# ID: svediakorp-gov446634
# author: Ahern, Bertie, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,633
# sentences: 171
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, ordförande Prodi!
Det gläder mig mycket att vara här med er i dag för att rapportera om resultatet från Europeiska rådets vårmöte förra veckan.
När jag senast hade äran att tala till kammaren i januari om det irländska ordförandeskapets prioriteringar, sade jag att det övergripande målet för vårt ordförandeskap var att garantera resultat som skulle få en positiv inverkan på de europeiska folkens liv.
Jag anser att förra veckans möte i Europeiska rådet har bidragit till att säkra positiva resultat på ett mycket konkret sätt.
Europeiska unionen har återigen visat att den har förmågan att ta itu med nya utmaningar.
Den har visat att när vi arbetar tillsammans kan vi göra verklig skillnad i människors dagliga liv.
De avsevärda framstegen vid förra veckans möte i Europeiska rådet berodde på många faktorer.
Jag är övertygad om att en viktig faktor är de utmärkta arbetsrelationer som har byggts upp mellan rådet, Europeiska kommissionen och Europaparlamentet.
Det irländska ordförandeskapets slogan är ” Europeans – working together ” [Européer – i samarbete].
Europeiska rådet har tydligt visat hur mycket vi kan uppnå när vi lyckas arbeta tillsammans.
Vid mötet antog Europeiska rådet ett uttalande om bekämpande av terrorism, vilket ni säkert känner till.
Vi enades om att återuppta våra förhandlingar vid regeringskonferensen och att nå en överenskommelse senast vid vårt möte i juni.
Vi fastställde vad som behövde göras praktiskt för att främja en hållbar utveckling och fler jobb.
Vi diskuterade en rad utrikespolitiska frågor, inklusive Mellanöstern, Afghanistan, Irak, Balkan och Ryssland.
Som vi alla alltför väl känner till ägde Europeiska rådets möte förra veckan tyvärr rum i skuggan av det fruktansvärda attentatet i Madrid den 11 mars.
Jag vill återigen framföra mitt deltagande till offrens familjer.
Jag vet att alla här håller med mig när jag säger att detta attentat var ett allvarligt angrepp på allt som Europeiska unionen står för.
När Europeiska rådet funderade över hur man skulle bemöta detta hot ville man se till att allt som kan göra görs för att skydda våra medborgare från terrorismens gissel.
Samtidigt måste de grundläggande mänskliga rättigheterna i våra demokratier skyddas.
Jag anser att en lämplig jämvikt uppnås i det uttalande om bekämpande av terrorism som Europeiska rådet antagit.
Där betonas vårt befintliga samarbete, och vi försöker att öka och betona behovet av att införa vad vi enats om.
Det gläder mig att också säga att rådet i sitt uttalande stödde ett förslag från Europaparlamentet om att utnämna den 11 mars till en europeisk dag för att hedra minnet av terrorismens offer.
I uttalandet finns ett antal specifika åtgärdsområden.
Dessa innefattar åtgärder för att förbättra de gemensamma underrättelsetjänsterna, stärka gränskontrollerna och öka säkerheten hos resedokument, att öka skyddet av våra transportsystem och åtgärder för att bekämpa finansieringen av terrorism.
Uttalandet innehåller också ett åtagande angående effektivt samarbete med tredjeländer och andra internationella organisationer, och särskilt FN.
En samordnare för kampen mot terrorismen, Gijs de Vries, har utnämnts, vilket återspeglar behovet av samordnade åtgärder inom hela Europeiska unionen.
Europeiska rådet kommer i juni återigen att se över åtgärdsplanen om terrorism, och vi kommer alla att fastställa de centrala uppgifterna och tidsfristerna när dessa uppgifter skall ha utförts.
Europeiska rådet enades också om ett uttalande om solidaritet mot terrorism.
I detta uttalande åläggs medlemsstaterna att agera gemensamt i en solidaritetsanda om en av dem utsätts för ett terrorattentat.
