# ID: svediakorp-gov446836
# author: Scarbonchi (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 921
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Den mellanstatliga fond för att finansiera samarbetet mellan EU och AVS-länderna som går under benämningen EUF (Europeiska utvecklingsfonden) omfattar som en del av Cotonouavtalet perioder på fem år och drivs sedan 1959 med bidrag från medlemsstaterna enligt en kostnadsfördelning.
Frankrike och Tyskland står i dag för nästan 42 procent av den totala finansieringen.
Kommissionen svarar för förvaltningen av fonden, som dock i stor utsträckning överlåts åt mottagarländerna.
För perioden 2003 – 2007 omfattar fonden över 15 miljarder euro avsedda för nya åtaganden och över 10 miljarder euro för utbetalningar.
Man bör observera att ett överskott på 11 miljarder euro finns tillgängligt eftersom det inte har använts under den sjätte, sjunde och åttonde utvecklingsfonden, vilket är en skandal.
Eftersom den nionde EUF löper ut 2007 när EU: s utvidgning redan kommer att vara ett faktum och eftersom diskussionen om den ekonomiska ramen efter 2006 har inletts ansåg kommissionen, efter flera fåfänga försök, att tiden var mogen för en ny debatt om att integrera Europeiska utvecklingsfonden i budgeten.
Kommissionen ansluter sig således till den uppfattning som parlamentet i åratal har gett uttryck för, omsorg om budgetdisciplin, att resurser skall användas snabbt och effektivt och det medbeslutande som parlamentet skulle få genom att EUF införlivas i budgeten, under det att dess roll på detta område i dag är obefintlig och att det helt enkelt inte kan fullgöra sin uppgift att kontrollera budgeten.
Vilka fördelar skulle ett införlivande i budgeten erbjuda med hänsyn till de nuvarande bristerna?
För det första skulle det, tack vare den parlamentariska kontrollen, ge finansieringen av EUF en demokratisk legitimitet.
För det andra skulle det göra slut på de otympliga förfarandena genom att rationalisera och förenkla dem och föra dem närmare mottagarna; kontantutbetalningarna skulle ske i ett högre tempo och förbättra biståndets effektivitet.
För det tredje skulle det ge bättre insyn.
Det nuvarande systemet är så komplicerat att fondernas användning är höljd i dunkel.
För det fjärde kan ett införlivande i budgeten leda till påtagliga förbättringar när det gäller det överskott som skall avvecklas, de 11 miljarder euro som jag nämnde tidigare.
För det femte kan det garantera att alla medlemsstater bidrar.
Det finns som ni vet en risk för att det samlade värdet av den tionde utvecklingsfonden skall begränsas av de låga bidragen från Europeiska unionens tio nya medlemsstater.
Om EUF däremot integreras i budgeten skulle medlemsstaternas bidrag fastställas i enlighet med budgetbestämmelserna.
För det sjätte skulle det förhindra att ikraftträdandet av EUF försenas på grund av kravet att medlemsstaterna och AVS-länderna skall ratificera det finansiella protokollet till Cotonouavtalet.
Om EUF integreras i budgeten försvinner kravet på ratificering, vilket skulle ge en tidsvinst i användningen av EUF-medel.
Naturligtvis finns det risker, och AVS-länderna är, i likhet med vissa medlemsstater, särskilt känsliga för dessa risker.
De risker man fruktar är att fastställda finansieringsnivåer skall leda till att de medel som är förbehållna AVS-länderna används för andra ändamål eller överförs till andra åtgärder, som vi såg för Irak eller Afghanistan och som vi såg för återuppbyggnaden av ett land.
Denna oro är reell, och det bör noteras att budgeten innehåller tekniska åtgärder för att skydda medel som tilldelats EUF.
I budgetplanerna inrättas tak för olika utgiftskategorier för en tid av flera år, och det skulle därför räcka att skapa en underkategori för att förhindra och begränsa denna risk, på samma sätt som för närvarande är fallet med utgiftskategorierna 1 och 7.
Sedan har vi hela problemet med flerårig planering.
EUF omfattar fem år.
Under fem år kan dessa medel användas eller överföras.
AVS-länderna är rädda för att icke använda medel skulle gå förlorade efter ett år om de införlivas i budgeten.
Det är anledningen till att vi i samförstånd med kommissionen begär att man skall utarbeta en förordning som fastställer EUF: s fleråriga karaktär och som gör det möjligt att använda medlen enligt tekniska kriterier som skall fastställas och som i praktiken redan finns i dag.
Detta är viktigt, därför att det skulle göra det möjligt att lugna AVS-länderna som fruktar, inte bara att de totala EUF-medlen skall sjunka, utan även att de kommer att gå miste om en stor del av de medel som de tidigare tilldelades.
Därefter måste AVS-länderna involveras i förvaltningen av dessa Europeiska utvecklingsfonder, och detta är viktigt i psykologiskt, mänskligt, politiskt och tekniskt avseende.
Hur?
Vi föreslår i artikel 11 att Gemensamma parlamentariska AVS – EG-församlingen och AVS-länderna helt enkelt får befogenhet att ifrågasätta, kontrollera och protestera när det gäller användningen av dessa medel, vilket skulle ske under kontroll av Europaparlamentet och i samförstånd (medbeslutande) med kommissionen.
Här finns inslag som jag kortfattat vill presentera för er.
Alla känner till detta ärende.
Om det antas i morgon, och framför allt om det accepteras av medlemsstaterna i framtiden, vilket kommer att vara en svår uppgift, liksom att få det accepterat av AVS-länderna, skulle det vara en verklig revolution, eftersom det skulle innebära att den tredje EU-politiken som inte är integrerad i budgeten äntligen skulle införlivas i den, något som vi anser vara till fördel för oss, för AVS-länderna och framför allt för utvecklingspolitiken, som verkligen behöver det.
