# ID: svediakorp-gov446806
# author: Langenhagen (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 483
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Avtalet med Grönland är viktigt på många sätt.
Vi har fått höra att det är så, och vi kan bara hålla med.
Först och främst är det i fråga om fångster och ekonomisk ersättning ett av EU: s viktigaste fiskeavtal någonsin.
För det andra är det ett utmärkt exempel på hållbarhet och balans i Nordatlanten.
Förbättringar har definitivt åstadkommits.
För det tredje är det också ett uttryck för det speciella förhållandet mellan den tidigare EG-medlemmen Grönland och unionen.
Jag kommer naturligtvis inte med något nytt när jag säger att den europeiska fiskeripolitiken i verklig mening är en gemenskapspolitik, med allt vad det innebär.
Det finns rättsliga grunder och principer inom gemenskapen som är bindande.
Bland dessa, fru Miguélez Ramos, finns principen om relativ stabilitet som bekräftades helt nyligen som en del av den storskaliga reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Jag tycker att det är mycket tvivelaktigt och till föga hjälp att försöka få till stånd en ändring på bakvägar, som jag ser det, och att ge vika för gruppintressen, vilket verkar vara en tydlig vilja hos många här i kammaren i Grönlandsfrågan.
De fiskerinationer inom EU som omfattas av Grönlandsavtalet har åtagit sig att bedriva ett fiske som är hållbart och ansvarsfullt.
Annars skulle detta avtal aldrig ha kommit till stånd.
De har fått kvoter som de kan använda själva eller byta.
Detta kan inte ändras.
Vi kan inte nu dra tillbaka dessa kvoter via tvingande åtgärder som inkräktar på medlemsstaternas rätt till självbestämmande.
Föreställ er bara att ett fotbollslag inte utnyttjar sin rätt till byten och av det skälet inte tillåts göra några byten i nästa match men får använda ett lag med dubbelt så många spelare.
Med andra ord är det absurt.
Det är inte möjligt att rättfärdiga det genom att tala om föregivna ekonomiska skäl eller rättvisa grunder.
Vi behöver inte påtvingade omfördelningar – vad vi behöver är partnerskap och samarbete.
Alla inblandade har upprepade gånger försäkrat oss att de vill använda kvoterna på bästa möjliga sätt, och vi tror dem.
Som vi har sett har Tyskland, där jag kommer ifrån, varit exemplariskt i fråga om samarbete de senaste åren – jag är glad att kunna säga det – och har överfört delar av sina kvoter för bestånd som är i gott skick till andra medlemsstater.
Detta är rätt sätt att bedriva en hållbar fiskeripolitik.
Inför framtiden är jag för ett närmare samarbete om kvoter.
Det kan jag gå med på, men medlemsstaternas och kommissionens inflytande måste bevaras.
Jag stöder också helt och hållet ett förbättrat samrådsförfarande mellan medlemsstaterna om utbytet av kvoter genom överenskommelser med tredjeländer.
Jag ber också mina parlamentskolleger att ge sitt stöd till detta.
