# ID: svediakorp-gov446546
# author: Swoboda (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär!
Tre saker slog mig efter vårt senaste besök i Pristina.
För det första har ganska stora framsteg gjorts när det gäller den materiella situationen.
Inte minst tack vare det goda arbete som utförts av byrån för återuppbyggnad, gläder det mig att säga.
För det andra gör Förenta nationerna ett bra arbete där, trots hinder av inte minst en otrolig byråkrati.
Men nästan ingenting har förändrats i huvudet på de politiska företrädarna för de olika etniska grupperna i Kosovo.
Det gäller serberna, vilket blir tydligt när man ser hur lite verkligt samarbete det finns mellan ministrarna i Rexhepi-regeringen och när man beaktar att det fortfarande finns en parallell struktur för serberna.
Men det gäller framför allt företrädarna för den albanska majoriteten i Kosovo.
Med kanske några få undantag, som kommissionären har nämnt, är de tyvärr ännu inte beredda att enas om en multietnisk stat, och inte bara att enas om det muntligt utan också att göra det till en realitet.
Om ni, herr kommissionär, säger att vi måste börja förhandla snart, och om Doris Pack säger att vi faktiskt måste förhandla om status och standard samtidigt, då måste jag fråga er vad vi i Europeiska unionen gör för att övertyga det albanska ledarskapet i Kosovo att det faktiskt måste acceptera en multietnisk stat?
Rådsordföranden har sagt att vi är den största givaren, vi har den högsta militära närvaron.
Varför skall jag behöva övertyga en europeisk skattebetalare att fortsätta bidra med pengar till en stat vars enda syfte, eller vars politiska ledarskap har som enda syfte att i praktiken skapa en etniskt ren stat i Europa?
Varför skall vi vidare subventionera och stödja Belgrad om Belgrad inte är beredd att acceptera en (låt oss säga) enad multietnisk enhet eller en multietnisk stat?
Jag har alltid rekommenderat ett självständigt Kosovo, men gör det albanska ledarskapet i Kosovo sin del för den självständigheten, nämligen att skapa förutsättningar för det?
Efter alla de saker som ni helt riktigt har sagt, herr kommissionär, herr rådsordförande, måste vi dra de uppenbara slutsatserna.
I värsta fall måste vi dra tillbaka vårt stöd om vi upptäcker att utvecklingen går åt fel håll.
Vi bidrar inte till utvecklingen genom vackra ord.
De kanske lyssnar till de vackra orden, men ledarskapet bryr sig inte om dem.
Därför anser jag, herr kommissionär, hur mycket jag än håller med er, för ni har helt rätt, att vi nu måste hoppas på att rådet och kommissionen – men till sist framför allt på att rådet – inte bara levererar uttalanden utan även handlingar, om det albanska ledarskapet i Kosovo och även serberna inte är beredda att arbeta för ett gemensamt projekt för Kosovo.
Jag ser fortfarande inte att det händer.
Jag förväntar mig verkligen att rådet och kommissionen agerar i enlighet med detta.
