# ID: svediakorp-gov446674
# author: Ahern, Bertie, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,695
# sentences: 126
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag vill tacka alla ledamöter för deras konstruktiva kommentarer.
Många punkter har lagts fram i denna debatt, och det irländska ordförandeskapet har noga noterat dem, inklusive ett antal gemensamma teman som har framkommit.
I början tog Hans-Gert Poettering, Enrique Barón Crespo, Graham Watson och många andra upp frågan om terrorism och det hot som vi står inför.
Vi är alla förpliktade att bekämpa terrorismen i enlighet med de grundläggande principer som unionen bygger på.
Jag kan försäkra alla att våra insatser i fråga om kampen mot terrorism kommer att göras med respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Det är naturligtvis något som vi fullt ut måste hålla oss till.
Vår omedelbara prioritet är att garantera EU-medborgarnas säkerhet.
Men vi måste också ta itu med de större faktorerna som bidrar till terrorism.
Det är inte att berättiga terrorism, det är snarare ett grundläggande steg mot att utrota den.
Många människor har under de senaste veckorna konstaterat här att vi måste arbeta för att försöka förstå de grundläggande orsakerna till terrorism.
En irländsk kollega, Proinsias De Rossa, sade att detta skiljer sig från en hel del terrorism som vi sett under de senaste årtiondena.
Det är mycket tydligt i Europeiska rådet att även om vi inte på något sätt försöker att berättiga några av handlingarna, måste vi försöka att förstå dem för att se hur vi kan hantera dem.
Det kan vi inte göra genom att tala med människor som utövar terrorverksamhet, eftersom de inte kommer att lyssna på någon, utan vi måste förstå och studera de grundläggande orsakerna.
Jag håller helt och hållet med Hans-Gert Poetterings och Avril Doyles åsikt att det inte kan komma i fråga att lägga någon kollektiv skuld för terrorismens gissel på någon människo- eller nationsgrupp.
Vi får inte brännmärka arabvärlden.
Jag vill att mitt totala samtycke på den punkten noteras.
Jag är säker på att vi kommer att arbeta i nära partnerskap med arabvärldens ledare.
Som jag sade är det exakt vad ordförandeskapet gör.
I kampen mot terrorismen vore det helt felaktigt och oacceptabelt om det fanns några som helst antydningar om att arabsamfundet i allmänhet är inblandat eller bär någon typ av kollektivt ansvar.
Uttalandet om kampen mot terrorismen betonar att vi står enade inom Europeiska unionen när det gäller att bedöma allvarsgraden hos det hot som terrorismen utgör.
Vi står också enade i vår beslutsamhet att konfrontera detta hot.
Vi kommer att rapportera om framstegen för genomförandet av dessa åtgärder vid rådets möte i juni, samt om en reviderad EU-handlingsplan för att bekämpa terrorismen.
Jag ser fram emot ett nära samarbete med kommissionen, Europaparlamentet, rådets sekretariat och med den nyligen utnämnde samordnaren för kampen mot terrorism, Gijs de Vries, för att föra hans arbete framåt.
Vi arbetar med en verklig känsla av brådska.
Många människor har betonat behovet av att följa upp uttalandet och Europeiska rådets övriga arbete.
I går i rådet (rättsliga och inrikes frågor) uppmanade vi Gijs de Vries att ta del i vad som visade sig vara en mycket användbar, konkret diskussion om hur vi skall föra detta arbete framåt.
Rådet agerade också beslutsamt för att möta den första tidsfrist som fastställts i uttalandet – det gäller förslaget till direktiv om ersättning för offer, vilket har stått stilla en tid på grund av diskussion om den rättsliga grunden.
Europeiska rådet fastställde tidsfristen till den 1 maj, och ordförandeskapet gjorde en särskild ansträngning för att se till att rådet (rättsliga och inrikes frågor) i går skulle nå en politisk överenskommelse.
Jag nämner det för att betona vår beslutsamhet att omvandla uttalandet till ett konkret resultat.
Vi påbörjade arbetet i går, och kommer att göra allt i vår makt för att hålla framstegen på rätt spår genom hela vårt kvarvarande ordförandeskap.
