# ID: svediakorp-gov446247
# author: Isler Béguin (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 430
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Europeiska unionen utvidgas genom att på grundval av dess värderingar och normer föra samman länderna i Central- och Östeuropa, vilka har befriats från årtionden av kommunistiskt förtryck.
Denna harmonisering av de politiska och ekonomiska sfärerna uppifrån-och-ned, vilket är vad anslutningsländerna har begärt och sökt, bidrar till stabilitet och välstånd i detta europeiska område.
Utvidgningen har emellertid även riktat uppmärksamheten mot ett nytt grannskap i Europas utkant som vi nu ser.
Ukraina är ett av de europeiska länder som arbetar hårt för att frigöra sig från de negativa effekter och sedvänjor som härrör från det förra århundradets sovjetiska system.
Kontrasten mot Centraleuropa och de baltiska länderna, vilka normaliseras och återinför rättigheter, sätter strålkastarljuset på de demokratiska bristerna, de många restriktionerna och den ekonomiska otrygghet som finns kvar i hela detta nya grannskap.
Denna sociala, politiska och ekonomiska skiljelinje mellan två diametralt motsatta delar av samma Europa innebär naturligtvis att Europeiska unionen, mot bakgrund av utvidgningen, måste mobilisera sina åtgärder, medel och initiativ och sitt ömsesidiga bistånd grundat på solidaritet.
Att den utvidgade unionen på detta sätt frikopplas från sina grannar i öster väcker även och framförallt frågan om Europeiska unionens historiska band med sina kusiner i öst, där gemenskapens intresse är alltför snävt inriktat på att göra gränsen säkrare och på deras kärnkraftsanläggningar.
Varför erbjöd vi dem inte vår solidaritet, våra program och vår budget efter 1991, istället för att i dag kräva att Tacisprogrammet i Ukraina skall utökas för att återställa någon sorts stabilitet med denna granne i ekonomiskt avseende?
Icke desto mindre bidrar Ukraina fullt ut till den europeiska identiteten, och dess regering står fast vid sina anspråk på att inta sin legitima plats däri, trots Europeiska unionens motvillighet.
Europeiska unionen har en politisk och moralisk förpliktelse till det ukrainska folket att arbeta för att i praktiken återupprätta de grundläggande friheterna i deras land: tankefrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet och facklig frihet.
Europeiska unionen måste bevara sin vaksamhet när det gäller fångläger och häkten, och den bör också finnas på plats vid nästa val.
Den nuvarande utvidgningen visar dock att det inte finns några bättre grunder för rättsstatsprincipen, demokrati, mänskliga rättigheter och miljörättigheter än de i Europeiska unionen, och inte på dess dörrtröskel.
Det kommer att ske till priset av en ny utvidgning: detta kommer att vara det pris som vi måste betala för Europas enande.
