# ID: svediakorp-gov446257
# author: Meijer (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 501
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Förr kände Europa bara till Venezuela som leverantör av råolja och järnmalm och som en bas för europeiska äventyrare.
Nu när en envis president vägrar att acceptera folkets demokratiska vilja, skall då landet tvingas tillbaka till att bli som det var?
Jag vill delge kammaren mina egna erfarenheter av detta.
För ett halvsekel sedan var jag ett av barnen i Caracas, Venezuelas huvudstad, som inte gick i skolan utan i stället strövade omkring i kloaker och i de kåkstäder som klättrade uppför bergssluttningarna, med hus byggda av apelsinlådor och tak av korrugerad plåt.
En liten elit kunde njuta av stora bilar, lyxhus och golfbanor, samtidigt som jag såg sjuka tiggare utan ben på gatorna intill flotta kontor och affärer.
Sjukhuset där min far dog var smutsigt och kaotiskt.
De få offentliga kommunikationer som fanns kontrollerades av olika bolag, som vart och ett hade bussar i sina egna färger men utan riktiga anslutningar.
I andra delar av landet, till exempel i dess andra stad Maracaibo, såg jag indianer.
De var utarmade och alla undvek dem.
Vägen från huvudstaden till kusten var full av kors för människor som hade störtat ned i döden, medan man på andra vägar piskade upp sandstormar när man körde där.
Presidenten var en diktator som såg till att polisen, som rekryterades bland italienska invandrare, hängde hans motståndare i lyktstolparna.
Mina erfarenheter på den tiden gav mig hopp och en förväntning om att folket inte alltid skulle acceptera denna skandalösa kombination av diktatur och extrem rikedom, extrem fattigdom och extrem vanvård.
Fyrtio år senare slutade de att finna sig i sitt öde och kunde äntligen hoppas på en säker tillvaro, tillväxt och solidaritet.
Med stor majoritet valde de demokratiskt ett parlament med en annan sammansättning, en ny konstitution och en annan sorts president.
Att president Hugo Chávez litade för mycket på armén och inte gjorde mycket för att hjälpa offren för den stora naturkatastrofen kan inte rättfärdiga statskuppen, då han fördes bort och tillfälligt ersattes av arbetsgivarorganisationens ordförande.
Lika lite kan hans tillkortakommanden rättfärdiga att man har förfalskat ett ofantligt antal namnunderskrifter för att få tillräckligt stöd för en omröstning som syftade till att avsätta honom en gång till.
Under det att Förenta staterna erkänner den nuvarande venezuelanska regeringen som legitim, låter de två största grupperna i detta Europaparlament sig ledas av sina kontakter med partier som tidigare satt i regeringen men röstats bort av de venezuelanska väljarna.
Saker och ting kan och måste bli bättre i Venezuela, men att gå tillbaka till hur det var tidigare kommer inte att vara till någon som helst hjälp.
Europeiska unionens stöd för det nya Venezuela är det bästa sättet att förhindra provocerande och våldsamma handlingar från både regeringen och den politiska oppositionen, men oberättigad nostalgi leder endast till katastrof.
