# ID: svediakorp-gov446603
# author: Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 745
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag kan inte låta bli att tänka att detta också handlar om miljöfrågornas status.
Tänk er bara att byta ut ordet ” miljölagstiftning ” mot ” ekonomisk lagstiftning ” eller vad som helst, och det hade varit alldeles självklart att dessa grupper skall ha tillgång till rättslig prövning eller ha rätt att göra sin röst hörd i dessa frågor.
Det mesta vi håller för självklart måste alltså införas även i miljöfrågor.
Det var bara en reflektion.
Låt mig börja med att kommentera förslaget till direktiv om tillgång till rättslig prövning.
Utan en gemensam ram med harmoniserade krav finns det inget sätt att garantera att Århuskonventionens krav efterlevs i hela unionen.
Vi har undertecknat Århuskonventionen och det är utgångspunkten.
Kommissionen föreslår att erkända miljöorganisationer skall ges partsbehörighet.
Det följer av hur miljöfrågorna definieras i detta sammanhang, nämligen vad Århuskonventionen handlar om och vad tillgång till rättslig prövning handlar om på detta område.
Det begränsas till miljöfrågor och är klart definierat.
Detta är helt i linje med en konvention som ger en framskjuten ställning åt icke-statliga miljöorganisationer som värnar om miljöintressen, eftersom vi inte har något egenintresse i miljöfrågor.
Vi kommer att behöva ta hänsyn till dem som värnar om miljöangelägenheter.
Det kommer också att ske med respekt för subsidiaritetsprincipen eftersom det står medlemsstaterna fritt att ge en större allmänhet tillgång till rättslig prövning.
Vidare överlåts det i stora delar åt medlemsstaterna att utforma ramens detaljer.
Hur mycket jag än respekterar Astrid Thors är det inte alltid fiskare som företräder miljöangelägenheterna när det handlar om att skydda Östersjön, så det kanske inte var det bästa exemplet.
Vad beträffar de framlagda ändringsförslagen kan kommissionen anta dem som stärker förslagets principer, särskilt då hänvisning görs till nationell lagstiftning som garanterar ökad tillgång till rättslig prövning.
Men det finns ett antal ändringsförslag som kommissionen inte kan godta.
Även om jag förstår och kan se bevekelsegrunderna för er önskan att maximera allmänhetens nytta i detta förslag, anser jag att de ändringsförslag som föreslår att partsbehörigheten skall utökas till att omfatta organisationer som inte primärt eller regelbundet arbetar med miljöfrågor bara innebär fler krav som är tvetydiga eller oprecisa.
Det är även av betydelse att skapa så stor rättslig klarhet som möjligt.
Andra ändringsförslag försvagar förslagets räckvidd eftersom de föreslår ändringar av förfarandemässiga aspekter, som till exempel begäran om egen kontroll, vilket kommissionen anser är viktigt för att förvaltningen skall kunna ompröva sina åtgärder innan frågan förs vidare till domstolarna.
Vi anser att förslaget är väl avvägt.
Det tar hänsyn till de skyldigheter som följer av Århuskonventionen och ger samtidigt medlemsstaterna den flexibilitet som behövs för att de skall kunna genomföra lagstiftningen på ett effektivt sätt.
Jag vill också ta upp förslaget till förordning om institutionernas tillämpning av Århuskonventionen.
Jag vill framhålla att vårt mål är att Århuskonventionens tre pelare skall tillämpas fullt ut på gemenskapsnivå.
Dessa krav som föreslås i förordningen omfattar inte bara gemenskapens institutioner, utan alla organ som har offentliga funktioner i enlighet med fördragen.
Det inbegriper även byråer, kontor eller organ som till exempel Europeiska investeringsbanken, i den mån deras verksamhet är relevant för de miljöfrågor som konventionen avser.
Här tillämpar man i kommissionsförslaget återigen den flexibilitet som parterna ges enligt Århuskonventionen, i synnerhet när det gäller att anordna processer för allmänhetens deltagande och fastställa kriterier för tillgång till rättslig prövning om miljölagstiftningen överträds.
Kommissionen strävade i sitt förslag efter att ingripa så lite som möjligt i de regler och förfaranden som redan finns och fungerar, samtidigt som förslaget följer Århuskonventionen.
Det är särskilt viktigt att inte motverka de bestämmelser i fördraget som rör individers rätt att vända sig till EG-domstolen.
I denna anda betraktar kommissionen de ändringsförslag som problematiska som syftar till att göra avsteg från systemet med undantag som inrättats genom förordning (EG) nr 1049 / 2001 om tillgång till handlingar.
Kommissionen kan inte heller godkänna ändringsförslag som leder till att omständigheterna för allmänhetens deltagande blir alltför föreskrivande och att bestämmelserna om tillgång till rättslig prövning för enskilda i samhället utökas.
Dessa ändringsförslag riskerar att motverka bestämmelserna i EG-fördraget i detta avseende.
Jag skall överlämna kommissionens ståndpunkt om specifika ändringsförslag till sekretariatet. (1) Tack än en gång för denna debatt.
