# ID: svediakorp-gov446573
# author: Goodwill (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 901
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi känner alla till substitutionsprincipen, det vill säga att man ersätter en miljö- eller hälsofarlig produkt med en mer miljövänlig eller hälsosam produkt.
Användningen av fluorerade gaser har på många sätt redan varit ett exempel på substitutionsprincipen, eftersom fluorkolväten på många områden ersatte de freoner som tidigare användes.
Freoner är som vi vet mycket miljöfarligare än fluorkolväten eftersom de utgör ozonuttunnande gaser som vi mycket framgångsrikt har hanterat genom Montrealprotokollet.
Fluorkolväten är precis som koldioxid växthusgaser och oavsett vilka åtgärder vi vidtar för att begränsa fluorerade gaser får det, som kommissionären påpekade, inte ske på bekostnad av de åtgärder som vi måste vidta för att begränsa koldioxider.
Fluorkolväten är en droppe i havet jämfört med koldioxider.
Jag vill först göra ett påpekande beträffande den rättsliga grunden.
Det har förts många diskussioner om detta, men det är min bestämda uppfattning att artikel 95 om den inre marknaden är den korrekta rättsliga grunden.
Om vi skulle använda artikel 175 skulle det bli nästan omöjligt att saluföra produkter som innehåller dessa gaser i hela Europeiska unionen.
Även om jag är medveten om situationen i till exempel Österrike, där man har gått längre, bör vi av hänsyn till den inre marknaden behålla den rättsliga grunden.
Fluorkolväten har flera användningsområden, allt ifrån luftkonditionering och träningsskor med luftkuddar till konstgjord spraysnö, som vi skojade lite om i pressen i julas.
Men detta förslag handlar i första hand om begränsning, inte om förbud.
Det finns i själva verket flera användningsområden där det saknas alternativ, till exempel brandskydd och användningen av svavelhexafluorid i strömbrytare.
Om vi skulle gå med på ett av de förslag som har lagts fram av Verts / ALE-gruppen skulle ljusen slockna över hela Europa!
När det gäller luftkonditionering i bilar – och det är en konsekvens av den globala uppvärmningen att allt fler människor har luftkonditionering i sina bilar – föreslogs att HFC-134a, som har en global uppvärmningspotential på 1 300, skulle ersättas med det miljövänligare HFC-152a, som har en global uppvärmningspotential på 140.
Jag kan se hur man redan börjar nicka till på åhörarläktaren och det är skälet till att parlamentet tog det djärva beslutet att verkligen avveckla användningen av fluorkolväten (HFC) i luftkonditionering och ersätta dem med den nya tekniken baserad på koldioxid.
I kommissionens förslag fanns ett mycket komplicerat kvotsystem som såg ut som om det skulle börja gälla 2009.
Eftersom 20 procent av de flesta tillverkares fordonsflotta inte är utrustad med luftkonditionering skulle dessa tillverkare i praktiken klara av det första steget i kvotsystemet utan att behöva vidta några åtgärder alls.
Så kommissionens förslag skulle i själva verket ha börjat gälla 2010.
Kvotsystemet är komplicerat och skulle bara fungera bra för ett företag med ett produktsortiment som passar ihop med dessa steg på 20 procent.
De flesta tillverkare har ett produktsortiment som inte passar riktigt så bra.
Och det fanns förstås ett enormt kryphål i systemet, tillräckligt stort för att en Rolls Royce skulle kunna köra igenom det, eftersom tillverkarna kunde välja att betala 200 euro i böter i stället för att följa direktivet.
Jag misstänker att tillverkarna av vissa stora och dyra bilar hellre skulle göra detta än att lägga pengar på att förändra konstruktionen.
Sedan har vi också det faktum att HFC152a är lättantändligt, vilket kan orsaka vissa säkerhetsproblem.
Detta var inte den slutliga lösningen och vi tror att användning av koldioxid, kanske något senare, skulle vara en mycket effektivare kompromiss.
Jag är därför mycket glad över att PSE-gruppen har övertalat mig och fått mig att mitt förnuft till fånga och att vi har kompromissändringsförslaget 112, enligt vilket vi på grundval av typgodkännande bör fasa ut användningen av fluorkolväten och från och med 2012 ersätta dem med koldioxid, med ett två-årigt undantag, eller åtminstone två års uppskov för några av de mindre tillverkarna – det som vi kallar Porsche-undantaget – och inrikta oss på koldioxid, som inte bara i miljöhänseende utan även politiskt är ett mycket bättre mål.
Det måste också göras vissa ändringar av den första raden i bilaga 2, som jag är säker på att sammanträdestjänsten kommer att ta hand om ifall kompromissändringsförslaget går igenom, så att den globala uppvärmningspotentialen ersätts med ” 50 ” och typgodkännande infogas.
Inte alla luftkonditioneringssystem är mobila: några av dem finns i stationära konstruktioner som den här byggnaden.
Detta monstruösa slöseri med skattebetalarnas pengar luftkonditioneras med hjälp av fluorkolväten!
När det gäller byggnader är det viktigt att vi kontrollerar läckage, och inspektioner och kontroller av läckage ingår i kommissionens förslag, som vi stöder.
Men vi bör även belöna god praxis genom att minska antalet inspektioner där läckor inte upptäcks, likaväl som vi bör öka antalet inspektioner där läckor upptäcks.
Jag vill slutligen tacka Bernd Lange och Dorette Corbey för att de fick mig att ta mitt förnuft tillfånga, och Chris Davies för att han slutligen anslöt sig till vårt synsätt.
Det har varit en intressant resa och jag hoppas bara att åhörarna uppe på läktaren inte tror att vi ägnar all vår tid åt att prata om sådana här tråkiga tekniska frågor.
