# ID: svediakorp-gov446640
# author: Frassoni (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 917
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det har sagts att detta var ett europeiskt råd av nyligen upptäckt sammanhållning i kölvattnet efter den fruktansvärda tragedin i Madrid, som har lämnat oss utan tvivel om att vi alla i dag är potentiella offer för godtycklig terrorism, med vars hjälp blasfemiska brottslingar manipulerar en stor religion för sina egna blodiga utgångar.
Vi hoppas att det verkligen fanns sammanhållning, men efter att ha läst slutsatserna och lyssnat till rådsordföranden, och i synnerhet efter att ha iakttagit de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit och de förslag som kommissionen har lagt fram angående asyl och skydd av sina medborgares personuppgifter, måste jag uttrycka vår djupa oro.
Vi uppmanar Romano Prodi och rådet att uppmärksamma den resolution som parlamentet skall anta när det gäller de här frågorna.
Den är skapad på ett språk som skiljer sig oerhört mycket från det som ni talar, mina herrar.
Europa kan och måste välja en annan väg än Förenta staterna för att bekämpa terrorism, de med sina lögner, sin kapprustning, sina föregripande krig och sin Guantánamo Bay.
Vi behöver välja en väg där vi kan fastställa demokratisk stabilitet, respekt för mänskliga rättigheter och ett förkastande av nödfallsåtgärder som nödvändiga förutsättningar för agerande på den internationella arenan och för samarbete i frågor om inre säkerhet.
Vad är det vi i stället ser i dag?
Vi ser den patetiska oförmågan hos medlemsstaternas regeringar att samarbeta, och hur de undanhåller uppgifter och information från varandra, som Javier Solana har påpekat; vi ser hur kommissionen lägger fram häpnadsväckande, oförsvarbara förslag om asyl som klart och tydligt bryter mot internationella konventioner och föreslår att vi skall ge ut medborgares personuppgifter till mystiska amerikanska förvaltningsorgan; vi ser också den femtielfte gode mannen, Gijs de Vries, i tjänsten som chef för en vagt definierad, återigen helt mellanstatlig arbetsgrupp, medan inte en enda tydlig idé dyker upp till en handlingsplan som baseras på gemensamma, demokratiskt godkända regler.
Det är alltså ganska tydligt nu att vi inte riktigt vill att våra poliser och underrättelsetjänster skall samarbeta i kampen mot terrorism, men vi vill däremot fastställa allmänna övervakningssystem för passagerare och medborgare, under falska förhoppningar om att detta innebär att vi övervakar allt.
Vårt seriösa engagemang i kampen mot terrorism kan också mätas i Europeiska unionens förmåga att ge sig själv en konstitution, som vi alla har sagt här i dag: en konstitution som lyckas hålla sina löften om effektivitet och demokrati.
Den positiva stämningen under detta europeiska råd låter oss dock inte bli kvitt vår oro, som förstärktes i dag, herr Ahern, genom era tvetydiga budskap om det italienska ordförandeskapets välkända eller snarare ökända 82 punkter, som allt som oftast dyker upp som en grund för förhandlingar och lika ofta glöms bort.
Om detta är fallet – och var så vänlig och tala om det för mig i så fall – så kommer den nya konstitutionen bara att bli en blek och ohållbar kopia av Nicefördraget.
Europeiska rådet talade en hel del om ekonomi och tillväxt.
Denna ström av ord återfinns också i slutsatserna, där så många grundläggande viktiga frågor tas upp att man i själva verket inte kan se vilka som är de riktiga prioriteringarna.
Det enda som vi är säkra på är att miljön utgör en ickeprioritering, och för oss är detta ett stort bakslag.
Det är ingen överraskning då att man i detta uttalande, och i brist på en verklig, praktisk handlingsplan eller sant ledarskap, beslutade att göra något som utmärker den socialistiska traditionen – även om de flesta regeringar i dag tillhör mitten-högern –, och det var att inrätta en ny arbetsgrupp, med ytterligare av en annan stor man som ordförande, nämligen Wim Kok.
De utser för all del aldrig en kvinna!
Jag tror faktiskt att det skulle vara en bra idé.
Vårt mål – jag måste påpeka detta – är i själva verket ett delat mål.
Vi måste vidta åtgärder för att få ut EU: s ekonomi ur den onda cirkeln av låg tillväxt och hög arbetslöshet.
Vi uttrycker dock återigen vår skepsis mot den strategi som stöds av detta europeiska råd och sorgligt nog också av Europaparlamentet i dess resolution, som vi inte kan stödja i detta avseende, en strategi som gör konkurrenskraft till en absolut dogm.
I jämförelse med vem borde vi vara konkurrenskraftiga?
Fråga väljarna som just har röstat i Frankrike och Spanien, fråga dem vad de anser om systemen och villkoren för arbete och välfärd i Förenta staterna och utvecklingsländerna.
Ni kommer att inse att den strategi som vi behöver är mycket annorlunda, en strategi som finns inom nära räckhåll för Europeiska unionen.
Det skulle naturligtvis vara genomförbart om beslutet fattades för att komma ur en stabilitetspakt som nu är död, men fortfarande mycket levande inom politisk retorik, om beslutet fattades för att utnyttja tänkbara former av hållbar tillväxt som vi fortfarande struntar i, och om beslutet fattades för att investera i framtidssektorer som forskning, ren energi, ekoturism och kollektivtrafik.
Detta är vad vi efterfrågar; detta är den väg som vi ber er att följa för att nå tillväxt.
Någonting annat än broar och motorvägar!
