# ID: svediakorp-gov446317
# author: Bolkestein, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,234
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Detta är första gången som parlamentet har blivit ombett att ägna sin uppmärksamhet åt denna viktiga och komplexa fråga.
Från första början har alla som varit involverade insett svårigheten att hitta svaret på frågan framför oss: vilken är den rätta balansen mellan säkerhetskrav och medborgerliga rättigheter?
Vi tacklar denna fråga mot en ganska mörk bakgrund.
Precis före veckoslutet enades Europeiska rådet om ett starkt åtgärdspaket för att stärka Europeiska unionens insatser mot terrorism.
Jag vet att parlamentet inte kommer att ge några tvetydiga budskap om terrorism.
Samtidigt är vi alla överens om att kampen mot terrorism inte kan och inte får föras på bekostnad av sådana grundläggande rättigheter som skyddet av privatlivet.
Mot den bakgrunden vill jag be ledamöterna att noga begrunda vad denna resolution – om den antas – möjligen skulle kunna leda till och att kontrollera om detta stämmer med våra mål.
Jag vågar säga ” våra mål ” eftersom kommissionen och parlamentet säkerligen är överens om vilka våra mål är.
För det första att gemensamt bekämpa terrorismens gissel utan att göra avkall på grundläggande medborgerliga rättigheter och friheter.
För det andra att befria flygbolag från hotet att fångas mellan motstridiga rättsliga krav som de måste uppfylla.
För det tredje att se till att dessa överföringar sker inom en tydlig och säker rättslig ram.
För det fjärde att främja ett samarbetsinriktat och balanserat förhållande till Förenta staterna.
För det femte, och viktigast av allt, att förbättra det skydd som ges flygpassagerare och deras personuppgifter som överförs till Förenta staterna.
Kommissionen har under mer än ett år förhandlat med Förenta staterna i syfte att uppnå dessa mål.
Ärligt talat, anser ni verkligen att det i det resolutionsförslag som vi har framför oss ägnas tillräcklig uppmärksamhet åt de betydande framsteg som har uppnåtts?
Kommissionen ville säkerligen mer och utövade starka påtryckningar för att uppnå mer under långa månader av svåra förhandlingar.
Men som parlamentsledamöterna vet från sina dagliga överläggningar är resultatet av förhandlingar sällan, om ens någonsin, perfekta.
Vi måste också vara ärliga mot oss själva: vårt eget genomförande av våra höga normer för skydd av personuppgifter är långt ifrån idealiskt.
Resultat från Eurobarometer nyligen visar att Europeiska unionens medborgare har oroväckande låga kunskapsnivåer om sina rättigheter och skyldigheter.
Så låt oss vara försiktiga innan vi predikar för resten av världen.
Huvudfrågan i dag inom detta område är: är det realistiskt att tro att vi kan åstadkomma mer?
I resolutionen uppmanas kommissionen att tala om för Förenta staterna att landets eftergifter inte är tillräckliga.
Syftet är vidare att försöka inleda nya förhandlingar för att nå en bättre lösning.
Resolutionens kravlista är utan tvivel mycket bra, men för den oss närmare våra mål?
I ljuset av vår erfarenhet under de senaste tolv månaderna är jag rädd att jag måste upplysa parlamentet om att detta är en utopi.
Följden av att avvisa paketet kommer inte att bli ett bättre paket, utan inget paket alls.
Utan paket kommer vi inte en millimeter närmare våra mål, som jag trodde var våra gemensamma.
Det leder i alla fall inte till bättre skydd av personuppgifter i Förenta staterna.
Vi skulle bara kasta bort alla dessa förbättringar, som uppnåtts med stor möda.
Inte heller bidrar det till det framtida samarbetet mellan EU och USA.
För att påverka Förenta staterna måste vi vara en trovärdig samtalspartner.
En trovärdig samtalspartner åstadkommer resultat.