Uttalandet utgör en viktig politisk signal om vår solidaritet i kampen mot terrorismen.
Jag uppskattar innerligt att talman Pat Cox deltog vid första sammanträdet under vårt möte om terrorism.
Den solidaritet som unionens institutioner visat utgjorde ett viktigt budskap.
Hotet från terrorismen är ett hot mot vår säkerhet, våra demokratier och vårt livssätt i Europeiska unionen.
Vi kommer att göra allt som står i vår makt för att skydda vårt folk mot detta hot.
Det gläder mig särskilt att det skedde stora framsteg vid regeringskonferensen.
Mot bakgrund av min rapport bad Europeiska rådet ordförandeskapet att fortsätta sina samråd.
Rådet bad också ordförandeskapet att vidta åtgärder för att återuppta de formella förhandlingarna i regeringskonferensen så snart som det är lämpligt.
Rådet beslutade att en överenskommelse om den nya konstitutionen skall nås senast vid Europeiska rådets möte i juni.
När jag talade inför kammaren i januari klargjorde jag mitt åtagande att ta tillvara alla möjligheter att föra regeringskonferensen vidare, och om möjligt, avsluta den under vårt ordförandeskap.
Men vid det tillfället, och förvisso ända fram till själva Europeiska rådets möte, var det oklart hur långt vi skulle kunna gå.
Vi var inte säkra på att det skulle vara möjligt att återuppta regeringskonferensen, även om vi hade en mycket stark önskan att göra det.
Många människor sade förvisso till mig under de inledande skedena av vårt ordförandeskap att de ansåg att chansen var liten.
Vi kunde inte ha uppnått en överenskommelse om tidsramen för avslutandet av regeringskonferensen utan det politiska engagemanget hos mina kolleger i Europeiska rådet.
Förra veckan visade vi åter vår hängivenhet för konstitutionen och erkände dess värde och vikt.
Ju snarare den införs, desto bättre.
Vi erkände också att även om slutförhandlingarna kommer att bli komplicerade finns det inget skäl att tro att slutförhandlingarna kommer att bli enklare med tiden.
Det fanns i stället en allmän uppfattning vid förhandlingsbordet att en försening till och med skulle kunna skapa ytterligare komplikationer.
Det fanns också en känsla av att flexibilitet och kompromiss behövs på alla sidor.
Utvecklingen av denna positiva och konstruktiva anda gjorde det möjligt att besluta att försöka slutföra förhandlingarna nu.
Detta är ett enormt steg framåt, och parlamentet skall ha ett stort erkännande för detta.
Ni har konsekvent uppmanat medlemsstaterna att tillsammans föra förhandlingarna framåt.
Ert mycket positiva stöd för ordförandeskapets strategi har uppskattats djupt, och jag ser fram emot att fortsätta att arbeta med er och era företrädare under den kommande perioden.
I våra samråd med alla delegationer har vi kunnat bekräfta att den stora merparten av konventets text inte ifrågasätts.
Vi har också förvissat oss om att många av de kompletterande förslagen från det italienska ordförandeskapet skulle ha varit godtagbara för våra partner inom ramen för en övergripande överenskommelse.
Det finns fortfarande olösta frågor som varierar avsevärt i komplexitet och känslighet.
Vi har dock också kunnat fastställa möjliga vägar framåt och tror att samtliga frågor kan lösas.
Det kommer inte att bli lätt.
Det kommer att kräva att alla sidor ger och tar.
Men jag tror att huvudingrediensen – den politiska viljan att nå en överenskommelse – nu finns.
Parlamentets företrädare, liksom företrädarna för alla andra delegationer, har klargjort för oss vilka frågor som är av särskild vikt för er.
Jag kan inte säga att någon delegation kommer att få gensvar för varje punkt den har tagit upp.
Jag kan dock försäkra er – liksom jag kan försäkra alla andra – att ordförandeskapet kommer att vara öppet och opartiskt i sina förbindelser med alla.
