# ID: svediakorp-gov446393
# author: Schnellhardt (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,204
# sentences: 71
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, företrädare för kommissionen, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja börja med att personligen tacka kommissionens och rådets företrädare för det utmärkta samarbetet under de senaste två åren.
Jag har haft möjligheten att samarbeta i dessa frågor med både det italienska och det irländska ordförandeskapet, och jag är tacksam för detta utmärkta och kamratliga samarbete.
Vad handlar det hela om?
De fyra förordningar som ligger framför oss är en viktig del i arbetet för säkrare livsmedel i Europeiska unionen.
De utarbetades för att ersätta 17 direktiv och för att göra lagstiftningen mer samstämmig liksom mer vetenskapligt grundad och riskbaserad.
Uppfylls dessa krav av kommissionens, rådets och parlamentets texter?
Ja, det är min uppfattning.
Jag anser att vi har skapat en utmärkt rättslig grund.
Effekterna kan beskrivas på följande sätt:
För det första ökar rättssäkerheten.
Förslagen bygger på beprövade och testade metoder tillsammans med kompletterande åtgärder för ökad livsmedelssäkerhet.
Det avgörande är dock att de bildar ett nytt rättsligt begrepp.
Valet av förordning som rättslig form – vilket innebär att samma rättsakt gäller överallt i Europeiska unionen – var ett avgörande steg för ökad samstämmighet och mindre byråkrati.
Det är mycket välkommet att kommissionen, rådet och parlamentet har enats om att vidga de obligatoriska delarna i alla krav.
Berörda företag kan därmed agera med stöd av ökad rättssäkerhet.
När kraven ständigt förändras är detta enormt viktigt.
Parlamentets ansträngningar att begränsa möjligheten att ändra bilagorna enligt kommittéförfarandet måste också ses som en del i vår strävan efter stabilitet och rättssäkerhet.
Vi har kommit fram till en mer eller mindre godtagbar lösning.
Men jag kan försäkra er att vi kommer att vara mycket kritiska när vi övervakar hur kommittéförfarandet används för ändringar i bilagorna.
Rättssäkerhet måste vara det primära.
Vi behöver självklart flexibilitet liksom förmåga att bemöta nya risker och nya situationer.
Jag anser att vi har det också.
Den andra principen bakom de nya bestämmelserna om säkra livsmedel är alla inblandade parters intressen.
Kärnan i den nya strategin är principen ” från jord till bord ”, företagens egenkontroller med hjälp av faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP-systemet) och riktlinjer samt ökat intresse för vetenskapliga resultat.
Alla som berörs ingår i systemet.
Men det nya systemet tar också hänsyn till typen av produktionsprocess och vilka garantier som livsmedelsföretaget erbjuder.
Därför utmärks den nya strategin också av ökad flexibilitet.
Möjligheten till undantag och variationer är inte oförenlig med målet att uppnå säkrare livsmedel.
Detta är emellertid endast tillåtet för traditionella produktionsmetoder i avlägsna och svårtillgängliga områden, dvs. på platser där långa avstånd eller bergig terräng skapar särskilda problem, och självklart platser där företagen försörjer lokala marknader.
Hänsyn får tas till de stora skillnaderna mellan olika produktionsmedel i Europeiska unionen.
Att den behöriga myndigheten får göra en riskbedömning på den punkten var enligt min mening ett klokt tillvägagångssätt.
Jag vill bara i förbigående nämna att rådet och kommissionen i någon mån har urvattnat principen ” från jord till bord ”, eftersom det inte kommer att bli obligatoriskt att tillämpa HACCP-förfarandet i primärproduktionen.
Också på denna punkt har vi funnit en klok lösning, genom att överlåta till medlemsstaterna att besluta om arrangemangen.
Enligt strategin ” låga krav för låga risker ” bör vi garantera småföretagen att resultaten av ett HACCP-förfarande får lämnas i en form som passar företaget.