Jag betonade också förra veckan att vi alla i rådet måste se till att de åtgärder som vi har enats om sedan den 11 september måste genomföras så snart som möjligt.
Vi har fastställt tidsfrister i uttalandet.
Merparten av detta måste slutföras i år, antingen i juni eller i december.
Herr talman!
Jag är mycket tacksam mot er och alla ledamöter för ert fortsatt starka stöd när det gäller att slutföra regeringskonferensen, vilket Hans-Gert Poettering, Enrique Barón Crespo, Graham Watson och andra framfört.
Det har varit viktigt för att skapa en politisk stämning där människor är beredda att förbinda sig att nå en överenskommelse senast i juni.
Som min kollega Gerard Collins sade kommer det att vara svårare att nå en överenskommelse om vi inte gör framsteg nu.
Det finns ingen politisk eller administrativ poäng med att vänta på att året går vidare; det kommer endast att göra saker och ting mer komplicerade.
Liksom ni skulle jag föredra en överenskommelse så snart som möjligt, helst före valet.
Det var vad jag begärde förra veckan.
Men, som jag sade i början av mitt anförande, gör en rad faktorer detta svårt att uppnå, och vi måste vänta och se vilka framsteg som gjorts.
Det har skett många förändringar i Europeiska rådet under de senaste veckorna, och ståndpunkterna hos ett antal regeringar – inte bara den spanska – förändras, vilket skapar vissa svårigheter.
Vi kommer sålunda att göra vårt yttersta för att föra detta arbete vidare och göra så stora framsteg som möjligt.
Jag vill att vi snabbt löser så många frågor som möjligt.
På ett eller annat sätt borde vi kunna lösa många av frågorna före Europavalet.
Så även om inte alla frågor har lösts kan människor se att några frågor har lösts.
Jag ser inte några stora svårigheter med det.
Jag håller med om kommentaren från Proinsias De Rossa och andra om att vi måste göra detta så öppet som möjligt, och det har jag för avsikt att göra.
När vi genomför förändringar skall jag försöka att förklara dem allteftersom, vilket jag har gjort under de senaste månaderna.
Dubbel majoritet var uppenbarligen en stor fråga – att få alla att samtycka till det som en grund för våra insatser för att göra framsteg.
Men det faktum att vi har fattat detta beslut gör oss flexibla på andra områden.
Jag nämnde ett par av dessa i morse.
Jag tror att vi kommer att kunna föra denna debatt vidare och att vi inte behöver vänta till slutet av debatten.
Monica Frassoni tog upp frågan med hur många punkter som fortfarande måste lösas vid regeringskonferensen.
Antalet 82 nämndes i morse.
Tack och lov är det inte 82 punkter, men i ett skede var det ungefär 22.
I mitt anförande tog jag upp några centrala frågor, som naturligtvis är frågan om kommissionen, omröstningen i rådet, platserna i Europaparlamentet – särskilt för de mindre medlemsstaterna och också för de nya medlemsstaterna.
Dessutom måste ett väl avvägt resultat också nås i fråga om utsträckningen för omröstningen med kvalificerad majoritet enligt den nya konstitutionen – jag noterade vad ett antal ledamöter sade om det.
Det finns en rad ytterligare frågor, varav många var föremål för förslag vid det italienska ordförandeskapets toppmöte i Neapel.
Dessa frågor löstes inte, eftersom de inte diskuterades vid rådets möte i december.
Grunden för dessa förslag finns där, men som med alla dessa ting finns det nyanser i människors ståndpunkter, och under de senaste tre månaderna har jag försökt att nå en överenskommelse i fråga om dessa.
Jag tror inte att dessa frågor kommer att förhindra en överenskommelse, utan att vi kommer att kunna lösa dem efter viss diskussion.
Vi har hittills utforskat alternativ för alla dessa frågor i samråd med våra partner.
De känner till min åsikt och de områden där vi kan nå en kompromiss.
Som alltid är inget beslutat förrän allt är beslutat, men jag hoppas att vi går mot en överenskommelse i många av dessa frågor.