Jag kan garantera er att ni inte kommer att ignoreras eller undanhållas information i förhandlingarna.
Jag vill att alla deltagare skall kunna rekommendera slutresultatet till EU: s medborgare såsom rättvist, balanserat och positivt.
Som jag sade i min rapport förblir de svåraste frågorna kommissionens storlek och sammansättning, och definitionen av och räckvidden för omröstning med kvalificerad majoritet.
Vid förra veckans möte inledde vi inte några detaljerade diskussioner om dessa frågor, och jag försökte inte heller att dra några slutsatser.
Men jag lade fram min övergripande uppfattning om vilka kompromissvägar som skulle kunna användas med bäst resultat.
Jag inser att kommissionen måste vara både effektiv och legitim.
Jag anser att dessa två perspektiv borde förenas genom att man under en längre tid behåller en kommission bestående av en representant för varje medlemsstat, och därefter övergår till en reducerad storlek utifrån ett jämlikt roterande system.
Det är tydligt att endast ett omröstningssystem som bygger på dubbel majoritet kan leda till enighet.
Det är också avgörande att vi beslutsamt bevarar kravet på ökad effektivitet i sikte, samtidigt som vi vederbörligen beaktar jämvikten bland medlemsstaterna och deras specifika bekymmer.
Det borde vara möjligt att nå ett resultat som tar hänsyn till allas frågor.
Jag tror att detta kan göras genom vissa anpassningar av befolknings- och medlemsstatströsklarna och genom arrangemang för att bekräfta övergången till dubbel majoritet.
Men det är tydligt att detaljerna måste diskuteras ytterligare.
Vad gäller räckvidden för omröstning med kvalificerad majoritet finns det en allmän önskan – som jag vet delas av parlamentet – om att den skall utvidgas för att främja ett effektivt beslutsfattande i en större union.
Samtidigt finns det också ett behov av att ta hänsyn till medlemsstaternas särskilda farhågor i relation till ett antal specifika frågor.
Jag tror att ett tillfredsställande övergripande resultat kommer att nås, som kommer att innebära att ett ökat antal områden beslutas med omröstning med kvalificerad majoritet och medbeslutande, jämfört med de nuvarande fördragen.
Dessa frågor kommer sannolikt inte att få någon slutlig lösning förrän nära slutet av förhandlingarna.
Men under den kommande perioden kommer det att vara grundläggande att enas om så många frågor som möjligt, och att minska antalet olösta frågor maximalt.
I den processen avser ordförandeskapet att använda samtliga medel, inklusive bilaterala möten och diskussioner på officiell nivå.
Men regeringskonferensen förs naturligtvis på politisk nivå, och jag kommer att be utrikesministrarna att föra arbetet om en rad frågor framåt under slutförhandlingarna på stats- eller regeringschefsnivå.
Liksom ni skulle jag mycket gärna vilja avsluta regeringskonferensen så tidigt som möjligt.
Men vi måste ta hänsyn till ett antal faktorer, inklusive bildandet av nya regeringar i vissa länder och antalet frågor som fortfarande måste lösas.
Jag försäkrar er om att om vi upptäcker att det finns ett verkligt tillfälle att avsluta förhandlingarna före juni kommer vi att göra det.
Vi får inte underskatta hur stora framsteg vi har gjort.
För bara ett par korta veckor sedan skulle få ha varit optimistiska om våra möjligheter att avsluta förhandlingarna i juni över huvud taget.
Hittills har vi från ordförandeskapets sida försökt att hålla förväntningarna blygsamma men ambitionerna höga.
Ingen ambition är högre än att uppnå vårt gemensamma mål med en konstitution som kommer att göra en insats för våra medborgare och bidra till att göra unionen mer effektiv internt och utåt.
Med er hjälp ser jag fram emot att nå det målet.
När jag talade i kammaren i januari redogjorde jag för det irländska ordförandeskapets höga prioritering av Lissabonmålen och för vår fasta beslutsamhet att Europeiska rådets möte i vår skall tjäna till att återuppliva och stärka Lissabonprocessen.
