# ID: svediakorp-gov446342
# author: Schreyer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 809
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill börja med en kommentar riktad till Jeffrey William Titford: Detta är inte ett Tempus fas-projekt, utan snarare ett Tempus-projekt.
Min kollega i kommissionen med ansvar för utvidgningen har bett mig att klargöra denna punkt.
Jag vill svara på de frågor som Gabriele Stauner tog upp, och hennes uttalanden om att 1,8 miljarder euro försvann under 2002.
Man kan helt enkelt inte komma fram till den slutsatsen med hjälp av siffrorna i rapporten om genomförandet av artikel 280; medlemsstaterna måste rapportera varje oegentlighet som har att göra med strukturfonderna, jordbruksfonderna eller deras egna medel.
Oegentligheter skall tydas som överträdelser av EU: s bestämmelser.
En sådan oegentlighet kan vara av finansiell natur, men den kan också, till exempel, vara en överträdelse av en miljöbestämmelse, där ingen som helst finansiell förlust har uppkommit.
Eftersom dessa rapporter måste hänvisa till projektet i sin helhet, är det omöjligt att dra slutsatsen att hela projektet på något sätt skulle vara liktydigt med bedrägeri.
Men om en finansiell oegentlighet har inträffat måste pengarna återbetalas, och det är medlemsstaterna själva som måste göra det.
Sålunda måste åtminstone de medel som återkrävs dras från de summorna som ni hänvisade till, fru Stauner.
Naturligtvis är det ganska förvillande att tro att man kan ha en budget som består av subventioner utan någon som helst form av bedrägeri, eftersom risken för bedrägerier är förbunden med budgeten.
Detta gör rigorösa och allmänna kontroller så mycket mer nödvändiga, och inom en del områden är det medlemsstaterna som måste utföra dem.
Naturligtvis är det irriterande när rapporterna inkommer sent eller är ofullständiga.
Ni gör helt rätt i att säga, herr Bösch, att om det finns ett land som inte har något att rapportera, så betyder det inte att allt görs korrekt där, utan snarare att det inte genomförs några kontroller.
Även i medlemsstater som kanske är stolta över att de gör ett bra övervakningsarbete, finner vi gång på gång att de inte gör det.
Ta en titt på revisionsrättens rapport för 2000.
Den visar tyvärr att det är i det land som ni och jag kommer ifrån, som vi bäst känner till, som de utbetalande organen – även ett i er egen landsdel, Bayern – har den högsta felmarginalen.
Därför måste kontor överallt genomföra kontroller och de måste vidta åtgärder när de finner något – vilket även kan innebära att återkräva pengarna.
I så fall måste vi vara konsekventa och pengarna måste återhämtas.
Jag måste berätta för Gabriele Stauner att ” nolltolerans ” inte innebär att vi slutar att genomföra kontroller, utan att vi, i det fall vi hittar något, drar de lämpliga slutsatserna.
Jag vill genom ett kort svar till vad Rijk van Dam sade, påpeka att generaldirektoratet för budget inte är det ansvariga generaldirektoratet för finansiell kontroll.
Jag upprepar detta.
Den finansiella kontrollen har nu decentraliserats, och situationen är densamma i alla de länder som ni kommer från, där det alltid är det ansvariga ministeriet för ett speciellt program som också ansvarar för dess övervakning och korrekta genomförande.
Det ansvariga ministeriet kan inte gömma sig bakom ett annat generaldirektorat.
Det misstaget gjorde vi tidigare.
Internrevisionstjänsten är oberoende, vilket jag anser att den verkligen visade när Jules Muis ansvarade för den.
Jag vill gå tillbaka till frågan om transporter av levande djur, exportsubventioner och exporten av levande nötkreatur.
Faktum är att det är tillåtet.
Det anges också i ett beslut från rådet att transporter av levande djur subventioneras, om än i mindre utsträckning än tidigare, så jag kan inte klassificera export av levande nötkreatur som bedrägeri, eftersom det är lagligt.
Jag delar er uppfattning om att frågor om djurskydd bör ställas mot bakgrund av exakt vad som är etiskt försvarbart i detta hänseende.
Jag nämnde också – som vi såg i fallet med Egypten – att kommissionen har skärpt de berörda bestämmelserna.
Om då EU stoppar dessa exporter, och djuren transporteras från Australien, så har inte något uppnåtts när det gäller djurskyddet.
Detta innebär att det är väsentligt att vi agerar för djurens väl, inte endast inom EU, utan även söker upp allierade.
Jag har noterat era kritiska kommentarer angående detta, och kommer att vidarebefordra dem till min kollega i kommissionen, Franz Fischler.
Jag kommer att be honom att förse er med all ytterligare information som ni önskar.
Hur som helst kommer jag att tala med honom om den kritiska ton som ert parlament har antagit i den här frågan.
