# ID: svediakorp-gov446396
# author: Corbey (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 503
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
I början av våra inlägg brukar vi säga några vänliga ord om det goda arbetsförhållandet med föredraganden.
Jag uppskattar självklart Horst Schnellhardts arbete och ansträngningar, men uppriktigt sagt är jag något besviken över hans arbetsmetoder.
Det är inte särskilt hederligt att förhandla med rådet på eget initiativ och sedan bara ta hänsyn till sina egna ändringsförslag.
Parlamentet ställs i en ofördelaktig dager om man når en kompromiss med rådet men samtidigt vill anta de ursprungliga ändringsförslagen.
Det är inte en trovärdig arbetsmetod.
I dag vill jag helt kort titta närmare på de gångna fem åren med säkra livsmedel och de knappa tre åren med livsmedelshygien.
När det gäller den allmänna livsmedelslagstiftningen har vi gemensamt beslutat att livsmedelsproducenterna skall axla huvudansvaret för att deras livsmedel är säkra och att deras tillvägagångssätt skall övervakas av staten.
Vi är på väg att vrida tillbaka klockan.
Jag stöder inte detta, men i det avseendet talar jag inte på min grupps vägnar.
Hur hamnade vi i den här situationen?
Först tror jag att vi måste rannsaka våra samveten.
Förslaget om livsmedelshygien är komplext och innehåller hundratals ändringsförslag om alla möjliga detaljer.
Resultatet blir att ett fåtal talesmän är insatta i frågan och att det är mycket lätt för utomstående att sprida felaktig information.
Vad handlar allt detta om?
Det avgörande är vem som övervakar livsmedelsproducenterna.
Med ledning av den allmänna livsmedelslagstiftningen tycks frågan enkel att besvara.
Producenterna skall se till att deras produkter håller måttet och staten skall svara för slutinspektionen.
Enligt den vägledande princip som antagits för köttproducenter under statens överinseende, särskilt när det gäller fläsk- och kalvköttsproducenter, vill kommissionen ge dem möjligheten att ta sitt ansvar och stå för övervakningen själva.
Delar av köttsektorn vill också ta detta ansvar och sätta stopp för de missförhållanden som förekommer.
Det finns ett kraftigt motstånd mot tanken att slaktare skall kontrollera sitt eget kött, och det med rätta, eftersom staten har en övervakningsfunktion och en tydlig roll i inspektionen.
Men att ge slaktare ökat ansvar är ett positivt steg.
En majoritet av vår grupp har avvisat tanken att köttproducenterna skall åta sig detta ansvar själva.
Enligt dem kan personalen vid köttföretag inte kontrollera kvaliteten eller har inte förutsättningarna att göra det.
Personligen har jag en annan uppfattning.
Jag anser att vi bör fjärma oss från auktoritära företag som inte accepterar att de anställda kritiserar produkternas kvalitet.
Jag anser inte att parlamentet skall betrakta arbetstagarna i köttsektorn som rädda och dåligt underrättade människor som inte kan bilda sig en egen uppfattning.
Så länge staten har en övervakningsfunktion kan företagen bära ansvaret själva.
Jag uppmanar därför alla att stödja vår kompromiss med rådet och förhindra att ändringsförslagen från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor antas.
Så här får man nämligen inte gå tillväga.