Att efter ett års förhandlingar inte ha åstadkommit något, uppfyller inte trovärdighetskravet, och tro mig, det finns röster i Washington som bara är allt för beredda att säga till departementschefen Tom Ridge: ” Vi sade ju att det var bortkastad tid att förhandla med dem. ”
Det finns därför en verklig risk att Förenta staterna kommer att lämna förhandlingsbordet för att inte återvända.
De personer i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor som försvarar resolutionen kanske säger att detta är ett osannolikt katastrofscenario och att kommissionen kommer med skrämselpropaganda för att ursäkta sina egna dåliga resultat.
Visst, man kan inte veta någonting säkert i förväg, men om jag vore parlamentsledamot skulle jag inte ta för givet att resolutionens mål kan nås.
Fråga er själva om det är troligt att Förenta staterna plötsligt skulle dubblera de förändringar man är beredd att göra och göra det före juni, så som begärs i resolutionen?
Parlamentsledamöterna har haft egna kontakter med amerikanska företrädare under de senaste månaderna och jag är säker på att ni har bildat er en egen uppfattning om deras öppenhet för våra argument.
Resolutionen och dess försvarare pekar också på inhämtandet av passagerarnas medgivande till överföringen som den magiska lösningen medan vi skickligt förhandlar fram en ny och bättre uppgörelse.
Låt mig upprepa kommissionens fulla och aktiva stöd för åtgärder som garanterar att passagerarna är fullständigt och korrekt informerade och om möjligt ger sitt samtycke.
Men detta bör vara i tillägg till – inte i stället för – de åtgärder vi har vidtagit för att förbättra skyddet i Förenta staterna.
Under det senaste året har parlamentet varit en ytterst aktiv och öppenhjärtig deltagare i denna diskussion.
Därigenom har kommissionen utan tvekan stärkt sin ställning i förhandlingarna med Förenta staterna.
Självklart bör parlamentet inte tiga på detta stadium.
Jag väntade mig faktiskt fler uttryck för engagemang och konstruktiv kritik.
Naturligtvis är det ingen som begär att parlamentet skall säga att det sympatiserar med och stöder det amerikanska systemet och den amerikanska linjen.
Kommissionen stöder verkligen inte ograverat den amerikanska linjen och vi kommer heller inte att upphöra att försöka åstadkomma förbättringar av den.
Jag har faktiskt för närvarande fortfarande kontakt med de amerikanska myndigheterna för att befästa och klargöra deras åtaganden om under vilka förhållanden de kommer att kunna överföra passageraruppgifter till myndigheter i tredjeland.
Således arbetar vi fortfarande på att ytterligare förbättra situationen – och kommer att fortsätta att göra det – innan kommissionen fattar sitt slutliga beslut om att skyddsnivån befunnits adekvat.
Det är en sak att det som erbjuds inte är perfekt, och något helt annat att eftersträva att det raseras fullständigt – vilket är fallet i resolutionen i dess nuvarande lydelse.
Det är anledningen till att jag ber er att avvisa detta resolutionsförslag.
Avslutningsvis skall jag sammanfatta de alternativ som ligger framför parlamentet.
Ett avvisande av förslaget ger klarsignal för kommissionens föreslagna paket – de förbättringar av uppgiftsskyddet som vi förhandlade fram med Förenta staterna.
Bland dessa större förbättringar finns årliga gemensamma genomgångar för att göra det möjligt för oss att hålla noggrann uppsikt över saker och ting, och ett tydligt slutdatum efter tre och ett halvt år.
Det skulle också göra slut på rättsosäkerheten och hotet om sanktioner för flygbolagen.
Jag är också säker på att det skulle bli positiva sidoeffekter för samarbetet mellan EU och USA.
Detta är det första alternativet.
Det andra alternativet är att anta förslaget till resolution, vilket skulle innebära att man avstår från dessa fördelar i utbyte mot en principdeklaration och en önskelista som – måste jag tyvärr säga – inte är realistisk.
