# ID: svediakorp-gov446318
# author: Hernández Mollar (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 624
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Vi diskuterar återigen här i kammaren en fråga som bara är alltför bekant.
Sedan uppgifter om passagerare, vars slutdestination eller transitdestination är Förenta staterna, första gången överlämnades till Förenta staterna för över ett år sedan, har parlamentet uttryckt stor oro över det fullständigt oacceptabla sätt på vilket denna information har översänts och fortfarande översänds.
I dag diskuterar vi emellertid återigen denna fråga, men under något andra förhållanden.
För det första för att vi framför oss har ett kommissionsbeslut som beskriver graden av skydd som Förenta staterna garanterar för de uppgifter som vidarebefordras till dem som ” rimlig ”, och för det andra för att de tragiska attackerna nyligen den 11 mars i Madrid – efter attackerna den 11 september – tvingar oss alla att tänka efter och acceptera att det bara är genom internationellt samarbete som vi kan övervinna en brutal och obarmhärtig fiende som ger sig på fria och demokratiska samhällen som våra.
Mina damer och herrar!
Min grupp är inte helt nöjd med det beslut kommissionen lägger fram för oss.
Vi instämmer till och med i delar av den kritik som uttrycktes av föredraganden i betänkandet.
Men vad skall vi göra?
Skall vi börja om från början?
Skall vi vänta ytterligare ett år?
Skall vi bry oss om att stärka lagliga garantier så mycket som möjligt medan terroristerna förflyttar sig fritt från en kontinent till en annan och obarmhärtigt mördar tusentals människor som tillfälligtvis inte fått någon rätt att försvara sig?
Låt oss vara realistiska.
Låt oss acceptera denna nya rättsliga ram för samarbete med Förenta staterna, trots alla våra förbehåll.
Låt oss genomföra en testperiod och vid behov se över den senare.
Allmänheten, som är förfärade över allt detta våld, skulle inte förstå någon annan lösning just nu.
Förhandlingarna mellan gemenskapens myndigheter och myndigheterna i Förenta staterna har lett till överenskommelser, och jag tror inte att deras betydelse skall underskattas: vi har lyckats minska de uppgifter som skall vidarebefordras, begränsa insamlingens syften, begränsa den tid de skall lagras och garantera att våra medborgare har system som gör att de kan korrigera uppgifterna och inge klagomål om dessa skulle användas felaktigt.
Efter en period på tre och ett halvt år skulle överenskommelsen dessutom kunna ses över mot bakgrund av de resultat som uppnåtts.
Detta innebär inte att den överenskommelse som uppnåtts är fullständigt idealisk, men den är ändå tillfredsställande i vissa hänseenden.
Som jag sagt har också omständigheterna förändrats och detta på ett tragiskt sätt.
Europeiska unionen – och detta visades i Europeiska rådet som just ägt rum – har fullt och fast förklarat krig mot terrorismen.
Effektiva åtgärder i detta hänseende kräver samarbete och samordning inom Europeiska unionen, mellan polisen och de rättsliga myndigheterna i medlemsstaterna och mellan de organ som Europeiska unionen har inrättat för detta ändamål – där jag skulle vilja betona Europol och Eurojust – men också genom samarbete med tredjeland, och det finns inga som helst tvivel om att vi delar den gemensamma målsättningen och bestämda avsikten att besegra terrorismens gissel med Förenta staterna.
Slutsatsen, mina damer och herrar, är att jag tror att den överenskommelse vi diskuterar i dag, och som har varit föremål för ett ytterligt kritiskt betänkande från föredraganden, innebär en rimlig avvägning mellan att genomföra välbehövliga säkerhetsåtgärder och bevara de medborgerliga rättigheterna.
Överenskommelsen ger också medborgarna ett visst skydd och en viss rättssäkerhet som vi skulle förlora om vi beslutade att återförvisa beslutet till kommissionen, och detta skulle leda till ytterligare en period av rättsligt vakuum.
