# ID: svediakorp-gov446753
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 920
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Röstförklaringarna är avslutade.
– Innan vi återgår till den planerade verksamheten i kammaren skulle jag vilja ta detta tillfälle i akt att offentligt svara på den uppmaning som gjordes tidigare i dag i min frånvaro, när jag närvarade vid presskonferensen med det irländska ordförandeskapet och ordförande Prodi, att jag på kammarens vägnar skulle kommentera ett antal frågor som just nu får stor uppmärksamhet i medierna i vissa medlemsstater.
Som parlamentets talman har jag en dubbel plikt: jag, och vi, har en förpliktelse gentemot våra väljare och mot allmänheten att vara ansvariga, och jag har en förpliktelse gentemot denna kammare att vara rättvis.
Jag tänker försöka att uppfylla båda dessa förpliktelser så gott jag kan.
Under de senaste dagarna och veckorna har det rått en uppjagad stämning på grund av tabloidpressen, inte minst i Tyskland, men inte enbart där.
Jag vill först göra en allmän kommentar.
Som parlamentets talman vägrar jag att acceptera att vi, de valda ledamöterna i denna kammare, skall åläggas någon typ av kollektiv skuld.
Vi borde inte betraktas som skyldiga för att vi inte enskilt slår fast att vi inte är skyldiga.
Jag vill att detta skall vara tydligt, särskilt för vissa av de tyska tabloiderna som har lett denna kampanj.
De tyska medierna, av alla medier i Europa, borde veta i sina hjärtan att kollektiv skuld inte kan åläggas något folk eller någon institution.
Genom er vill jag ge omvärlden vår tydligaste försäkran att vi kommer att bemöta alla bevis eller bestyrkta påståenden som vi får vetskap om, men dessa måste bygga på bevis och inte på fördomar.
Låt mig i dag upprepa här att den mest omfattande uppgiften med att reformera parlamentet – försöket att förse oss själva med en stadga, som tog så många år och som fick en majoritet här i kammaren – misslyckades på grund av regeringarna, och inte på grund av vår vilja.
Låt de som svek oss ta sitt ansvar.
Låt mig ta upp ett särskilt fall.
Nyligen gjordes ett anonymt påstående om två observatörer från ett anslutande land.
Det anonyma påståendet, liksom så många andra påståenden naturligtvis, kom först fram i medierna.
När det kom till vår vetskap beslutade vi att eftersom det fanns påstådda tvister om vissa observatörers äkta underskrifter skulle vi be en extern, oberoende och erkänd handskriftsexpert att yttra sig.
Som av ett sammanträffande fick jag precis nu vid lunch denna rapport.
Experten slår fast att samtliga 27 underskrifter som genomgått analys är autentiska – det vill säga skrivna av den person vid vilkens namn underskrifterna finns.
Låt mig vara alldeles tydlig här och nu.
Mot bakgrund av externa oberoende expertbevis finns det inga grunder att bygga en -misstanke om bedrägeri eller oegentligheter på i detta särskilda fall.
Det är sant att parlamentet enligt min åsikt har en särskild förpliktelse att se till att inga kvarvarande misstankar pekar mot de ifrågavarande individerna.
Jag kan tråkigt nog bara dra slutsatsen i detta särskilda fall att dessa påståenden, som visade sig vara ogrundade, gjordes med onda avsikter.
Som parlamentets talman vägrar jag att tillåta att vårt arbete spårar ur på grund av elaka eller ogrundade rykten eller fördomar från vilka som helst källor internt eller externt.
Låt mig säga till de som inte vet det – och då talar jag inte till kammaren, utan genom er till de som kanske följer våra överläggningar just nu – att det är praxis i kammaren att se till att en ledamot skriver in sig varje närvarodag.
Det kan göras här vid vårt sammanträde.
Det kan göras när vi träffas i våra grupper.
Det kan göras när vi träffas i våra utskott.
Det kan, om vi vill, göras i ett centralt register.
När en ledamot skriver in sig i registret i kammaren innebär det inte att ledamoten är skyldig att tillbringa resten av dagen i kammaren.
Det är inte heller någon förpliktelse att tillbringa resten av dagen med ens grupp, om man skriver in sig i en grupp, eller i ett utskott, och det är sannerligen inte någon förpliktelse att tillbringa hela dagen vid det centrala registret, om man skrev in sig där.
Att begära underskrifter som bevis för närvaro är inte den allmänna praxisen i medlemsstaternas parlament.
Jag skulle vilja påpeka att vi kräver mer här i parlamentet i det hänseendet än många andra parlament som ingår som stater i denna union och som bygger på parlamentarisk demokrati.
Jag säger till våra vänner internt och externt att om det finns bevis för bedrägeri, utöver vad jag just redogjort för här, så lägg då fram dessa bevis, så kommer vi att ta itu med dem på samma sätt som vi tog itu med de bevis som jag talade om tidigare.
Jag vill att ni i kammaren skall veta – och att allmänheten skall veta genom kammaren – att vi kommer att behandla varje fall utan rädsla eller favörer.
Men vi kommer att behandla alla såsom vore de oskyldiga till dess att tydliga bevis visar på motsatsen.
Vi kommer endast att gå på bevis.
Vi kommer inte att gå efter fördomar, och vi kommer inte att tillåta tabloidpressen att skriva vårt manus.