Jag syftar då på skäl 15 i den första gemensamma ståndpunkten om förordningen om livsmedelshygien, vilken innebär att god hygienpraxis får ersätta övervakning av kritiska styrpunkter.
Ett sådant arrangemang är särskilt lämpligt för småföretag som använder sig av traditionella metoder.
Den officiella veterinären är avgörande i det föreslagna systemet om offentlig kontroll av köttproduktion.
Veterinären skall genomföra revisioner och inspektioner som gör det möjligt för alla inblandade att uppfylla kraven i de relevanta bestämmelserna.
Den officiella veterinären måste ha reglementerade möjligheter att genomdriva kraven.
Detta innebär också att rättsakterna måste innehålla tydliga kriterier för veterinärens beslut.
Därför är det viktigt att parlamentet har inkluderat grundläggande uppgifter om offentliga kontroller i artikel 3.
Veterinären och de officiella assistenterna med examensbevis måste också visa prov på omfattande sakkunskaper.
Detta är enligt min mening rätt.
Det innebär dock att vissa medlemsstater kommer att behöva förändra veterinärutbildningen, vilket redan är uppenbart.
Medlemsstaternas myndigheter bör också agera snabbt för att se till att det finns tillräckligt med personal för att kunna följa de omfattande bestämmelserna.
Såvitt jag känner till har endast ett fåtal länder i dag personal som kan utföra vissa uppgifter, till exempel att tillämpa den bestämmelse vi har antagit om villkorat godkännande av anläggningar.
Låt mig klargöra följande: med den nuvarande personaltätheten kommer myndigheterna inte att kunna göra tre kontroller per halvår för att undersöka om en anläggning uppfyller kraven för godkännande.
En annan sak som krävs av den behöriga myndigheten är att införliva kontroller i verksamheten.
Det är inte längre tillräckligt att koncentrera sig på att se till att de reglementerade bestämmelserna följs.
Företagens insatser för säkra livsmedel kräver också ökad flexibilitet från den behöriga myndighetens sida.
Företaget bör se sig självt och betraktas som en partner.
Om detta kan vi inte lagstifta, men vi har lagt grunden för säkrare livsmedel genom samarbete.
En punkt var under lång tid en tvistefråga: slakteripersonalens medverkan vid offentliga kontroller.
Jag är medveten om – och då talar jag i egenskap av parlamentets föredragande – att den kompromiss som träffats kanske inte får kammarens godkännande.
Det finns ett antal skäl till det.
Somliga säger till exempel att denna bestämmelse inte kommer att hjälpa oss med vad vi alltid har försökt göra, dvs. att åstadkomma säkrare livsmedel, utan att den faktiskt kommer att få motsatt effekt.
Förordningen om offentliga kontroller av foder och livsmedel kräver att de som utför kontrollerna agerar oberoende.
Anläggningens personal är beroende av anläggningschefen.
Att utbilda personalen begränsar veterinären och hämmar hans förmåga att utföra kontroller.
Sedan återstår kostnadsfrågan.
Sparar företaget verkligen in på inspektionskostnaderna?
Jag tror inte det.
Alla beräkningar tyder på motsatsen.
Mina herrar från rådet!
Jag anser att vi bör enas om att återkomma till och försöka klargöra saken, kanske inom två eller tre års tid.
Eftersom denna förordning medför mycket nytt för medlemsstaterna och kräver stora anpassningar av alla berörda bör vi först tillämpa den i två eller tre år och sedan ta itu med frågan igen.
Enligt min mening bör vi använda det nuvarande resultatet och anta förordningarna under den här mandatperioden utan att diskutera vidare.
De utgör en viktig grund för säkra livsmedel.
Eftersom kommissionsledamoten har kommit nu skulle jag vilja upprepa vad jag sade i början: Jag vill uppriktigt tacka er och era kolleger för ett utomordentligt nära samarbete kring texterna till dessa förordningar.
Detta är ett bra arbete och vi kommer mycket närmare vårt mål om säkrare livsmedel i EU.
