# ID: svediakorp-gov446395
# author: Liese (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 323
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Som talesman för Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna vill jag tacka företaganden, Horst Schnellhardt, som har förhandlat ihärdigt i många år.
Med de resultat vi har framför oss i dag anser jag att vi har tagit ett steg framåt för säkrare livsmedel i EU.
När livsmedel förs över gränserna är det också viktigt att vi kan tala om för medborgarna att de kan lita på att livsmedlen är säkra och att det inte finns några hälsorisker.
Vi har också lyckats göra förslagen användbara, åtminstone mer än i kommissionens ursprungliga förslag.
Jag skulle vilja uppmärksamma en särskild punkt i det första Schnellhardtbetänkandet om allmän livsmedelshygien.
HACCP-planen är en mycket bra plan för stora företag.
Stora företag som har många anställda, kanske i flera medlemsstater, måste göra korrekta noteringar om vem som har hanterat en produkt och när.
Redan från början tyckte jag att det var svårt att överföra detta på mycket små företag.
Från en restaurang eller konfektaffär med bara två eller tre anställda behöver vi nämligen ingen skriftlig dokumentation om vem som hanterat produkten och var en skada kan ha uppstått.
I sådana fall räcker det med muntlig information, och därför tryckte vi mycket hårt i förhandlingarna på att dokumentationskravet för småföretag skulle tonas ned i förhållande till de risker som förknippas med den typen av produktion.
Vi anser inte att det krävs någon dokumentation alls för mycket små företag.
Då skulle det bli genomförbart.
Detta skulle inte påverka konsumentskyddet negativt, men vi skulle behöva se till att framför allt småföretagen tillämpar reglerna korrekt.
Resultatet är inte precis som vi ville ha det.
Men vi har kompromissat på många punkter, särskilt i det första betänkandet, och kan därför stödja betänkandena med rent samvete.
