# ID: svediakorp-gov446333
# author: Bösch (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 997
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
År 2002 såg vi återigen en kraftig ökning av missbruk, vanstyre och oegentligheter i EU som vi var tvungna att ta hand om.
Om vi lägger ihop de fall som rapporterades i medlemsstaterna och vad OLAF – några år tidigare, det måste medges – drog fram i ljuset, så talar vi om över två miljarder euro.
Jag kan inte erinra mig en tidpunkt då denna summa var så ansenlig.
Låt mig betona att vi här talar om oegentligheter.
Vi vet att under loppet av vidare utredningar kommer endast en liten del av dessa oegentligheter att visa sig vara bedrägerier.
Som representant för parlamentet vill jag klargöra att det är i det hänseendet som de olika analyser som framkommer i media inte går tillräckligt långt.
I synnerhet i slutet av en valperiod och av kommissionens mandatperiod, är den berörda summan mycket stor och kan inte ses som tillfredsställande.
Ökningen är särskilt tydlig för strukturfonderna, där de rapporterade summorna har tredubblats – från cirka 200 miljoner euro till över 600 miljoner euro.
Det är här som frågan uppstår om hur samvetsgranna medlemsstaterna är när det gäller att rapportera oegentligheter.
Saker och ting kan fortfarande tolkas på olika sätt, och man kan diskutera vad som skall rapporteras och hur.
Det är helt enkelt otroligt att ett land som Belgien kan rapportera 14 fall till kommissionen och Italien 107, medan Tyskland rapporterar nära 2 000 fall.
Av detta vet vi att det saknas harmonisering här, och jag säger detta speciellt med hänsyn till bland annat reformen av strukturpolitiken.
De av oss som sitter i budgetkontrollutskottet gör inte det för att nedteckna vår tids historia, utan vad vi vill är att ta svagheterna hos tidigare principer och ur dessa utveckla styrkorna för framtiden.
Detta krav kan jag bara ställa på min egen del av arbetet.
Något liknande tillämpas när det gäller återbetalning av medel.
Herr kommissionär, vad är meningen med förebyggande åtgärder mot bedrägerier, om man nästan måste vänta i årtionden på att pengarna skall återbetalas?
En särskild medlemsstat, Italien, har redan väntat på återbetalning i flera år.
Det är en offentlig hemlighet, liksom det faktum att det används som ett politiskt instrument.
Det andra stora området är jordbruket.
Vårt utskott har under en längre tid försökt att få kommissionen och medlemsstaterna att, en gång för alla, ta bort exportstödet.
Framför allt det som betalas för den obeskrivliga, plågsamma, oetiska och grymma transporten av levande nötkreatur.
Det övergår förståndet hur 226 000 av ungefär 262 000 levande nötkreatur under 2002 kunde transporteras till ett litet land som Libanon, vilket är en export som kostar oss ungefär 62 miljoner euro i skatteintäkter.
Vi har indikationer som vi måste ta allvarligt på om att Libanon inte på något vis har kapacitet att själv ta hand om, konsumera, slakta eller tillverka köttprodukter av denna mängd djur.
Herr kommissionär!
Vi kan dra oss till minnes ett fall för inte så länge sedan när en plötslig ökning av köttexporten till Jordanien till slut förklarades med ett kringgående av FN: s sanktioner mot Irak.
Jag kan därför inte förstå varför kommissionen igen, likt en struts, sticker huvudet i sanden och hävdar att man är ovetande.
Vi uppmanar OLAF att engagera sig i detta.
Jag talar inte om förebyggande åtgärder; jag bara väntar på att den första djurrättsaktivisten skall följa med dessa transporter och på att vi skall få se de första bilderna i media.
Detta är vad EU-skattebetalarnas pengar används till.
Det finns en tredje punkt som jag vill nämna.
För ett par dagar sedan hörde vi om en husrannsakan utan motstycke i en journalists hem.
Inte – i motsats till vad vi har läst i dag – i samband med något som händer här i parlamentet, utan i samband med Paul van Buitenen-fallet.
Vi vill ta upp frågan om hur OLAF hanterade detta fall.
Vi kommer väl ihåg den tillrättavisning som OLAF fick i samband med detta av Europeiska ombudsmannen.
Vi minns att OLAF endast kan inleda utredningar om det finns välgrundade misstankar och att utredningarna måste ha en skälig varaktighet.
De får med andra ord inte förlängas på ett konstlat sätt.
Vi ber OLAF: s övervakningskommitté att ange huruvida de här reglerna i detta fall har överträtts, och om denna utredning har missbrukats eller inte i syfte att utöva påtryckningar mot eller hota journalister.
Övervakningskommitténs ordförande, Raymond Kendall, har informerat mig om att detta kommer att diskuteras vid kommitténs nästa möte i april.
Han har även bekräftat för mig att OLAF inte bad kommittén att yttra sig innan de tillkallade de belgiska rättsliga myndigheterna.
En av kommitténs medlemmar, Harald Noack, berättade för pressen att om kommitténs utredningar ledde till den slutsatsen att OLAF: s agerande var oacceptabelt, så var det inte omöjligt att dess generaldirektör skulle kunna komma att avskedas.
Låt mig här betona hur viktig övervakningskommitténs rapport om den här frågan kommer att vara för oss.
Detta är provet som visar om OLAF: s övervakning fungerar eller inte, och om de nödvändiga åtgärderna vidtas när saker och ting spårar ur.
Med detta i åtanke kan jag inte göra annat än att varna de som innehar ansvarspositioner inom OLAF för att gömma sig bakom det belgiska rättsväsendet.
Det får inte finnas några undantag: allt som OLAF hittills har gjort i denna fråga, allt som har vidarebefordrats till de rättsliga myndigheterna måste läggas fram för övervakningskommittén.
Vi måste klargöra detta, och det snart; inte om några månader, utan om ett par veckor.
