# ID: svediakorp-gov446517
# author: Dell'Alba (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande och kommissionär Patten!
Europeiska unionen har alltså återupptäckt sin ” heliga union ” genom att fördöma mordet på shejk Ahmid Yassin.
Vissa har till och med framställt honom som en ärevördig äldre man med en nästan helig status.
Vi har i dag i detta parlament lyssnat till gruppordföranden Enrique Barón Crespo som myndigt, och även andra, något mindre myndigt, påmint oss om möjligheten att åberopa tillämpningen av artikel 2, det vill säga att associeringsavtalet med Israel upphävs på grund av shejk Ahmed Yassins död.
Hans död utgör verkligen en överträdelse av internationell rätt; om detta råder det ingen tvekan.
Europeiska rådet ägnade fem stycken av sin text åt att fördöma Israel för detta, men jag kan inte minnas att jag kunde läsa något om att utnyttja handikappade barn som för ett par euro omvandlas till mänskliga bomber med tio kilo sprängämne.
Vi, de radikala ledamöterna, har efterlyst ett upphävande av associeringsavtalet – vilket kommissionär Patten alltför väl känner till – enligt artikel 2, något som vi tyvärr aldrig, eller nästan aldrig, utnyttjat när det gäller mängder av länder, varav många i denna region.
Jag tycker att det är viktigt att inte glömma detta faktum.
Om vi anser det vara korrekt att fördöma Israel, ett demokratiskt land – som vi så att säga har belönat med epitetet demokratiskt land, vilket innebär att vi kan förvänta oss att landet följer internationell rätt – men å andra sidan förutsätter att det är lönlöst att be exempelvis andra arabländer följa samma rätt, då gör vi ett stort misstag och vi fortsätter att yttra tomma ord om att ha en verksam roll i regionen.
När det till exempel gäller frågan om ett ” Greater Middle East ” är det sant att amerikanerna har varit alltför sinnrika när de lagt fram ett förslag som inte tillåts genomgå en kanske lite noggrannare granskning och bedömning och först och främst läggas fram för regeringarna i Mellanöstern.
Tanken är i sig god – inte tanken att exportera demokrati, den får bara idén att verka löjlig och trivial och liknar snarare den som även vi, i viss mån på konstlad väg, försökte utveckla långt före USA: s förslag genom den famösa Sana-konferensen om demokrati och mänskliga rättigheter i Mellanöstern.
Antingen lägger vi grunden för politisk demokrati eller också följer vi, i egenskap av EU, den amerikanska tankegången, givetvis på egen hand, och lägger i samråd med arabländerna fram ett starkt förslag de närmaste månaderna.
Förslaget skall vara inriktat på att försöka engagera arabländerna – inte bara på regeringsnivå, utan även på samhällsnivå – i ett hållbart och starkt förslag för att främja den typ av samhälle och den typ av demokrati som dessa länder efterlyser för att uppnå utveckling, enligt vad FN: s utvecklingsprogram UNDP berättat för oss.
Det är alltså så vi skall lösa Israel – Palestinafrågan – eller infoga den i en mer övergripande lösning.
Sammanfattningsvis välkomnar jag att de främsta ledarna för den europeiska vänstern till slut inser, vilket vi har sagt i 30 år, att Israels och Palestinas anslutning till Europeiska unionen är en annan viktig väg för att nå en bestående lösning på Mellanösternfrågan.