Följaktligen tror vi att det borde vara möjligt att nå ett tillfredsställande resultat i alla dessa frågor och att vi sedan kommer att komma till de få svåra frågorna.
Det finns fortfarande svåra frågor att lösa, så för att klara detta kommer vi att behöva ytterligare flexibilitet och kompromisser.
Men om vi håller den stora bilden i åtanke – en konstitution som skall hjälpa unionen att hänga samman bättre och göra mer – är det min bestämda åsikt att vi kan lyckas.
Jag håller särskilt med Graham Watson om att vi inte enbart måste enas om en konstitution, utan att vi också måste vara redo att sälja in den till våra parlamentariker och folk.
Jag hoppas att detta kommer att utgöra slutet på den pågående debatten för ett tag, eftersom det skapar många problem och svårigheter att ständigt gå från en debatt till en annan, Maastricht, Amsterdam, Nice etc., vilket korrekt har sagts.
Beträffande Lissabonmålen krävde Enrique Barón Crespo, Graham Watson och andra en förnyad drivkraft bakom dessa.
Som jag sade tidigare enades Europeiska rådet om ett budskap med tillit och beslutsamhet som visar att EU har viljan och förmågan att föra Lissabonmålen vidare.
Vi måste fokusera på att omvandla våra målsättningar till verklighet.
Ett antal talare uppmärksammade de fortsatta problemen med att nå resultat i fråga om Lissabonmålen.
Jag skulle inte kunna vara mer enig.
Det är en punkt som jag betonade på det bestämdaste när jag talade till mina kolleger i Europeiska rådet.
Det är en punkt som togs upp först i våra slutsatser från Europeiska rådet.
Ordförande Prodi och jag tog upp denna punkt vid våra presskonferenser förra veckan.
Jag tog upp punkten när jag mötte arbetsmarknadens parter.
Men som vi alla vet är ett resultat i fråga om Lissabonmålen till största delen beroende av nationella åtgärder.
Vid toppmötet försökte vi att skärpa fokus snarare än att i all oändlighet fortsätta med hundratals slutsatser och riktmärken till vänster, höger och i mitten.
Vi försökte att fokusera på frågan ytterligare och öka trycket från våra kolleger att främja utbyte av bästa praxis.
Dessutom tog vi de nya kollektiva steg som jag beskrev i mitt inledningsanförande.
Men det finns ingen mirakelkur för att genomföra Lissabonmålen.
Vi behöver fokus, föresatser och beslutsamhet, och det detaljerade arbetet måste fortsätta kontinuerligt.
Jag tror uppriktigt att vi lämnade Europeiska rådets vårmöte med stärkta individuella och kollektiva föresatser.
Det var nyttigt.
Er roll kommer att vara kritisk och avgörande här när det gäller att stödja genomförandeprocessen för de grundläggande reformerna.
Jag hoppas att vi – rådet, parlamentet och kommissionen – kan samarbeta konstruktivt för att se till att slutföra så många Lissabonrelaterade frågor som möjligt före slutet av er mandatperiod.
Jag uppskattar och tackar er för vad ni redan har gjort.
De utmaningar som ligger framför oss är kanske betydelsefulla, men de potentiella fördelarna för vårt folk i Europa är också avsevärda.
Jag håller med dem som betonade behovet av att Lissabonmålen återspeglas i verkliga förbättringar av våra medborgares dagliga liv.
Enrique Barón Crespo nämnde Cypern, och i dag är naturligtvis dagen då vi hoppas att Kofi Annans förhandlingar kommer att avslutas.
Det kommer att bli svårt, men de försöker att hålla dagens tidsfrist.
De har arbetat oerhört hårt under de senaste tio dagarna eller mer, och kommer att fortsätta att göra det.
Europeiska rådet diskuterade naturligtvis detta vid en kritisk tidpunkt i strävan efter en lösning av Cypernproblemet genom FN-förhandlingarna.
Jag har behållit kontakten med alla parter under de senaste månaderna.
Under det senaste året har jag haft flera möten med Recep Tayyip Erdogan, president Papadopoulos och den FN-personal som arbetar med frågan.
Vid Europeiska rådets möte upprepade vi att vi bestämt föredrar att ett enat Cypern ansluter sig nästa månad.
