# ID: svediakorp-gov446592
# author: Schörling (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 766
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi har en gemensam debatt här i kväll som handlar om Århuskonventionens samtliga tre pelare.
Jag välkomnar den debatten, och jag välkomnar också kommissionens förslag till direktiv.
Genom att underteckna Århuskonventionen har gemenskapen visat att man vill förbättra miljölagstiftningen och också låta allmänheten bli delaktig i miljöbesluten på ett helt annat sätt.
En kommande ratifikation innebär att gemenskapen faktiskt blir skyldig att se till att medborgare och icke-statliga organisationer kan åtnjuta denna rätt i enlighet med gemenskapslagstiftningen, vilket är mycket bra.
Trots att gemenskapen och medlemsstaterna undertecknade konventionen redan 1998 och den trädde i kraft 2001, har bara ett fåtal av EU: s medlemsländer ratificerat konventionen.
Det är nu på tiden att allmänheten och de icke-statliga organisationerna får tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor och naturligtvis också till information och deltagande i beslutsprocessen, vilket behandlas i Korholabetänkandet.
Detta kommer att få stor betydelse för att göra miljöpolitiken mycket effektivare i EU.
Miljöreglerna kommer att skötas och efterlevas bättre, genomförandet kommer att gå snabbare och miljöförvaltningen skötas bättre.
Hur kan man säga detta så galant?
Jo, det finns faktiskt studier som visar att miljölagstiftningen har blivit mycket striktare i länder där man har haft möjlighet att föra talan i miljöärenden och pröva tillämpningen av miljölagstiftningen.
Det finns här en direkt koppling.
Enligt syftet med Agenda 21, som även är ledstjärna för kommissionen, är det den enskilda människan som äger sin miljö och inte myndigheterna.
För första gången knyter man ihop miljölagstiftning och mänskliga rättigheter, och det tycker jag är en bra utveckling.
Det gäller också att vi har ansvar för kommande generationer.
Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor har röstat för att direktivet skall utgöra en minimiram och att medlemsländerna skall kunna gå längre och ha mer omfattande tillgång till rättslig prövning.
Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Ett miljöärende måste gälla för både myndighetshantering och i straffrättsligt hänseende, eftersom Århuskonventionen inte gör någon skillnad på civilrättsliga och straffrättsliga förfaranden, och jag förstår inte riktigt varför kommissionen skulle vilja göra den åtskillnaden här.
Vi är inte överens på en del punkter, och detta framgår av ändringsförslagen till detta direktiv.
Jag tycker t.ex. att EU-lagstiftningen inte skall införa nya och onödiga restriktioner som t.ex. de om erkända sammanslutningar, Det skulle tvinga länder som i dag har en mycket generös syn att införa restriktioner.
Jag kan därför inte godkänna de ändringsförslag som PPE-DE-gruppen har lagt fram och som Korhola hänvisade till.
Det gäller bl.a. artikel 8 och 9 och ställer upp nya kriterier och förfaranden som inte alls finns i Århuskonventionen.
Jag anser att detta skulle skapa nya hinder, och jag förstår inte varför vi skulle behöva göra det.
Jag förstår inte heller varför man skall anta geografiska och tidsbestämda begränsningar eller restriktioner, som också anges i artiklarna 8 och 5, när det gäller partsbehörigheten.
Både i kommissionens förslag och i ändringsförslag 32 från PPE-DE-gruppen krävs t.ex. att man måste vara verksam inom ett område för att där få tillgång till handlingar eller domstol.
Detta tycker jag är helt fel, eftersom miljöärendena ser helt annorlunda ut i dag.
En liten, lokal miljöorganisation skulle t.ex. kunna behöva experthjälp från en internationell organisation, så detta tycker jag medför restriktioner.
Jag anser att det skall räcka med att man är en oberoende, ideell och juridisk person för att få föra talan till skydd för miljö och hälsa.
Det är vidare mycket viktigt att definitionen av miljölagstiftning skall gälla alla politiska områden och inte bara artikel 175, som man hänvisar till i detta förslag.
All miljölagstiftning som hänför sig till artikel 95 skall naturligtvis också kunna komma i fråga.
Till sist vill jag bara nämna något om kostnaderna.
Jag har lagt fram förslag om att kostnaderna absolut inte får bli ett hinder för att man skall kunna föra talan.
Man måste se till att allmänheten får den hjälp och det stöd som behövs.
När man för talan i det allmännas intresse, skall kostnaden inte bli en hinder.
Här måste man vara mycket generös.
Jag hoppas därför att kollegerna röstar för de förslag som jag har gått igenom, så att vi kan få till stånd en bra lagstiftning som inte skapar nya hinder, utan tvärtom gör det vi vill göra, nämligen förbättra miljölagstiftningen i EU.
