# ID: svediakorp-gov446316
# author: Boogerd-Quaak (ELDR ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 830
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
I dag måste vi besluta vad vi anser om lämpligheten med den så kallade lätta överenskommelsen som kommissionen och rådet avser att sluta med de amerikanska myndigheterna.
Jag skulle vilja påminna er om att parlamentet i mars förra året meddelade att enligt dess uppfattning borde den nuvarande situationen med obegränsat tillhandahållande av information till Förenta staterna upphöra.
Parlamentet upprepade detta krav i oktober förra året och bad kommissionen att ange vilken information som kan lämnas vidare lagligt och utan några risker.
Parlamentet har också krävt att det nuvarande ” pull ” -systemet skall ersättas med ett ” push ” -system, och att förhandlingar om en internationell överenskommelse skall ge de europeiska medborgarna verkliga garantier och samma lagliga skydd som de amerikanska medborgarna.
Detta är grundläggande och står i centrum för diskussionen.
Vad vi nu har framför oss är den så kallade lätta överenskommelsen, en överenskommelse där kammaren i allt väsentligt står vid sidan av.
När allt kommer omkring krävs inte vårt godkännande, allt vi kan göra är att lämna en rekommendation.
Enligt min uppfattning fattades ett genomtänkt beslut till förmån för en lätt överenskommelse, trots att vi särskilt bett om en tung överenskommelse.
En tung överenskommelse skulle ha införlivat parlamentet, medan vi nu i viss utsträckning är utestängda.
Artikel 29-arbetsgruppen, expertgruppen, har slagit fast att denna överenskommelse är olämplig, och jag skulle som föredragande vilja föreslå att vi agerar i enlighet med deras uppfattning.
För vad är det som händer när allt kommer omkring?
Redan i artikel 1 i överenskommelsen fastställs att den nuvarande situationen, där obegränsad information lämnas till Förenta staterna, kan behållas till dess att ett ” push ” -system har utvecklats, vilket händelsevis inte har skett och inte heller är på väg att ske.
Vi har frågat hur lång tid det kan ta innan ett ” push ” -system är på plats, och jag har tagit med detta i min resolution.
Ett ” push ” -system kan vara på plats inom tre månader, och har faktiskt redan varit på plats, eftersom vi i december fick veta att ett sådant system var på väg.
Vad vi därför gör nu är att göra det lagligt som vi ansett vara olagligt vid två tillfällen.
Under tiden utsätts vi för mycket stor press, både från Förenta staterna och från kommissionen, om att vi skall godkänna överenskommelsen trots att vi är osäkra på dess syfte.
Å ena sidan slås fast att avsikten är att bekämpa terrorismen, å andra sidan används överenskommelsen för att bekämpa allvarliga brott.
Dessa definieras dock inte, vilket jag anser är fullständigt förkastligt.
Parlamentet har krävt en överenskommelse där flygbolagens roll tydligt skall anges, hur de skyddas och vilka garantier passagerarna har, så att dessa kan ändra sina uppgifter.
Vi har också bett om en överenskommelse där flygbolagens och regeringarnas ansvar regleras i händelse av misstag när det gäller överföring av koder.
Under tiden har vi fått viss praktisk kunskap om Förenta staterna.
Min kollega Sörensen har efter att ha rest till Förenta staterna bett om att få granska sina uppgifter för att vid behov kunna ändra dem.
Efter två månader fick han ett svar som innebar att han inte får tillstånd att granska sina uppgifter, eftersom det skulle röja den amerikanska strategin.
Om vi tittar på lagstiftningen i Förenta staterna måste vi dra slutsatsen att lagen om privatlivet bör ge visst skydd.
Jag har bett Förenta staterna att uttryckligen informera mig om vad detta skydd skulle bestå av, men jag har hittills inte fått något svar.
USA: s så kallade Patriot Act spelar också en roll i detta.
Enligt denna lag kan varje medborgare som misstänks för terrorism åtalas, utan att få tillträde till domstolarna.
Rättsprocessen i Förenta staterna är kort sagt inte tillräckligt reglerad.
Skyddet av våra medborgare i Förenta staterna är inte tillräckligt reglerat.
Det råder inte lika villkor när det gäller europeiska och amerikanska medborgare.
Vi diskuterar därför en fråga där vi, om vi skulle godkänna den, skulle missa målet fullständigt.
Det har sagts att vi inte skulle vara beredda att bekämpa terrorismen, men det handlar inte alls om detta.
Vi har tvärtom tre gånger bett kommissionen att lägga fram vårt eget förslag, som också skulle kunna tillämpas inom EU.
Det handlar inte heller om dåliga relationer med Förenta staterna.
Det är fullständigt irrelevant och borde enligt min uppfattning inte alls ingå i diskussionen.
Det handlar om att vi måste skydda våra medborgare och att de skall kunna förvänta sig detta av oss, på samma sätt som Förenta staternas medborgare kan förvänta sig detta av sin regering.
