# ID: svediakorp-gov446385
# author: Miranda de Lage (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 612
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja tacka kommissionsledamoten för hans ord till oss, eftersom de öppnar mer intressanta framtidsutsikter i förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika.
Kanske vore det just därför intressant med en kort historik över dessa förbindelser under senare tid.
Efter att ha varit så gott som frånvarande på 1970-talets politiska dagordning stärktes förbindelserna under det följande årtiondet, vilket sammanföll med diktaturernas fall och demokratins utbredning.
Då kom den första generationens avtal till stånd och de ekonomiska bidragen för ökat samarbete höjdes.
Under det följande årtiondet, 1990-talet, ingicks den tredje generationens avtal, som innefattade klausuler med villkorskrav samt stöd till och främjande av fredsprocesser.
Denna mer förpliktande politik gav Europeiska unionen ökat genomslag och ledde till att århundradet avslutades med förhandlingar om ett associeringsavtal med Mexiko – en milstolpe i EU: s politik.
Allt detta ledde till förväntningar på att vi skulle fortsätta längs denna väg.
Men under första halvan av det här årtiondet har man endast ingått associeringsavtal med Chile.
Ambitionen om en ny strategi tycks ha förlamats, vilket märkligt nog sammanfaller med unionens utvidgning.
Under tiden fortsätter Förenta staterna att utvidga och fullfölja sina bilaterala förhandlingar för att stärka sin ställning i regionen – vilket för övrigt inte är något nytt – med samma länder som EU kräver skall underteckna ett hypotetiskt associeringsavtal som ett förhandsvillkor för regional integration.
Två helt olika förhållningssätt.
Om några få månader kommer subkontinentens stats- och regeringschefer och Europeiska unionen att träffas i Mexiko.
Detta toppmöte kommer att bli ett viktigt tillfälle, som kommissionsledamoten sade.
Idén bakom detta möte är fantastisk, under förutsättning att det ger mer än en lista över goda avsikter.
Kommissionsledamoten skulle kanske kunna ge oss närmare information, så att vi får veta mer om dagordningen.
Staden Puebla var som påpekats nyligen värd för ett möte mellan ledamöter från Europaparlamentet och parlamenten i det politiskt integrerade Latinamerika.
Debatten gav upphov till en rad överenskommelser och mål som formulerades i slutdokumentet och som kan sammanfattas med ökat biregionalt samarbete, ökad integration samt en förstärkning av den parlamentariska dialogen och dagordningen för associering.
De avtal vi granskar i dag är utan tvekan mer långtgående än dem som undertecknades 1993.
Vi får lita på att de träder i kraft inom en mer rimlig tid.
Personligen är jag gärna optimistisk och ser dessa avtal som värdefulla redskap när det gäller att gå vidare med associeringen.
Det nuvarande handelsutbytet är visserligen blygsamt – vilket också återspeglas i texten från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi – också med hänsyn till handelsförmånerna inom ramen för det allmänna preferenssystemet.
Exporten i fråga har dessutom inte tillräcklig bredd och drabbas ständigt av sänkta internationella marknadspriser.
Associering är dock mer än ett handelsavtal, ett genomdrivande av en ekonomisk politik eller ett projekt för utvecklingssamarbete.
I dessa tider, i den tid vi lever i då ingenting kan stå emot globaliseringen – terrorismen inbegripen – måste associeringsavtal också ses som redskap för kollektiv säkerhet.
Vi talar om länder med svårigheter, länder med så höga fattigdomsnivåer att fattigdomen kan bli ett hot mot den inre freden.
Samtidigt har de en enorm potential, de står oss nära kulturellt och ser oss som ett föredöme i fråga om möjligheter.
Herr talman!
Med tanke på att avtalen inte kan ändras bör denna debatt åtminstone bidra till att parlamentets ståndpunkt vägs in om det till sist fattas beslut om att göra ett större åtagande och, som i fallet
