# ID: svediakorp-gov446552
# author: Staes (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 325
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Först och främst vill jag klart konstatera att jag fördömer alla former av våld.
Jag vill också klart konstatera att jag absolut är positiv till ett multietniskt Kosovo.
Jag skulle föredra att säga Kosova, som är den albanska termen för Kosovo.
Jag håller med Joost Lagendijk när han säger att det var oundvikligt att våld utbröt förr eller senare i Kosova.
Den som någon gång besökte den delade staden Mitrovica visste att det inte behövdes mycket för att utlösa ett uppror.
Upploppen och lynchmobben var lätta att förutspå.
Det är därför nödvändigt att förekomma tuffingarna bland kosovoalbanerna.
För att göra det måste vi eliminera trauman.
Trauman från det förgångna, trauman från massutvandringen 1999, trauman som fortfarande ansätter kosovoalbanerna och som gäller deras nästan 4 000 saknade vänner, bekanta, bröder, systrar, fäder och mödrar.
Fyra tusen människor saknas fortfarande.
De har antingen försvunnit eller sitter fortfarande inspärrade i serbiska fängelser på mycket vaga anklagelser.
Även trauman från nutid.
Är det inte sant att världssamfundet i norr faktiskt tillämpar den hemliga överenskommelsen mellan Milosevic och de ryska generalerna enligt vilken norra Kosova faktiskt blir serbiskt territorium?
Hur man än ser på saken hålls kosovoalbaner i Mitrovica, 85 procent av invånarna, fortfarande som gisslan av serberna.
Arbetslösheten i den albanska delen är två och en halv gånger högre än i den serbiska delen.
Kosovoalbanerna i Mitrovica i den södra delen tjänar inte ens hälften så mycket som serberna i den norra delen.
Världssamfundets offentliga ståndpunkt är fortfarande före status.
Jag vill därför uppmana till en ” både och ” -inställning.
Vi måste sträva efter både och status.
Endast ett självständigt Kosova kan medföra verklig fred i regionen.
Åtminstone så länge som multietnicitet också respekteras av kosovoalbanerna.
