# ID: svediakorp-gov446607
# author: Manders (ELDR ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 871
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Låt mig börja med att tacka alla som konstruktivt har bidragit till att skapa denna kompromiss och direktivet, som jag hoppas – jag är nästan säker på det – kommer att antas.
Jag vill särskilt tacka vice talman Renzo Imbeni, som ledde förlikningsdelegationen, Giuseppe Gargani, ordförande i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, och alla skuggföredragande som konstruktivt bidrog till att skapa kompromissen, samt ambassadör Gunning som deltog i förlikningen från rådets sida.
Jag vill också särskilt tacka Ana Palacio, som sedan dess har lämnat parlamentet.
Ana Palacio var då ordförande i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden och var ansvarig för ett unikt ögonblick här i parlamentet, nämligen för vad jag kallar ” Mandersförfarandet ”. ” Mandersförfarandet ” innebar att hela parlamentet slutligen fick rösta om vilket utskott som var behörigt att sammanställa och behandla detta betänkande.
Jag ansåg att det var en särskild ära, och jag tror att det har lett till ett godtagbart resultat.
Varför är vi nöjda med den kompromiss som har uppnåtts?
Därför att vi, efter decenniers debatt, för första gången funnit en rättslig möjlighet för att se till att kostnaderna för att åtgärda skador på miljön kan återkrävas av förorenaren.
Den liberala principen att förorenaren betalar är här det huvudsakliga temat.
Som liberal är jag naturligtvis särskilt glad över detta.
Detta är nytt, det är en grundval, en bro som förbinder ekonomisk och miljörelaterad lagstiftning.
Jag är emellertid inte helt och hållet nöjd.
Men som jag sade vid min presskonferens efter att kompromissen med rådet var klar, får vi lov att betrakta detta som något som nu har såtts, och vi hoppas att det kommer att utveckla sig till en bra lagstiftning.
Vad är det som sker?
Enligt min åsikt, och på grund av i vilken utsträckning det ” tillåts ” i detta direktiv, finns det fortfarande en stor möjlighet att vi kommer att skapa ett slags lapptäcke i Europa, och att medlemsstaterna, särskilt i mer ekonomiskt bekymmersamma tider, kommer att betrakta ekonomin som viktigare än miljöskyddet.
Jag beklagar därför att mitt slutliga förslag om att tillämpa artikel 95, maximal harmonisering, inte har antagits och att vi har använt oss av artikel 195 som grundval.
Miljöorganisationerna, de icke-statliga miljöorganisationerna, har här spelat en särskild roll.
De beklagar sig inte över att det inte blir tillräcklig harmonisering, och under förfarandet stödde de inte en maximal harmonisering, något som jag djupt beklagar.
Å andra sidan var Europeiska unionen uppenbarligen inte mogen för detta.
Det framgår också av förlikningsförfarandet, eftersom bara fyra ändringsförslag rörande gemenskapens synpunkt antogs i parlamentet.
Bara fyra!
För detta fick vi lov att sammankalla ytterligare tre förlikningssammanträden.
Slutligen anser jag att kompromissen kan beskrivas som lyckad.
Det framgick också av resultatet av omröstningen i parlamentets förlikningsdelegation, eftersom siffrorna 12 mot 1 för det slutliga resultatet naturligtvis är fantastiska.
Jag hoppas att detta är början.
Jag hoppas också att medlemsstaterna inte kommer att missbruka sin licenspolitik och forskningsrönen för att störa den balans för ekonomiskt handlande, som vi när allt kommer omkring är så angelägna om att skapa på den inre marknaden, genom att vissa medlemsstater tillåter mer än andra och inte gör något för att gynna miljön.
Å andra sidan har vissa förmåner redan uppnåtts.
Till exempel har det maximala ansvarsbeloppet i Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) konvention ökat från 50 miljoner till 1 miljard.
Direktivets förebyggande effekt har alltså redan bevisat sitt värde.
Jag hoppas att Euratom kommer att följa efter mycket snart, och jag är övertygad om att detta slutligen kommer att ge en utmärkt lagstiftning som resultat.
Återigen: vi har börjat, och jag hoppas att det kommer något bra ut av det.
Jag vill helhjärtat tacka kommissionären.
Det var naturligtvis en av hennes topprioriteringar, och hon kan nu avsluta denna fråga som en del av denna mandatperiod.
Jag vill därför tacka henne helhjärtat, hennes personal, och särskilt Charles Pirotti, som också är närvarande i dag, för deras konstruktiva bidrag i frågan.
Jag vill bjuda kommissionären på lunch eller middag, eftersom hennes ansträngda schema inte har gjort det möjligt för oss att ge en gemensam presskonferens.
Kanske är detta en bra idé, för vid ett sådant sammanträffande skulle jag vilja förklara mina tankar om hur jag önskar att detta direktiv skall växa till en välutvecklad lagstiftning i framtiden, och särskilt mina tankar om mitt EMAS ().
Jag skulle vilja tala med henne om detta, och jag hoppas därför att hon accepterar min inbjudan.
Kanske blir det tid över för en snabb öl efter denna debatt.
Tack igen till alla, och jag hoppas att detta förslag i morgon kommer att få full majoritet.
Tack så hjärtligt, herr talman, och ett tack till alla inblandade för de konstruktiva bidragen.