Jag blev mycket uppmuntrad av Europaparlamentets gensvar på våra idéer vid den tidpunkten.
Det gläder mig att kunna rapportera att Europeiska rådet förde en givande diskussion förra veckan.
Vi riktade in oss på de centrala frågor där handling är nödvändig om vi åter skall ge Lissabonmålen drivkraft.
Mina kolleger samtyckte till mitt förslag om att diskussionerna bör gälla två övergripande teman – hållbar tillväxt och sysselsättning – eftersom de centrala utmaningarna måste hanteras omgående.
Europeiska rådet enades om att vi behöver en balanserad strategi om vi skall kunna se till att den framtida tillväxten blir hållbar.
Vi måste bevara en sund makroekonomisk politik samtidigt som vi främjar en ökad konkurrenskraft och fler innovationer.
Samtidigt måste den sociala sammanhållningen vara central i vår strategi.
Likaså måste den framtida tillväxten, för att vara hållbar, vara miljömässigt sund.
Europaparlamentets konstruktiva samarbete med rådet har varit centralt när det har gällt att tillåta oss att göra verkliga framsteg i alla aspekter av unionens arbete, inte minst i fråga om det lagstiftningsarbete som är direkt relaterat till Lissabonmålen.
Den lagstiftning som man enats om under de senaste veckorna går från finansiella tjänster, öppnandet av marknaden för järnvägar och immaterialrätt till miljöansvar.
Jag ser fram emot fler resultat under de omedelbart kommande veckorna.
Det är mycket viktigt för Lissabonmålens fortsatta trovärdighet att vi når våra målsättningar.
Jag är mycket glad över att i detta sammanhang välkomna ert samtycke i går till två viktiga lagstiftningsförslag – direktivet om marknader för finansiella instrument och direktivet om insyn.
En central utmaning som fastställdes vid Europeiska rådets möte var tjänstesektorn, som förblir mycket splittrad.
Framsteg när det gäller att skapa en verklig inre marknad på detta område kommer att ge avsevärda fördelar för de europeiska konsumenterna.
Tjänstesektorn har stått för 70 procent av skapandet av arbetstillfällen och tillväxten under de senaste tio åren.
Det gläder mig att rapportera att Europeiska rådet, som såg utvidgningspotentialen på detta område, enades om att utkastet till direktiv om tjänster, som för närvarande diskuteras i rådet, borde antas som en prioriterad fråga.
Utvecklingen av ett förbättrat regelverk kommer att leda till ökad konkurrenskraft och produktivitet.
Europeiska rådet välkomnade initiativet från de fyra ordförandeskapsländerna Irland, Nederländerna, Luxemburg och Förenade kungariket, som kommer att föra denna fråga framåt som en prioritet under de kommande två åren.
Vi kommer att återgå till frågan om ett förbättrat regelverk vid Europeiska rådets möte i november 2004.
Om vi verkligen skall främja konkurrenskraften, innovationer och entreprenörskap inom hela EU måste vi ha en stark vetenskaps- och forskningskapacitet.
Framsteg på forskningsområdet är en central del av Lissabonmålen.
Vi måste arbeta för att se till att forskarna blir kvar i EU och lockas att arbeta där.
Som ett första steg i den processen enades Europeiska rådet om att det europeiska ramprogrammet för forskning och utveckling borde göras mer användarvänligt för att underlätta större investeringar i forskning och utveckling hos små och medelstora företag och nystartade företag.
Europeiska rådet betonade också behovet av investeringar i grundforskning.
Sådan forskning är en väsentlig byggsten för innovationer och konkurrenskraft.
Tillväxten skall inte bara vara ekonomiskt hållbar, utan också miljömässigt hållbar.
Ett av de mest intressanta nya områdena i detta hänseende är området för miljöteknik.
Europeiska rådet erkänner vikten av att göra det möjligt för företag att använda sig av nya tekniker, och har krävt att handlingsplanen för miljöteknik skall införas snabbt.
