# ID: svediakorp-gov446796
# author: Coelho (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 668
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Människohandeln är ett av de mest vedervärdiga uttrycken för det växande fenomenet med den internationella brottsligheten, och handeln med barn är än mer vedervärdig.
Handeln med barn för att skaffa fram organ är den mest ohyggliga delen av denna omoraliska och motbjudande verksamhet.
Ur etisk synvinkel har jag inget intresse av att diskutera orsakerna bakom denna kriminella verksamhet, oavsett om det är häxkonst, organhandel eller något annat.
Det här är människor som behöver vårt stöd och vårt skydd, människor som förlorar organ eller till och med sina liv till följd av detta.
Information har nyligen kommit i ljuset om att denna kriminella verksamhet fortsätter i Moçambique, vilket naturligtvis ger upphov till stor oro.
Förutom den mänskliga dimensionen på dessa händelser har vi portugiser språkliga och kulturella band till detta land.
Jag välkomnar därför både denna debatt och den som ägde rum i går i Portugals parlament, om initiativet från Morais, ledamot i Portugals parlament.
Jag blev också glad över att höra att Portugals premiärminister Durão Barroso tog upp frågan med Moçambiques president under sitt pågående statsbesök i landet.
Jag vill ta upp tre punkter i detta avseende.
För det första måste vi bekämpa detta brott var det än begås.
Jag anser inte att vi kan ha någon annan inställning.
Handeln med människor och särskilt barn för att avlägsna organ är en föraktlig verksamhet som måste bekämpas, och det är ett av de värsta uttrycken för det växande fenomenet med den internationella brottsligheten.
Alla specialister är överens om att de flesta organiserade nätverk är internationella – precis som med andra typer av brott går detta över nationsgränserna.
Om vi skall kunna hantera brottsligheten på ett effektivt sätt, identifiera brottslingar och skydda offer måste vi stärka det internationella samarbetet.
Det för oss vidare till min andra punkt.
Vi får inte känna oss generade över vår utvecklingsnivå.
Jag har läst att en del länders ovilja att erkänna att denna typ av brottslighet pågår inom deras territorium beror på den trångsynta uppfattningen att den bara sker i utvecklingsländer.
Sanningen är att denna skrämmande typ av verksamhet äger rum överallt, med tanke på att det är brottsligt att såväl köpa som sälja mänskliga organ och att det finns allt färre gränser för den internationella brottsligheten.
Den 23 oktober förra året debatterade vi i denna kammare ett förslag till ett rambeslut om att främja kampen mot handeln med mänskliga organ och vävnader, vilket både rådets ordförande och Antonio Vitorino hänvisade till.
Då uttryckte jag vår oro över detta fenomens uppkomst, och nämnde det oroväckande antalet bortförda personer i Brasilien och Guatemala, samt lika oroande nyheter från anslutande länder som Ungern och Tjeckien.
Jag uppmanade till en integrerad inställning för hela gemenskapen och till att definitionen av både brotten vid handeln med mänskliga organ och vävnader och deras respektive straff skulle harmoniseras.
För det tredje och sista får vi inte vara rädda för att hjälpa till.
Vi har en skyldighet att hjälpa till, på grund av både de humanitära orsaker som vi bidrar till och intresset – vilket måste vara gemensamt – av att sätta stopp för denna ondskefulla handel och demontera de befintliga internationella nätverken.
Vi säger därför klart och tydligt till kommissionen och rådet att det är vår plikt att hjälpa till.
Vi noterar uttalandet i frågan av kommissionär Poul Nielson vid denna tidpunkt om att myndigheterna i Moçambique ännu inte hade begärt vår hjälp.
Vi skulle därför vilja säga till regeringarna, domstolarna och polisen i de berörda länderna att de inte har något att frukta om de ber om internationell hjälp med att bekämpa dessa brott.
Genom att göra detta försvagar vi inte, utan stärker instrumenten och resurserna för att bekämpa denna gemensamma ondska.
