# ID: svediakorp-gov446787
# author: Wijkman (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 445
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är andra gången idag som vi diskuterar gruvverksamhet.
På förmiddagen var det Jonas Sjöstedts betänkande och nu är gruvnäringen indirekt berörd i denna resolution.
Jag håller med både minister Roche och kommissionsledamot Vitorino om att energi- och gruvindustrierna har stor betydelse för ekonomin i många fattiga länder.
Vi vet dock samtidigt att denna typ av industriell verksamhet ofta bedrivs i former som inte har gynnat den fattiga majoriteten direkt, som ofta har lett till allvarliga skador på miljön och som också tyvärr har lett till att inkomsterna från de koncessioner som har lämnats främst har hamnat i fickorna på allehanda ministrar och inte i statskassan, där de hade kunnat bidra till utvecklingen i länderna.
Den studie som vi refererar till här är intressant och viktig.
Den visar på möjligheterna för dessa industrier, men också på riskerna för att verksamheten inte omgärdas av sociala och miljömässiga kriterier och kriterier för mänskliga rättigheter.
Konsekvenserna blir ofta att fattigdomen förstärks och miljön förstörs.
Vi träffade herr Salim för någon vecka sedan när han var på genomresa.
Han gav ett stort antal exempel på svårigheter för lokalbefolkningen i olika projektområden: tvångsförflyttningar, miljöskador osv.
Det är viktigt att Världsbanken tar fasta på den kritik som har förts fram i studien och jag noterar att både rådets ordförande och kommissionen instämmer i många av rekommendationerna.
Det är mycket viktigt att EU: s medlemsländer, vars regeringar utgör en stor del av styrelsen i banken, koordinerar sin verksamhet på detta område och ser till att banken tar fasta på rekommendationerna.
Här tror jag att ordförandeskapet kan spela en mycket viktigt roll.
Om det nu är viktigt att Världsbanken tänker om, är det naturligtvis lika viktigt att man också tänker om i en rad andra finansiella institutioner.
Vitorino hänvisade till att en viss överenskommelse har nåtts om exportkreditnämndernas verksamhet.
Ja, men än så länge är det väldigt tunt.
Vi behöver mycket tuffare kriterier när det gäller deras verksamhet, framför allt med referens till sociala, miljömässiga och klimatmässiga sammanhang.
Jag skall ge ett exempel: Mellan 1994 och 2000 garanterade exportkreditnämnderna i våra OECD-länder investeringar i ny energiproduktion motsvarande ungefär 100 miljarder dollar.
All den verksamheten var fossilbaserad.
Inte en cent gick till energieffektivitet eller förnybar energi.
Här behövs en rad åtgärder.
Utan att höja upp denna rapport och denna studie till den absoluta sanningen, är de ändå ett bra underlag för att driva på och skärpa politiken i samband med både fattigdomsfrågor och hållbar utveckling.
