# ID: svediakorp-gov446544
# author: Patten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,064
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag är mycket glad över att få möjlighet att tala om Kosovo i parlamentet i dag.
Som ordförandeskapet nämnde reste jag och Javier Solana i förra veckan till Kosovo eftersom vi var oroade över den senaste tidens våldsvåg.
Under dessa fruktansvärda dagar och nätter förstördes ett mycket stort antal hem, skolor, sjukvårdsinrättningar och kyrkor.
Enligt de senaste rapporterna dödades 22 människor och fler än 850 skadades, däribland poliser och KFOR-representanter.
Det råder inget tvivel om att även om det var en enstaka händelse som utlöste våldet, så blev det snabbt organiserat.
Jag tvivlar inte heller på att falanger inom de stora albanska politiska partierna var inblandade.
Vi bör komma ihåg att Europa med rätta tog ställning mot Milosevics avskyvärda etniska rensning 1999.
Sedan dess har det internationella samfundet satsat 2 miljarder euro – ej inräknat försvarskostnader – på återuppbyggnaden av Kosovo.
Det här gjorde vi inte för att tvingas se även kosovoserber utsättas för etnisk rensning.
Jag vill gärna delge parlamentet mina tankar om besöket i Kosovo.
Jag måste erkänna att den höge representanten och jag blev ytterst besvikna.
I en förort till Pristina som heter Kosovo Polje såg vi med egna ögon serbernas ilska och upprördhet.
Vi sökte bevis för att de kosovoalbanska ledarna förstod dessa känslor, men såg ytterst få tecken på detta.
Tvärtom försökte de lägga skulden på alla utom sig själva.
Det fanns emellertid ett undantag.
Premiärminister Bajram Rexhepi visade sig vara situationen vuxen.
Han visade stort mod genom att besöka oroshärdar för att försöka minska spänningarna.
Han insåg också omedelbart att ansvaret för att gottgöra de fruktansvärda övergreppen mot kosovoserber låg hos de provisoriska institutionerna för självstyre.
Innan vi kom hade han beslutat att inrätta en återuppbyggnadsfond med en första budget på 5 miljoner euro.
Han insåg att det var hans regering, och inte det internationella samfundet, som hade ansvaret för att ställa saker och ting tillrätta.
Jag reste inte till Pristina för att lova att de europeiska skattebetalarnas pengar kunde användas istället.
Detta skulle vara helt oacceptabelt.
Bajram Rexhepi lovade att omgående vidta åtgärder för att reparera de skadade egendomarna, så att människor så snabbt som möjligt kan återvända till sina hem.
Javier Solana och jag lovade att komma tillbaka i sommar för att förvissa oss om att det verkligen sker framsteg i återuppbyggnaden.
Vilka är prioriteringarna nu?
Nato har snabbt skickat fler trupper för att öka säkerheten.
Detta har haft en omedelbart lugnande inverkan på det spända läget i Kosovo, även om vi måste fortsätta att vara ytterst vaksamma på situationen.
UNMIK: s polisstyrka försöker nu så snabbt som möjligt slå fast vem som bär ansvaret för attackerna så att de kan gripas och straffas.
Ledarna för de albanska politiska partierna har en skyldighet att rensa ut dessa människor ur sina led.
Därefter måste det göras en utredning av Kosovopolisens roll i oroligheterna.
Det har förekommit uppgifter om att medan vissa poliser gjorde ett gott arbete så fanns det andra som inte ingrep för att förhindra attackerna eller, vilket är ännu värre, som själva deltog i dem.
UNMIK har föresatt sig att gå till botten med vad som egentligen hände.
Vi måste också tydligt visa att vi står bakom UNMIK.
Det fanns tydliga tecken på organiserade attacker mot just UNMIK: s egendom och personal.
Detta är helt oacceptabelt.
EU stöder helhjärtat FN som institution.
Vi tolererar inte attacker mot FN, vare sig i Kosovo eller annorstädes.
Vi måste också ha ett mycket nära samarbete med våra amerikanska samarbetspartner.
Javier Solana hade ett mycket konstruktivt möte med Marcie Ries, den amerikanska representanten i Pristina.
Vi var alla överens om att vi måste göra det fullkomligt klart för invånarna i Kosovo att vi står eniga i vår reaktion på dessa händelser.
Det är slutligen absolut nödvändigt att de politiska ledarna i Belgrad och Pristina avstår från att göra provokativa uttalanden som bara förvärrar spänningarna.
Diskussionerna om landets slutliga ställning måste ske längre fram.
Det serbiska parlamentets deklaration förra veckan om permanent suveränitet för Serbien och ett system med kantoner i Kosovo var minst sagt till föga hjälp.
Det gäller även de kosovoalbanska ledarnas uttalanden omedelbart efter våldsyttringarna om att de inte nöjer sig med något annat än självständighet.
Det är alltid frestande efter den här typen av fruktansvärda händelser att dra slutsatsen att man bör skrota den förda strategin och lägga upp en ny plan.
Jag vill inte att det skall finnas något utrymme för missförstånd på den här punkten: jag anser inte att vi kan avstå från kravet på ett multietniskt Kosovo där alla etniska grupper kan leva i frihet och utan rädsla.
Jag anser heller inte att vi bör överge tanken om ” Standards before Status ”.
Å andra sidan får vi inte sända ut signaler om att diskussionerna om landets slutliga ställning kommer att skjutas upp på obestämd tid.
Då riskerar vi att det spända läget förvärras avsevärt.
Ingenting av det som har hänt tidigare denna månad kan ändra Kosovos geografi.
Vi har alla ett intresse av att se till att Kosovo inte blir ett svart hål mitt i sydöstra Europa, där den organiserade brottsligheten blomstrar och de etniska klyftorna är orubbliga.
Vi måste fortsätta att tålmodigt arbeta för framtiden på sikt.
Oavsett Kosovos slutliga ställning ligger landets framtid i Europa.
I de normer som vi kräver att Kosovo genomför och lever upp till ingår emellertid inte hur snabbt man kan bränna ned sin grannes hus, eller hur snabbt man kan ödelägga skolan eller sjukhuset som ens grannar går till.
Det måste göras absolut klart att våld inte är en genväg till någonting och att människor som följer ledare som stöder våldet kommer att få följa dessa ledare in i en framtid av fattigdom och kriminalitet – och inte en framtid tillsammans med övriga Europa.
Jag hoppas att man tar till sig det här budskapet och att befolkningen tar avstånd från våldet och istället går i riktning mot stabilitet, välstånd, multietnicitet, pluralism och demokrati.
