# ID: svediakorp-gov446827
# author: Krarup (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 540
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Enligt betänkandet syftar detta blygsamma förslag till att bekämpa bedrägeri och den olagliga handeln med stulna fordon, och detta skall åstadkommas genom utökad tillgång till Schengens informationssystem.
Jag citerar betänkandet: ” [Förslaget] kommer att göra SIS till ett ännu viktigare instrument för att bekämpa brottslighet och … [främja] arbetet med att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. ”
Trots detta är transportpolitik den rättsliga grunden för förslaget – till vilket jag skall återkomma – nämligen artikel 71.
Det smärtar mig att säga det, kommissionär Loyola De Palacio och Carlos Coelho, men rättsligt och juridiskt-politiskt är detta en fars.
Jag skall begränsa mina anmärkningar till tre punkter.
Den första gäller Schengenprojektet i allmänhet, vilket självfallet är det mest omfattande systemet för övervakning och politisk och social kontroll i världshistorien.
Från årsrapporter och undersökningar vet vi att det 2001 fanns mer än tio miljoner enskilda uppgifter i databasen för Schengens informationssystem.
Detta är den senaste siffra som har offentliggjorts, och den är otvivelaktigt mycket högre i dag.
Var och en som har den minsta rättskänsla måste ställa följande frågor: Vem får registrera vad?
Vem får ta fram vilka uppgifter, och hur får uppgifterna användas?
En läsning av texterna ger inte några tydliga svar.
Kriterierna är så elastiska att det verkligen är upp till systemets många användare att bestämma gränserna, och de många användarna uppgår till ungefär 125 000 terminaler som är anslutna till den centrala databasen i Strasbourg.
Vad är till exempel innebörden av artikel 96 där människors närvaro, enligt ett av villkoren, antas utgöra ett hot mot den allmänna ordningen.
Sådana svävande kriterier kräver omfattande kontroller, men systemet erbjuder inte några reella kontrollmöjligheter.
Det som går under benämningen den gemensamma tillsynsmyndigheten har, i flera årsrapporter, sagt att man saknar möjlighet att agera oberoende.
Arbetsvillkoren är så dåliga att tillsynsmyndigheten har förklarat att dess tillsyn fungerar som ett alibi för att använda polisiära instrument.
Tillsynsmyndigheten har varken det oberoende eller de resurser som krävs för att systemet skall fungera effektivt och erbjuder endast blygsamma garantier för den informationsinsamling och det informationsutbyte som äger rum inom SIS och det ännu mera avancerade SIRNE.
Detta är den allmänna bakgrunden till förslaget, som innebär en utvidgning av Schengensamarbetet.
Jag övergår nu till mina två kompletterande frågor till den ansvariga kommissionären.
Den rättsliga grunden som jag nämnde tidigare fullbordar farsen.
Det är artikel 71, som handlar om transportpolitik.
Detta är absurt, alldeles bortsett från de juridiska spetsfundigheter som kommissionen anför.
Till sist, i mitt eget lilla land, Danmark, har vi en särskild förordning som gäller utvidgning av Schengensamarbetet eller Schengenförordningarna.
Hur fungerar det här danska protokollet på detta område, kommissionär De Palacio?
Kanske är det så att den dunkla rättsliga grunden förklarar varför Danmarks företrädare i rådet, som jag talade med tidigare i dag, helt enkelt förklarade att han inte kände till förslaget.
Vi behöver heller inte undra över varför förslaget är kamouflerat som transportpolitik.