Vi har också uppmanat kommissionen och Europeiska investeringsbanken att undersöka hur finansiella instrument kan användas för att främja sådana tekniker.
Kommissionen skall utarbeta en rapport inför nästa års Europeiska råd om framstegen på detta område.
Tillväxt och konkurrenskraft är naturligtvis inte några självändamål: de är medel för att trygga och utveckla den europeiska sociala modellen, med dess betoning på hållbarhet och införlivande.
Att skydda de mest sårbara medlemmarna i vårt samhälle är en grundläggande del av Lissabonmålen.
Europeiska rådet placerade sysselsättningen i centrum på sin dagordning.
Att skapa fler och bättre jobb är den viktigaste fråga som vi måste ta itu med under det kommande året.
Europeiska rådet enades om att medlemsstaterna omgående borde uppmärksamma fyra särskilda strukturella utmaningar, som fastställts av den europeiska specialgruppen för sysselsättningen, och betonats ytterligare i den gemensamma sysselsättningsrapporten.
Dessa utmaningar är att främja en större anpassningsbarhet hos företag och arbetstagare, locka fler människor till arbetsmarknaden, förbättra sysselsättningskvaliteten och främja ökade investeringar i humankapital.
Det finns en verklig fördel med att vidta åtgärder nu för att maximera sysselsättningsmöjligheterna.
En hög sysselsättning kommer att främja tillväxten och är också den bästa vägen ur fattigdom och social utestängning.
Europeiska rådet kommer vid sitt möte nästa år att se över de framsteg som gjorts på detta område under årets lopp.
Särskild uppmärksamhet kommer att fästas vid hur mycket de nationella åtgärderna har främjat framstegen mot sysselsättningsmålen från Lissabon.
Rådet och kommissionen har uppmanats att tillsammans utarbeta en koncis sammanfattande rapport, utifrån den gemensamma sysselsättningsrapporten, särskilt för denna diskussion.
Som jag angav tidigare har parlamentets roll varit central när det har gällt att göra det möjligt för oss att föra Lissabonmålen framåt.
Ett av de områden där vi hoppas göra framsteg under de kommande veckorna är området med ett rörlighetspaket som är avsett att göra det möjligt för arbetstagare att röra sig enklare mellan medlemsstaterna.
Vi har arbetat tillsammans med förordning (EEG) nr 1408 / 71 som, när den väl antas, torde ge avsevärda fördelar i fråga om ökad samordning av de sociala trygghetssystemen och enklare tillgång till ersättningar.
Jag hoppas att vi kan slutföra denna fråga tillsammans före slutet av mandatperioden.
Jag ser också fram emot ett givande samarbete angående de relaterade frågorna om Europass och direktivet om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, som är avsett att göra det enklare att få utbildningskvalifikationer erkända i andra medlemsstater.
Enbart regeringarna kan inte genomföra den rad förändringar som krävs för att nå Lissabonmålen.
Alla aktörer har en avgörande roll när det gäller att göra framsteg och underlätta förändringar.
I det syftet samtyckte Europeiska rådet till ordförandeskapets förslag att inrätta reformpartnerskap i varje medlemsstat, enligt nationella arrangemang och traditioner, vilka gör arbetsmarknadens parter, det civila samhället och de offentliga myndigheterna delaktiga.
Dessa partnerskap kommer att utgöra en användbar mekanism för att skapa ett engagemang för förändringar och reform.
Vi inser alla att mycket mer måste göras om Lissabonmålen skall genomföras inom deras ursprungliga tidsram.
Nästa års halvtidsutvärdering kommer att ge oss ett kritiskt tillfälle att utvärdera vad som måste ändras om vi skall kunna påskynda genomförandeprocessen.
Vi måste bygga våra förberedelser inför halvtidsutvärderingen på en bra grund.
I det syftet uppmanade stats- och regeringscheferna kommissionen att inrätta en högnivågrupp, med Wim Kok som ordförande, som skall utföra en oberoende översyn för att bidra till denna uppgift.
