# ID: svediakorp-gov446136
# author: Santini (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 625
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill också tacka föredraganden Karin Jöns på Mario Mantovanis vägnar för hennes ypperliga arbete och för det utmärkta samarbete som hon har gett prov på i denna känsliga fråga, som nu mer än någonsin är en prioritet.
Som skuggföredragande för vår grupp har Mario Mantovani – som så länge tidigt som i januari 2003 var föredragande för det betänkande som inledde Europaparlamentets debatt om hälso- och sjukvårdssystemens och äldreomsorgens framtid – bekräftat hur centrala de grundläggande utmaningarna är och som särskilt rör tillhandahållande, kvalitet, innehåll och omfattning av hälso- och sjukvårdskostnader i EU.
Såsom kommissionsledamot Pedro Solbes Mira också har bekräftat bidrar befolkningens åldrande, de medicinska framstegen, den förlängda medellivslängden och ökande efterfrågan på hälso- och sjukvård, i kombination med att rörligheten och informationsflödet aldrig varit större, till en betydande allmän ökning av sjukvårdskostnaderna, vilket ibland har visat sig vara ohållbart i nuvarande ekonomiska klimat och, framför allt, för den offentliga sektorn.
Enligt siffror i Europeiska kommissionens senaste rapport om hälsosituationen kommer antalet äldre över 75 års ålder att öka till 27 procent 2010.
Under de närmaste 15 åren kommer antalet mycket gamla, dvs. personer över 80 år, att öka med nästan 50 procent.
Samtidigt beräknas i detta sammanhang även de äldres beroendenivå öka.
Ändringarna i åldersgruppen 80 år och över kommer att bli större och ske snabbare än i någon annan åldersgrupp.
Denna tendens gäller också generellt för de tio nya länder som snart ansluter sig till de nuvarande medlemsstaterna.
Med undantag för Polen, Slovakien och Cypern – där den aktiva befolkningen fortsätter att öka, även om ökningen sker tämligen långsamt – har fenomenet med en åldrande befolkning redan fått fäste och tenderar att öka i samtliga övriga nya medlemsstater.
Mycket kommer att bero på hur effektiva de strategier är som genomförs på hälso- och sjukvårdsområdet och på vilka politiska val som görs på EU-nivå och på lokal nivå.
Det är inte bara nödvändigt att genomföra förändringar på det här området; det är nu en mer prioriterad fråga än någonsin.
Även om tillhandahållandet av hälso- och sjukvård och annan omsorg fortfarande huvudsakligen är medlemsstaternas befogenhet, inser vi att det inte är möjligt att enbart på nationell nivå effektivt och grundligt ta itu med liknande tendenser, som får betydande och komplicerade följder.
När Mantovanibetänkandet om hälso- och sjukvårdsystemen i EU antogs i januari 2003 rådde det bred enighet i parlamentet om att utveckla ett gemenskapssamarbete för att förbättra hälso- och sjukvården, vilket enligt min mening är det enda sättet att framför allt hantera problemet med den åldrande befolkningen.
Tendensen innebär att EU: s samhällen måste anpassa sig och medborgarna ändra beteende och vanor.
Det är nödvändigt att lägga större vikt vid EG-domstolens domar rörande dessa olika frågor – som rör olika politikområden som alla kräver fullständig subsidiaritet, såväl på internationell som på nationell nivå, nämligen patientrörlighet, slutförandet av den inre marknaden och konsumentfrågor – och börja tänka i nya banor för att utöka samarbetet på EU-nivå för att så snart som möjligt nå konkreta resultat.
Det krävs ett mer omfattande samarbete, och gemensamma normer måste utarbetas för kvalitet och kvantitet.
Europeiska unionens mål, fastställda i Lissabon för fyra år sedan, är att bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi till 2010.
På grund av låg tillväxt och ett ogynnsamt ekonomiskt klimat har det i dag blivit särskilt svårt att nå detta mål; följaktligen kommer vi inte att nå vårt mål om vi inte tar frågan på allvar, på samma sätt som de andra utmaningar vi står inför.
