# ID: svediakorp-gov446412
# author: Jové Peres (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 364
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi diskuterar ett viktigt område där det i likhet med många andra områden råder vetenskaplig osäkerhet.
Det märkliga med just det här området är kommissionens ogenomtänkta förslag
Eftersom det är svårt att definiera djurs välbefinnande på ett objektivt sätt har kommissionen utarbetat förslag enligt trial and error-metoden.
Efter att ha försökt införa i praktiken ogenomförbara vilocentrum lägger kommissionen fram det här förslaget, som enligt min åsikt är lika märkvärdigt.
Hur kan vi tro att en längre vila under själva transporten gynnar djurs välbefinnande?
Ser man saken på det sättet framstår förslaget som högst enkelspårigt.
Vi kan föreställa oss vad förslaget skulle innebära om det gällde oss själva.
Låt mig göra en jämförelse: Om vi under en bilresa strax innan vi skulle vara framme tvingades stå still ganska länge utan att gå ur bilen – ja då skulle vi nog bryta ihop.
Kommissionens förslag skapar stora problem principiellt sett, men vi måste medge att förslaget till betänkande – trots Albert Jan Maats ansträngningar – inte innebär så mycket mer än att var och en får sköta sitt.
För det första görs en åtskillnad mellan djur som är avsedda för slakt och djur som är avsedda för gödning.
Varför skall djur avsedda för slakt ha rätt till större välbefinnande än dem som är avsedda för gödning?
Såvitt jag vet säger fördraget att alla människor är lika, liksom alla djur.
Förslaget till betänkande garanterar uppenbart att 40 procent av den nederländska svinexporten går till den mest avlägsna destinationen – den spanska marknaden.
Alltså: 1 400 000 grisar kan komma att resa i 30 timmar medan de stackars grisar som är avsedda för slakt har rätt till en sista önskan och inte behöver resa i mer än nio timmar.
Vilken underbar seger för djurens välfärd!
Med nio timmar kommer exempelvis grisar från Polen att offras i närliggande länder, vilket gör att mervärdet stannar kvar där och inte precis gör de polska slakteriernas benägna att följa gemenskapslagstiftningen.
Enligt min mening berörs många frågor i det här förslaget till betänkande och inte endast djurens välbefinnande