Vi har erbjudit vårt fulla stöd till generalsekreterare Kofi Annans insatser för att hjälpa parterna att gripa det historiska tillfället att få till stånd en omfattande lösning.
Vi uppmanade alla parter att fortsätta att engagera sig fullständigt för att nå ett framgångsrikt resultat.
I linje med en överenskommelse som nåddes med parterna i New York förra månaden har generalsekreterare Kofi Annan uttryckt sin beslutsamhet att avsluta dessa förhandlingar i Schweiz i kväll, så jag lyckönskar förhandlarna.
Kofi Annan hoppas att parterna kommer att underteckna en slutlig version av planen för en lösning av Cypernfrågan och att garantimakterna kommer att ge den sitt stöd i kväll, så att den kan läggas fram för godkännande för Cyperns folk i april som ett dokument som man är enig om.
Det framgår klart av morgonens debatt att vi alla delar denna förhoppning.
Ett antal ledamöter tog upp budgetfrågan.
Dessa punkter lades fram på ett bra sätt.
Punkter togs upp om den befintliga kompromissen.
Vi kommer att betona dessa punkter i debatten.
Som svar till Klaus Hänsch och andra vill jag säga att jag är fullt medveten om att förfarandena för överenskommelse om unionens budget är en särskilt känslig fråga för parlamentet.
Jag kommer att beakta det till fullo.
Från ordförandeskapets sida kommer vi att fästa särskild vikt vid att garantera ett väl avvägt resultat som alla, inklusive parlamentet, kan godkänna.
Jag kommer att vidarebefordra de kommentarer som riktades särskilt till Ekofinrådet till dess ordförande, min kollega Charlie McCreevy.
Som svar på Avril Doyles viktiga fråga om Myanmar fattades beslutet att inrätta diplomatiska förbindelser med Myanmar inom ramen för vårt ordförandeskap för unionen och inom ramen för Irlands behov som ordförandeland för EU att överlägga direkt med myndigheterna i Myanmar, vilket vi annars inte hade kunnat göra.
Innan vi upprättade förbindelser – vilket vi insåg behovet av – rådfrågade vi Aung San Suu Kyi, och hon samtyckte uttryckligen till vårt beslut eftersom hon förstod vårt behov av att göra jobbet och att vi verkligen skulle göra det.
Så vi kontrollerade det, och hon samtyckte.
Som Europeiska unionens ordförande har vi både ett tillfälle och ett ansvar att tala med myndigheterna i Myanmar på Europeiska unionens vägnar.
Vi kunde naturligtvis ha gjort ingenting alls.
Men våra mål fortsätter att vara att demokratin skall återinföras i Myanmar, att kränkningarna av de mänskliga rättigheterna skall upphöra och att fred och välgång skall förverkligas för det sedan länge lidande folket i Myanmar, vilket vi alla vill.
Det är vår tro att utnämnandet av en ambassadör till Myanmar ökar vår möjlighet att främja dessa Europeiska unionens och världssamfundets mål.
Med undantag för Luxemburg upprätthåller alla medlemsstater diplomatiska förbindelser med Myanmar.
Sammanfattningsvis vill jag tacka alla talare för de frågor som förts fram.
Jag vill också tacka gruppledarna för deras samarbete och kontinuerliga kontakter med ordförandeskapet och med ledamöterna i regeringskonferensgruppen, med vilka jag haft möjlighet att tala vid ett flertal tillfällen, så sent som tidigare i veckan i Dublin, där de deltog i ordförandegruppen för utrikesfrågor.
Jag är djupt medveten om parlamentets ihållande stöd i en rad frågor på vår dagordning.
Jag ser fram emot ert fortsatta stöd under de kommande månaderna.
Jag kommer naturligtvis att tala till det nya parlamentet efter Europeiska rådets möte i juni, men jag försäkrar er att det kommer att finnas ett sätt för oss att fortsätta att hålla oss à jour med alla frågor fram till dess.
Jag kommer att göra allt i min makt för att upprätthålla dessa kontakter och hålla er och era kolleger underrättade om de pågående detaljerna allteftersom de utvecklas under april och maj.
