# ID: svediakorp-gov446241
# author: Korhola (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 483
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill tala om hur glad jag är över att debatten om aktiva sonarsystem med låg frekvens (LFAS) fortsätter i Europaparlamentet, även om det går långsamt framåt.
I januari i fjol diskuterades min muntliga fråga till kommissionen om miljökonsekvenser av radarsystemet LFAS.
Kommissionär Solbes Mira, ni lovade då att kommissionen skulle skicka ett meddelande i frågan till alla medlemsstater.
Jag tackar er för att ni säger att radarutrustningens eventuella negativa effekter på miljön strider mot livsmiljödirektivet om skydd för naturen.
Kommissionen förklarade att åtgärder måste vidtas för att undersöka effekterna av LFAS.
Det är bra att framsteg görs i frågan.
I oktober i fjol överlämnade vi, som en del av en delegation från parlamentet, till Natohögkvarteret i Bryssel en petition i denna fråga som hade undertecknats av 85 000 människor och 68 miljöorganisationer.
Efter detta initiativ kom det också fram mera vetenskapliga bevis i frågan.
Nyligen publicerade tidskriften en artikel i frågan där man hänvisade till 14 valar som drev upp på stränderna på Kanarieöarna i september i fjol, av vilka alla dog.
Samtidigt pågick flottövningar i området och fyra timmar efter det att övningarna hade inletts började valarna kasta sig upp på stränderna.
Efteråt kunde man konstatera att de hade drabbats av allvarliga inre blödningar, skador på lever och inre organ och att de uppvisade symptom på dykarsjuka.
Jag fortsätter därför att vädja till de stater som är medlemmar i Nato att begränsa användningen av radarsystem tills deras miljöeffekter och sambandet med de dödsfall bland valar som har inträffat på senare tid har undersökts ordentligt.
Det lågfrekventa radarsystem som har utvecklats av Amerikas förenta stater och Natoländerna kan orsaka att valarna förirrar sig till stränderna och ge dödliga skador på deras inre organ.
Det ljud med hög decibel och låg frekvens som radarn producerar kan fortplanta sig tusentals kilometer i havet.
Förenta staterna har utvecklat LFAS-systemet sedan 1980-talet för att övervaka ubåtar som använder ny teknik, vilka är svåra att upptäcka med de tidigare passiva radarsystemen.
Övervakning av territorialvatten är ett legitimt syfte, men LFAS-systemets skadliga effekter förefaller inte vara berättigade.
Därför bör alternativa tekniker utvecklas.
Valdöd har förekommit inom områden där Förenta staterna har testat systemet.
I mars 2000 drev 17 valar upp på stränderna på Bahamasöarna, och åtta av dem dog, samtidigt som man testade flottans radarsystem på havet.
Vid obduktionen av de döda valarna kunde man konstatera blodutgjutningar i deras hjärnor och inneröron orsakade av extremt högt ljud.
Förenta staternas flotta konstaterade själv i sin rapport över dödsfallen på Bahamasöarna att radarsystemet var den mest sannolika orsaken till att valarna dog.
Det höga ljudet drev valarna till stranden, där de dog av värmeslag och till sist även av inre blödningar.
