# ID: svediakorp-gov446765
# author: Boumediene-Thiery (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 916
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att tacka alla som har bidragit till detta arbete och hjälpt till att göra det bättre.
Sedan Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna antogs har den varit Europaparlamentets referensram vid utarbetandet av det årliga betänkandet om de grundläggande rättigheterna, ett betänkande som är en viktig del av det parlamentariska livet.
Stadgan om de grundläggande rättigheterna ses i praktiken som en rad slutgiltiga riktlinjer.
För 2003 har vi dock tillämpat ett lite annorlunda tillvägagångssätt och bara tittat på några av stadgans artiklar för att jämföra dem med vad som händer i verkligheten och i praktiken.
Den första frågan man kan ställa är varför Europaparlamentet intresserar sig för grundläggande rättigheter.
Mitt svar är att kammaren är ett uttryck för folkens suveränitet och att vi därför har en plikt att uttala oss om frågor som direkt påverkar medborgarna, i synnerhet när det handlar om deras värdighet, eftersom parlamentets primära roll är att företräda medborgarna och försvara deras intressen.
De medborgerliga friheterna och de grundläggande rättigheterna finns inskrivna i våra författningar och i europeisk lagstiftning.
I utkastet till den europeiska konstitutionen införlivas stadgan om de grundläggande rättigheterna till och med i ingressen.
Europaparlamentets legitimitet i frågor om grundläggande rättigheter har stärkts genom artikel 7.
På grundval av ett motiverat förslag kan parlamentet formellt vända sig till rådet om det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de principer som anges i artikel 6.
Detta betänkande bidrar till att stärka Europaparlamentets kapacitet att axla uppgiften att övervaka de grundläggande rättigheterna inom EU.
Detta är det fjärde betänkandet.
Som ni vet skrivs betänkandet varje år av en ny politisk grupp.
I år är det jag som haft glädjen att utarbeta det.
I betänkandet har vi försökt mäta effektiviteten när det gäller de rättigheter som finns inskrivna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, mäta deras effektivitet i fråga om respekten för varje individ oavsett kön, etniskt eller kulturellt ursprung, sexuell läggning, religion, handikapp eller status.
I synnerhet sedan den 11 september 2001 har vi upplevt hur en mängd åtgärder har vidtagits, på både EU-nivå och nationell nivå, för att bekämpa terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig invandring.
I dag begränsas våra medborgerliga friheter och grundläggande rättigheter för unionens säkerhets skull.
Många av åtgärderna har en direkt eller indirekt inverkan på vissa utsatta grupper och de sociala rörelserna.
Hur befogad kampen mot brottslighet, otrygghet och terrorism än må vara bör den under inga omständigheter tillåtas att underminera de grundläggande rättigheterna och de demokratiska rättigheterna eftersom det skulle hota själva grundvalen för Europeiska unionen.
Vi har därför valt att som underliggande tema i detta betänkande se på kriminaliseringen av sociala rörelser och sårbara grupper.
Bland de målgrupper vi har identifierat finns fackföreningar, organisationer för solidaritet och försvar av de mänskliga rättigheterna, invandrare och flyktingar, offer för människohandel, romer och zigenare, journalister, kvinnor, barn och rörelsehindrade.
Jag har särskilt uppmärksammats på tre punkter, som jag kort skulle vilja sammanfatta för er.
När det gäller mediernas frihet stärker förekomsten av fria, pluralistiska medier den demokratiska principen.
I fråga om mediernas mångfald har vi just röstat om ett betänkande av Johanna Boogerd-Quaak om riskerna för kränkning av denna i Europeiska unionen och i synnerhet i Italien.
Jag kommer därför inte att ta upp detta igen, men jag vill påminna om att hennes betänkande gäller tillhandahållandet av information till EU: s medborgare och mediernas och institutionernas plikt att respektera medborgarnas rätt att få fullständig och objektiv information.
Rätten till objektiv information kan lätt kränkas om informationen utsätts för politisk manipulation.
Olyckligtvis har vi sett några exempel på detta i Förenade kungariket under Irakkriget och i Frankrike under värmeböljan.
I betänkandet visas till exempel att en del stater i praktiken har monopol och att televisionen, den privata sektorn eller pressen i vissa länder är mycket koncentrerad.
Pressfriheten, och tyvärr ofta också våra rättigheter, hotas av denna mediekoncentration och den press många journalister utsätts för då de tillhandahåller sin information, på grund av sin politiska eller ideologiska tillhörighet.
Direktivet behöver därför ändras för att tvinga medlemsstaterna att garantera mångfalden inom medierna och stärka källskyddet.
Nu övergår jag till asylrätten.
Europas humanistiska tradition av asylrättigheter håller på att ersättas av en säkerhetspolitik med stängda gränser.
Lagstiftningen har ännu inte harmoniserats, i stället används ofta en rad olika nationella lagar för att begränsa asylrätten, och behandlingen vid flyktingmottagningarna och levnadsförhållandena i dessa är långt ifrån ideala.
Vi måste naturligtvis kunna garantera rätten till hälsa och se till att alla medborgare får åtnjuta denna rättighet.
Alla rättigheter av detta slag hör samman med medborgarskapet, och vi är mycket medvetna om att det europeiska medborgarskapet inte kan byggas upp utan dessa rättigheter i dagens Europa.
Jag ber er därför att särskilt noggrant bevaka att våra rättigheter, som hotas allt mer, förblir det enda som styr vår politik.
Slutligen vill jag säga att om Europeiska unionen skall förbli trovärdig, om den själv skall respektera rättigheter och bli respekterad, måste den se om sitt eget hus och inte vara rädd för att reagera och vidta åtgärder när överträdelser sker.
