# ID: svediakorp-gov446299
# author: Skinner (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 802
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru ordförande!
Det var mycket givande att höra kommissionär Frits Bolkesteins uttalande.
Det kommer att bidra starkt till att skicka de rätta signalerna, utöver de många som redan har skickats, till obligationsmarknaderna och marknaderna i allmänhet.
Kommissionär Bolkestein!
Ni har helt rätt i att dagens betänkande om insynskrav är en central punkt i handlingsplanen för finansiella tjänster.
Den ger de finansiella marknaderna visshet och förtydligar det förfarande som företag måste följa vid information till investerare.
Det var mycket diskussion mellan de olika intressenterna, och ibland blev vi ganska förvirrade samtidigt som slutresultatet såg tveksamt ut, men jag tror att vi här har fått den rätta blandningen och en mycket användbar lag som vi kan gå vidare med.
Det är några frågor som bör understrykas.
Den första är att trots den ursprungliga planen kommer vi inte längre att ha obligatorisk kvartalsrapportering.
Det är klart.
Parlamentet gjorde helt rätt i att avvisa detta och också helt rätt i att stödja en kompromiss varigenom utförliga förklaringar regleras och standardiseras, men där den planerade obligatoriska delen stryks.
Skälet till det är att vi vill förebygga kortsiktighet och till varje pris balansera detta mot behovet.
I synnerhet hoppas jag att detta kommer att avgöra en rad frågor och att vi inte kommer att se en upprepning i tyska domstolar av det vi för närvarande ser i diskussionerna mellan vissa företag och vissa börser.
Vidare behandlas också den typ av redovisningsmetoder vi behöver och den nödvändiga sammanjämkningen med emittenter i tredjeland.
Den överenskommelse som uppnåtts mellan parlamentet, ordförandeskapet och kommissionen om att genomföra en sammanjämkning är av absolut avgörande betydelse.
Vi får därför inte släpa fötterna efter oss i denna fråga.
Jag nämner också den tioåriga övergångsperioden – ” grandfather clause ” – i artikel 26, som avser halvårsrapporter.
Frits Bolkestein, detta är också en tvistefråga och det är därför som artikel 29 innehåller ytterligare en hänvisning till en översyn av lagstiftningen inom fem år efter dess fullständiga ikraftträdande.
Det har varit svårt att ta reda på kalla fakta på denna korta tid.
Vi behöver bevaka detta mycket noga och jag är glad att ni också använde orden ” bevaka detta mycket noga ”.
Parlamentet välkomnar ett beslut att skyndsamt få till stånd lagstiftning i handlingsplanen för bolagsrätt som tvingar alla i företagsledningen att redovisa sin ersättning för investerarna någon gång inom den närmaste framtiden.
Vi kommer att driva denna sak mycket starkt.
Vi ser det som något som vi kunde ha haft här, men vi lät det vara eftersom vi kommer att ta upp det senare.
Men vi kommer som sagt var att bevaka detta mycket noga.
Vidare finns det en stor förväntan på att rådet – liksom kommissionen – kommer att stå vid sitt ord att stödja det frivilliga initiativet att företag inom råvarubranschen öppet skall redovisa alla betalningar som de gör till regeringar.
I Angola försvinner 25 % av statens inkomster – ungefär 1,7 miljarder US-dollar- varje år.
Större delen av dessa pengar härrör från utvinning av olja och sättet som pengarna betalas och redovisas på gör att man vet mycket lite om korruptionen.
Sanningen är att det är dolt därför att det är olagligt, och det går hela vägen upp till högsta regeringsnivå.
Oljebolagens möte i Kanada nästa vecka och regeringarna i Europeiska unionen och de institutioner som ansvarar för god finansiell styrning måste driva på i denna fråga.
De måste förändra det som pågår.
Investerare måste få information och företag skall inte sätta sitt anseende på spel.
Dessutom bör de som stjäl från sina egna landsmän stoppas.
Angolas behov av pengar efter kriget är en tragedi för tusentals utblottade familjer.
Spädbarnsdödlighet, hälsa i allmänhet och utbildning är fortfarande frågor som måste prioriteras i denna region, men trots detta står ren och skär girighet fortfarande i vägen för stabila framsteg.
Att nu uppmana dessa företag att ge insyn skulle vara en grundval för god styrning och öppenhet.
Inom fem års tid kommer parlamentet att bedöma de framsteg som gjorts i fråga om denna lagstiftning och kommer att försöka se till att de motsvaras av kommissionens och andra institutioners insatser för att främja dessa framsteg.
Slutligen vill jag tacka alla enheter som varit engagerade i betänkandet, i synnerhet Margaret Cazalet i utskottet för ekonomi och valutafrågor, min egen grupps sekretariat, Annabel Garner-Boulay, ordförandeskapet, kommissionen samt mina kolleger både i utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden för den stora hjälp de har gett mig i utarbetandet av ett mycket väl avvägt betänkande.
