# ID: svediakorp-gov446844
# author: Junker (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag har varit ledamot av denna kammare i femton år, och i femton år har min grupp krävt att EUF skall integreras i budgeten.
Det är ohållbart att en fond med en totalbudget av denna storlek inte är underställd någon form av demokratisk parlamentarisk kontroll.
Jag anser att det är viktigt att inrätta denna kontroll.
Betänkandet av Michel-Ange Scarbonchi anger ett antal adekvata alternativ som kan garantera denna kontroll utan att skada AVS-länderna, eftersom vi otvivelaktigt måste ta särskilda hänsyn för att se till att inte något AVS-land försätts i ett ofördelaktigt läge.
Rådet har hittills hållit på med någon sorts pokerspel i denna fråga, vilket är anledningen till att ikraftträdandet av den nionde EUF försenades till 2003.
Det är av avgörande betydelse att parlamentet får möjlighet att utöva sitt inflytande tillsammans med den gemensamma parlamentariska församlingen.
Vi måste naturligtvis prioritera genomförandet av de mål som anges i Cotonouavtalet, men Europaparlamentet kan dessutom utkräva ansvar gentemot allmänheten, vilket inte har varit fallet tidigare.
Låt mig sammanfatta några av de oundgängliga krav som ställs i betänkandet: för det första att skydda principerna för partnerskap med AVS-länderna, vilket jag anser vara självklart, för det andra att skapa rättssäkerhet och förutsebarhet, i synnerhet för de fattigaste av de fattiga, med vilket menas de minst utvecklade länderna, som – med viss rätt – oroar sig för att de kanske måste gå tomhänta därifrån.
Uppgiften är att underlätta ekonomisk planering på medellång sikt och inte att klamra sig fast vid en årlig budget som skulle omöjliggöra långsiktigt utvecklingssamarbete.
Framför allt måste naturligtvis, som flera talare har sagt, nivåerna för utvecklingsbistånd till AVS-länderna garanteras.
Det är dock ännu viktigare att förhindra att dessa medel avleds för att tillgodose behov någon annanstans.
I stället måste resurser verkligen vara bundna till och tillgängliga för AVS-länderna, och användningen av dem måste beslutas tillsammans med dem på grundval av partnerskap.
Förutsatt att dessa kriterier är uppfyllda tror jag att vi även skall kunna komma tillrätta med eventuella förutfattade meningar och reservationer.
Därför hoppas vi på stöd inte bara från kommissionen utan även, och framför allt, från rådet.
