# ID: svediakorp-gov446772
# author: Turco (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Även jag vill gratulera Alima Boumediene-Thiery för hennes arbete, som också var mycket viktigt för den påföljande debatten i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Jag känner att jag måste påpeka en sak.
I åratal har nu detta årliga betänkande mer och mer börjat likna en kopia av sig självt.
Vi ser ständiga kränkningar, alltid av samma rättigheter, samma debatt pågår hela tiden, men vi kommer aldrig till den avgörande punkt som togs upp av Joke Swiebel.
Vill kommissionen och rådet verkligen att respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna skall omvandlas till en reell politik?
Vi förväntar oss ett svar på detta.
Om svaret blir att vi redan har artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen måste ni emellertid förstå att det är fel svar.
Trots att villkoren för att införliva den finns har artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen aldrig införlivats och kommer aldrig att införlivas i ett institutionellt sammanhang där Europeiska kommissionen, av uppenbara skäl, aldrig kommer att ha styrkan att gå emot en av medlemsstaterna.
Mot bakgrund av de återkommande kränkningar som fördöms i detta betänkande och i brist på sanktioner är det därför oundvikligt att vi än en gång får se denna bild förfalla ytterligare nästa år.
De så kallade antiterrorinitiativen bör läggas till detta.
På senare tid har den enda praktiska konsekvensen av alla initiativ som har tagits av rådet, eller som rådet skulle vilja ta, trots deras uttalade syfte att bekämpa terrorism, faktiskt varit att medborgarnas rättigheter undertrycks.
Vad gäller det enda verkligt användbara initiativet, att blåsa liv i en europeisk underrättelsetjänst, har vi läst uttalandena av den italienska inrikesministern om att det inte är möjligt eftersom varje nationell underrättelsetjänst vill behålla sina egna data för sig själv.
Om det är så Europeiska unionen skyddar sina medborgare från farorna med terrorism, hur skall de då någonsin kunna ha styrkan och förmågan att skydda sina egna medborgare från de kränkningar som begås mot dem av medlemsstaterna själva?
