# ID: svediakorp-gov446148
# author: Meijer (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 529
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det förutsätts allmänt att EU: s hälso- och sjukvårdssystem bygger på principerna om solidaritet, rättvisa och allmängiltighet.
Dessa principer innebär att alla sjuka eller vårdbehövande oavsett inkomst, förmögenhet och ålder skall garanteras god och högkvalitativ vård.
I Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna, vilken utarbetades 2000 och kommer att ingå i konstitutionen för EU, garanteras de äldre rätten att leva ett värdigt och oberoende liv och att var och en har skall ha rätt till tillgång till hälso- och sjukvård och medicinsk vård.
I utkastet till fördrag står det också att en hög nivå av socialt skydd skall eftersträvas.
Alla kan därför känna sig trygga, eftersom allt är reglerat i minsta detalj på pappret.
I praktiken medför dock storskalig ekonomi att klagomålen ökar på grund av oacceptabelt långa ressträckor mellan hemmet och sjukhuset, långa väntetider för sjukhusvård, brist på vårdplatser inom äldreomsorgen, brist på läkare och vårdpersonal, minskat antal tillgängliga mediciner och behovet av att resa utomlands för att få vård.
För en del leder bristen på vård till en för tidig död och för andra leder den till en så dålig livskvalitet att de väljer att dö genom frivillig dödshjälp långt innan de nått döden på naturlig väg.
Det finns självklart alla möjliga ursäkter för dessa missförhållanden.
I genomsnitt tenderar människorna att leva längre, de får färre barn än förr, och dessa barn – män som kvinnor – är fullständigt uppfyllda av en alltmer tvingande skyldighet att arbeta.
Det blir allt svårare att få hjälp från grannar och barn.
Under dessa omständigheter är det oansvarigt att sänka skatter och premier med argumentet att vi behöver mindre.
Eftersom detta ändå sker, ökar allmänhetens tvivel ifråga om priset för sjukvård, äldreomsorg och pensioner i ett åldrande samhälle.
Dessutom ökar bristen på vårdpersonal, eftersom dessa personer i tider av ekonomisk tillväxt försvinner till produktionssektorer som under en tid är mer lönsamma och erbjuder högre löner.
Så snart de förlorar sina arbeten till följd av en ekonomisk kris har de inte längre någon lämplig utbildning för att utföra ett effektivt vårdarbete.
Sjukvårdspersonalen i länder med lägre levnadsstandard väljer att arbeta på annat håll, vilket förvärrar problemen i dessa länder.
I ett kandidatland, Rumänien, är en stor andel av befolkningen inte längre försäkrad, så de är beroende av läkarnas välvilja.
Om försäkringsskyddet och vården anförtros privata företag som hävdar att de går med vinst, trots att de tar ut lägre avgifter, kommer tillgängligheten, kvaliteten och den lika behandlingen att urholkas ytterligare.
Europeiska unionen bör motverka denna utveckling i stället för att uppmuntra den.
Om vi vill förverkliga alla de vackra föresatser som vi fäst på papper, kommer det att krävas ett gemensamt tillvägagångssätt i större skala än vad som är möjligt med hjälp av familjemedlemmars frivilliga arbete.
I det fallet bör även de nödvändiga medlen göras tillgängliga, vilket innebär att en större andel av vår nationella inkomst bör användas till allmänna tjänster inom vårdsektorn.
