# ID: svediakorp-gov446814
# author: Vitorino, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 734
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Jag önskar börja med att klargöra att jag har ärvt min kunskap i detta ämne från min kollega Franz Fischler, som tyvärr inte kan närvara här i dag.
Jag kommer emellertid med glädje att ta till mig det som har sagts och försöka behandla de argument som har lagts fram i denna debatt så långtgående som möjligt.
För det första skall jag försöka förtydliga kommissionens ståndpunkt när det gäller de framlagda ändringsförslagen.
Först av allt ändringsförslag 1: den ekonomiska ersättningen i avtalet är en enstaka ersättning, som motsvarar tillgång till vatten, samt ersättning för den inverkan som orsakas av EU-fartygens verksamhet i tredjeländers vatten.
Det faktum att tredjelandet inom ramen för en dialog inom fiskesektorn godtar att åta sig en del av den ekonomiska ersättningen till verksamhet som stöd för en reform av sin egen fiskepolitik utgör inte ett argument för en differentiering i två olika ekonomiska höljen.
Strategin att uppdela ekonomisk ersättning skulle leda till att tredjelandet vägrar åta sig att reformera sin fiskepolitik.
Därför kan inte kommissionen acceptera ändringsförslag 1.
När det gäller ändringsförslag 2, som i viss utsträckning – om jag har förstått er rätt – hör samman med ändringsförslag 5, är det inte godtagbart med tanke på det faktum att kommissionen ansvarar för sund ekonomisk förvaltning av gemenskapsmedlen.
Budgetmyndigheten måste verkligen ge kommissionen medel och rättslig grund för att garantera sund ekonomisk förvaltning i detta avtal.
Trots vissa överlåtelser som medlemsstater med kvotinnehav gjorde under 2003 har erfarenheten visat att dessa inte har varit tillräckliga för att garantera det optimala utnyttjandet av fiskemöjligheterna och följaktligen sund ekonomisk förvaltning.
Hur kan vi, med hänsyn till det argument som lagts fram, garantera att principen om relativ stabilitet och artikel 20.5 i grundförordningen följs?
Jag skulle vilja understryka att kommissionens tillfälliga överlåtelse av fiskemöjligheter från en medlemsstat till en annan strider mot principen om relativ stabilitet, eftersom en sådan överlåtelse inte kommer att ge någon effekt på fördelningen av fiskemöjligheter mellan medlemsstaterna i grönländska vatten i framtiden, i enlighet med artikel 20.1 i rådets förordning (EG) nr 2371 / 2002 om tilldelning av fiskemöjligheter bland medlemsstaterna.
Fördelningen fortsätter – och kommer att fortsätta – att styras på grundval av fördelningsnycklar, som tidigare.
De medlemsstater som gynnas av en tillfällig överlåtelse kan inte utnyttja de fångster som görs för att ändra det framtida fördelningsunderlaget.
Fastställandet av fiskemöjligheterna görs på grundval av vetenskapliga rapporter.
En förändring i detta avtal är just att alla kvoter nu är föremål för en årsredivering om detta är påkallat med ledning av vetenskapliga rekommendationer.
Jag kan inte heller godta idén om att vi skapar ett prejudikat genom denna mekanism.
Överlåtelseklausulen finns och genomförs i alla andra tredjelandsavtal med ekonomisk ersättning, utan några problem.
Det enda avtal som inte har denna typ av artikel är just Grönlandsavtalet.
Det är denna situation som vi vill ändra nu.
Jag vill meddela att det kommersiella värdet av fångster under 2003, inbegripet de faktiska fångsterna i den överlåtelse som gjordes till Norge, Island och Färöarna, uppgick till 50 miljoner euro.
Jämfört med den rådande ekonomiska ersättningen på 42,82 miljoner euro är detta inte tillfredsställande.
I ett avtal med ekonomisk ersättning är det oacceptabelt att kommissionen inte har möjlighet att säkerställa att gemenskapsmedel inte slösas bort.
Samtidigt välkomnar kommissionen det sista ändringsförslaget – ändringsförslag 5.
Vi är ansvariga för att garantera sund ekonomisk förvaltning av gemenskapsmedel.
Ändringsförslag 5 visar budgetmyndighetens villighet att förse kommissionen med den rättsliga grunden för att garantera en sådan grundförvaltning utan att skada den relativa stabiliteten, som jag tidigare har sagt.
När det gäller ändringsförslag 3 instämmer vi i dess anda, men vi anser att kommissionen redan beaktar överlämnandet av denna typ av information i linje med både den rådande interinstitutionella ordningen och i synnerhet i linje med ramavtalet mellan kommissionen och Europaparlamentet.
Där behövs inte ändringsförslag 3.
Slutligen kan vi inte acceptera ändringsförslag 4.
I detta avseende erinrar jag om den fastställda principen för beskaffenheten hos ett protokoll till ett fiskeavtal.
Mot bakgrund av det faktum att detta är en bilaga till ramavtalet krävs det inte ett nytt mandat för att det skall kunna förlängas periodiskt.
