# ID: svediakorp-gov446142
# author: Karas (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionär, fru Jöns, mina damer och herrar!
Med betänkandet av den 14 januari om tjänster av allmänt intresse klargjorde vi tydligt att social- och hälsopolitiska frågor är frågor av allmänt intresse.
Den inre marknaden är inte den enda utgångspunkten för dagens debatt.
Demografiska förändringar, som påverkar hela EU och vår kontinent, utgör den största utmaningen för vår politik – vare sig den handlar om arbetsmarknad, ekonomi, sociala frågor, sjukvård eller budget.
Om vi vill bygga upp den inre marknaden, skapa rörlighet och flexibilitet och social trygghet, och samtidigt gemensamt ta itu med de stora utmaningar som vår politik för det civila samhället står inför, kan vi inte reducera dessa till en fråga om nationella gränser.
I min egenskap av ordförande för en österrikisk hjälporganisation ställs jag dagligen inför dessa utmaningar.
Vi måste enligt min åsikt se över de funktioner inom den offentliga sektorn som är lagstadgade och överföra offentliga uppgifter som utförs av den icke lagreglerade sektorn till privata ideella tjänsteleverantörer på nationell, regional och lokal nivå.
Vårdtagarna måste kunna välja var de vill vårdas om de skall kunna utnyttja sin självbestämmanderätt.
Även när människor behöver vård, vill de flesta stanna i sina egna hem.
De kan ofta vårdas bättre av mobila sjukvårdstjänster, som mer flexibelt anpassar sig till patientens faktiska behov, vilket också är ett mycket mer ekonomiskt sätt att utnyttja tillgängliga medel på.
Detta kräver dock först och främst att kvaliteten på vårdtjänsterna regleras, inte bara på nationell nivå, utan även över gränserna, och en så långtgående standardisering som möjligt, åtminstone någon form av samordning.
Dessutom krävs det att vårdutbildningarna i så stor utsträckning som möjligt anpassas till nationella standarder och samordnas i hela EU, att tjänsteleverantörer bedöms på ett öppet och objektivt sätt och att finansieringen tryggas genom långtidskontrakt.
De mobila sjukvårdstjänsterna och de stödtjänster som de är beroende av måste uppdateras och utökas.
De måste integreras, med bättre samordning mellan vårdhem och mobila sjukvårdstjänster, och en övergripande och patientinriktad hantering av enskilda fall måste främjas.
Avslutningsvis vill jag säga att det finns ett behov av att ge familjemedlemmar tillgång till ökade resurser och ökat stöd och hjälp.
Såväl medlemsstaterna som EU måste skapa de rättsliga förutsättningar som krävs för att detta skall bli verklighet.
