# ID: svediakorp-gov446134
# author: Jöns (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 710
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Även jag ansluter mig till de föregående talarna och ge uttryck för min djupaste medkänsla med Spaniens folk, med offren och deras familjer.
Hur svårt det än är att fortsätta med föredragningslistan, är temat för dagen ” hälso- och sjukvård och äldreomsorg ”, och det är en mycket viktig fråga.
Detta betänkande kommer med all sannolikhet att få ett mycket brett stöd i kammaren i dag – vilket är resultatet av ett utmärkt samarbete mellan ledamöter från samtliga politiska grupper, och jag tackar alla för detta, men särskilt Mario Mantovani.
Jag kan tillägga att mitt betänkande är en fortsättning på hans betänkande, som han lade fram för ett år sedan, och de saker vi begärde då är precis lika relevanta i dag som de var då; problemen har i själva verket blivit ännu mer överhängande.
Som exempel på detta behöver jag bara nämnda väntetiderna för att få vård, den ökande personalbristen och de alarmerande rapporterna om förhållanden på vårdhem, som i vissa fall är förnedrande.
Även regeringarna har nu insett hur viktigt det i själva verket är att bygga upp ett strukturerat informationsutbyte, såväl inom hälso- och sjukvårdssektorn som inom äldreomsorgen.
Resultaten av överläggningarna på hög nivå talar för sig själva; vi har nu ingen mer tid att förlora, och därför uppmanar vi starkt Europeiska rådet att äntligen anta principen om att tillämpa den öppna samordningsmetoden och en detaljerad tidsplan.
En överenskommelse om de gemensamma målen och indikatorerna bör ha nåtts till i början av 2006.
I utkastet till fördrag nämner konventet trots allt uttryckligen att den öppna samordningsmetoden skall tillämpas för hälso- och sjukvårdspolitiken – givetvis med parlamentets medverkan, som sig bör.
Det som framför allt krävs om medlemsstaterna vill garantera hälso- och sjukvårdssystemens och äldreomsorgens framtida tillgänglighet, kvalitet och hållbara finansiering är ökat förebyggande och ökad insyn.
Förebyggande och hälsofrämjande insatser måste ägnas lika stor uppmärksamhet som kurativ medicin, såväl på EU-nivå som på nationell nivå.
Om så inte sker, kan vi mycket snart inte klara av det ökande patienttrycket.
Insyn är däremot ett absolut nödvändigt krav om kvaliteten skall upprätthållas och om de resurser som hälso- och sjukvårdssystemen förfogar över skall utnyttjas på bästa möjliga sätt.
Vårdtjänsternas kvalitet måste i dag i mycket högre utsträckning än förr, vara påvisbar.
Vi måste sluta lägga ut stora summor pengar och få dålig kvalitet tillbaka.
Patientorganisationerna har en mycket viktig funktion att fylla här och i framtiden måste de vara mer delaktiga i alla politiska beslut om hälso- och sjukvård.
Alla medlemsstater bör också anta en ” patientlag ” eller ” patientstadga ”.
För att garantera de människor som blir sjuka och måste behandlas utomlands ökad rättssäkerhet behöver vi även gemensamma EU-normer för patienträttigheter.
Det skulle verkligen vara ett stort genombrott om vi kunde anta en ” stadga för EU-patienter ”, så därför uppmanar vi kommissionen och medlemsstaterna att utforma gemensamma kriterier för en sådan.
Många frågor är dock fortfarande obesvarade efter EG-domstolens domar om ersättning för kostnader för vård i en annan medlemsstat, och vi emotser följaktligen förslag från kommissionen, inte bara om hur patienternas rättssäkerhet skall öka, utan även om hur den nationella hälso- och sjukvården kan skyddas från de eventuella negativa följderna av lagstiftningen om den inre marknaden.
EU-bestämmelsernas konsekvenser bör övervakas av en ständig expertkommitté som regelbundet utarbetar rapporter.
Hälsa är ju faktiskt inte någon ekonomisk handelsvara; vår hälso- och sjukvård bygger på solidaritet, och den måste vi värna om.
Samtliga medlemsstater står också inför stora utmaningar när det gäller långtidsvården och äldreomsorgen.
Vi bör göra gemensam sak för att utarbeta strategier för en effektivare integrering av hälsovård och sjukvård, för bättre vård i hemmet och tillräckligt många vårdhem.
Vi behöver även tydliga normer för vården, inte bara i hemmet, utan även vid institutioner och, framför allt, för regelbundna och oberoende kvalitetskontroller.
Det finns alltså mycket att göra om vår EU-modell för en hälso- och sjukvårdspolitik som baseras på solidaritet skall kunna upprätthållas på lång sikt.
