# ID: svediakorp-gov446360
# author: Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, ärade ledamöter av Europaparlamentet!
Europeiska unionen har kämpat för likabehandling av män och kvinnor i nästan 50 år, och man har gjort stora framsteg inom sysselsättningsområdet i och med införandet av lagstiftning för att säkra lika lön och lika arbetsvillkor.
Lagstiftning kan naturligtvis inte lösa alla problem och man måste fortfarande göra mycket för att eliminera löneskillnader mellan män och kvinnor.
Under 2000 meddelade kommissionen i den socialpolitiska dagordningen att den skulle granska diskrimineringen utanför arbetsmarknaden.
Denna idé stöddes av Europeiska rådet i Nice, som uppmanade kommissionen att stärka de rättigheter som har att göra med jämlikhet genom att godkänna ett förslag till direktiv på grundval av artikel 13 i fördraget.
Innan man utarbetade ett detaljerat förslag hölls allmänna samråd med Rådgivande kommittén för lika möjligheter för kvinnor och män, där alla medlemsstater och arbetsmarknadens parter är representerade, tillsammans med försäkringssektorn och andra sektorer, Europaparlamentet och det civila samhället.
Förslaget ligger nu på era bord.
I det aktuella direktivet följer man exemplet med det tidigare direktivet om etnisk diskriminering och inriktar sig på det grundläggande området med tillgång till varor och tjänster, där det fanns bevis på ojämlik behandling av män och kvinnor, och där det är känt att lagstiftning kan förändra situationen.
Det aktuella direktivet kommer alltså huvudsakligen att omfatta finansiella tjänster som ofta kräver att kvinnor har en borgenär för att få ett lån, men inte män.
Samma sak gäller bostäder, där ensamstående föräldrar – oftast kvinnor – har större svårigheter än män att hyra bostad och, naturligtvis, försäkringssektorn – i huvudsak bil- och livförsäkring – och pensionssektorerna samt sjukförsäkringar.
Förslaget att förbjuda diskriminering mellan män och kvinnor när det gäller tillgång till varor och tjänster är tvetydigt för rådet, parlamentet och samhället i allmänhet.
Det är tvetydigt eftersom man ifrågasätter etablerade idéer om behandlingen av män och kvinnor, eftersom man vidhåller att det finns faktorer som är viktigare än kön när man beräknar premier, och eftersom man antyder att det förhållningssätt som de flesta försäkringsbolag använder i dag är orättvist i grund och botten.
Detta är emellertid ett viktigt steg för principen om likabehandling, och det kommer att förändra livsvillkoren för både män och kvinnor i hela Europeiska unionen.
