# ID: svediakorp-gov446639
# author: Figueiredo (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 537
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Slutsatserna från detta vårtoppmöte visar att regeringschefer envist följer en politik som är likgiltig för den försämrade ekonomiska och sociala situationen, som blundar för de höga nivåerna av arbetslöshet, fattigdom och social utslagning samt ökningen av sociala orättvisor och är döva för protester från arbetstagare som hotas av förflyttning och omstrukturering av multinationella företag.
Så sent som i går fick vi ett exempel på detta genom det kanadensiska multinationella företaget Bombardier, som har för avsikt att stänga flera av sina tillverkningsenheter i länder som Tyskland, Förenade kungariket, Sverige och Portugal, och som, när det gäller mitt eget land, är det enda företaget som sysslar med tillverkning av rullande materiel och tågvagnar.
I dag, fyra år efter det att förväntningarna väcktes genom den så kallade ” Lissabonstrategin ”, som godkändes under det portugisiska ordförandeskapet, står det klart att den socioekonomiska situationen är avsevärt försämrad, och inte ett enda av de sociala målen har uppnåtts.
Detta bevisas av den nya kommissionsledamoten för sociala frågor och hans erkännande att endast 10 procent av målen i ” Lissabonstrategin ” har uppnåtts.
Detta har dock inte hindrat rådet från att tillkännage mer av samma slag, trots det faktum att vi befinner oss mindre än två månader från anslutningen av ytterligare tio länder vars ekonomiska och sociala situation är allt annat än rosenröd.
Rådets recept på framgång är fortfarande att förbinda sig till denna ” konkurrenskraft ”, främja det som man anser vara affärskultur, att öka flexibiliteten och otryggheten när det gäller sysselsättningen, att sänka arbetskraftskostnaderna och tillämpa återhållsam löneutveckling, att angripa offentliga tjänster – med andra ord, förbinda sig till den nyliberala dagordning som tillhör ekonomiska och finansiella grupper i stället för att oroa sig för människors levnads- och arbetsvillkor, med hållbar utveckling, med större ekonomisk och social sammanhållning och med att ge ny kraft till offentliga och sociala investeringar, särskilt inom järnväg, hälsovård, miljö, utbildning och forskning.
Rådet påstår att denna prioritering borde påskynda reformtakten på områdena sysselsättning, social trygghet och hälsovård, trots allmänhetens växande motstånd mot åtgärder som i vissa av våra länder sätter grundläggande sociala rättigheter på spel.
Det som man lovar är pågående stöd för avreglerings- och privatiseringsprocessen inom många sektorer, något som visar en flagrant motvilja mot den offentliga sektorn.
Ett fortsatt ingripande i denna sfär kan inte tillåtas, eftersom detta hotar förekomsten av högkvalitativa offentliga tjänster och sysselsättning, vilket är avgörande för att bekämpa fattigdom och för att garantera social integration och en hög levnadsstandard för hela befolkningen.
Ekonomisk och monetär politik måste ses över, avregleringarna måste hejdas och stabilitetspakten måste granskas för att prioritera det sociala kriteriet, sysselsättning, fortbildning, utbildning och forskning, som alla är avgörande områden för Europas hållbara utveckling.
Det som behövs är effektiva åtgärder för att bromsa omlokaliseringen av multinationella företag och ge europeiska löntagarorganisationer rätten till ett ” suspensivt ” veto.
Förvärvsarbetande människor måste behandlas med värdighet och välfärd, och sociala framsteg måste placeras i centrum när gemenskapen utarbetar politiken.