Wim Koks utnämnande kommer att ansluta till det tidigare arbetet i den europeiska specialgruppen för sysselsättningen.
Hans ojämförbara erfarenhet kommer att ge halvtidsutvärderingen en vital och ovärderlig drivkraft.
Vi har bett högnivågruppen att avlägga rapport senast den 1 november i år, för att göra det möjligt för kommissionen att lägga fram sina egna rekommendationer inför Europeiska rådets möte nästa vår.
Europeiska rådet såg över ett antal frågor på den internationella dagordningen och antog slutsatser om fredsprocessen i Mellanöstern, Irak, det strategiska partnerskapet med Medelhavsområdet och Mellanöstern, Ryssland, Afghanistan och Elfenbenskusten.
Vi tittade också på Cypern.
Europeiska rådet såg över situationen i Kosovo till följd av utbrottet nyligen av etniskt våld.
Situationen tycks ha stabiliserats, men förblir spänd.
Det är grundläggande att man slår fast att den politiska processen går före och att de lokala politikerna tar ansvar för den situationen.
Europeiska unionens fulla engagemang för en stabil framtid för ett säkert, demokratiskt, välmående och mångetniskt Kosovo kvarstår.
Unionen kommer att fortsätta att fullt ut stödja de insatser som görs av FN: s generalsekreterares särskilda företrädare, Harri Holkeri, och processen med ” normerna före statusen ”.
Rådet diskuterade också situationen i Mellanöstern, som fortsätter att vara ett allvarligt bekymmer.
Ordförandeskapet bibehåller nära kontakter med ledarna för de främsta arabstaterna för att se till att drivkraften i fredsprocessen inte går förlorad.
Utrikesminister Brian Cowen har besökt Kairo och Damaskus under de senaste två dagarna, och har betonat behovet av en gemensam insats för att föra våra gemensamma freds- och säkerhetsmål framåt i regionen genom en rättvis lösning av konflikten.
I fråga om Afghanistan ser Europeiska rådet fram emot den internationella konferensen om Afghanistan som äger rum i dag i Berlin.
Europeiska unionen förblir starkt engagerad i fråga om återuppbyggnaden av Afghanistan.
Utrikesminister Brian Cowen företräder EU vid denna viktiga konferens tillsammans med Javier Solana och kommissionsledamot Chris Patten.
Förhandlingarna om en lösning i Cypern är i slutfasen när vi sammanträder här i dag.
Europeiska unionen föredrar fortfarande bestämt att det blir ett enat Cypern som ansluter sig den 1 maj.
I våra slutsatser upprepade Europeiska rådet unionens stöd för de FN-ledda förhandlingarna, och bekräftade återigen vår vilja att anpassa villkoren i en lösning till de principer som Europeiska unionen bygger på.
Detta möte med Europeiska rådet ägde rum vid en kritiskt viktig tidpunkt i Europeiska unionens historia.
Som vi konstaterar i vårt program för ordförandeskapet utgör första halvåret 2004 en tid av stora förändringar och utmaningar, men också en tid av stora förhoppningar och möjligheter för unionen.
Den första maj kommer att utgöra slutet på efterkrigsuppdelningen av kontinenten, och göra det möjligt för oss att gå framåt mot ett bättre, mer omfattande EU.
Fruktansvärda händelser, som de som ägde rum den 11 mars, tjänar endast till att stärka vår beslutsamhet att arbeta tillsammans för att skapa överenskommelser som, i alla bemärkelser, kommer att få EU att fungera.
Jag ser fram emot att fortsätta att arbeta i fullt samarbete med Europaparlamentet och Europeiska kommissionen.
Jag tackar er i dag särskilt för allt ert samarbete under de gångna månaderna.
När vi nu står på tröskeln till utvidgningen kan vi fortsätta att visa att det nya EU, där vi arbetar tillsammans, har både viljan och beslutsamheten att uppnå de positiva resultat och beslut som vårt folk förtjänar.
