# ID: svediakorp-gov446127
# author: Van den Burg (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 293
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Jag vill avdramatisera detta nederländska problem vi står inför.
Detta är ingen valkampanj.
En del frågor måste kritiseras skarpt, men vår kritik måste vara saklig.
Först och främst vill jag säga att jag helhjärtat stöder Marie-Hélène Gilligs och Jean Lamberts ståndpunkt att följa ett tydligt system i denna förordning om samordning och tillhörande bilagor, och jag är positivt inställd till att ta itu med bilagorna på ett mycket restriktivt sätt, eftersom det är där problemen ligger.
Redan i fråga om Lambertbetänkandet konstaterade vi att allt som ströks i förordningen kunde återinföras i bilagorna, och detta är vad vi riskerar att göra med de förbättringar som vi har gjort på ett antal områden.
Den tredje punkten är att det bör finnas likvärdiga förmåner och skydd i andra EU-stater när en förmån inte längre går att exportera.
Den nederländska regeringen, men även kommissionen i viss utsträckning, kan klandras för att de inte tillräckligt noggrant har kontrollerat om så var fallet.
Anne Van Lancker har redan påpekat att det inte finns något jämförbart system i Belgien, och vi kan naturligtvis inte rafsa ihop en sådan utvärdering för EU: s 15 medlemsstater, än mindre för 25 medlemsstater efter utvidgningen.
Detta är helt klart något som utelämnats i betänkandet.
Det är också den punkt vi bör vara hårdast inriktade på.
En lösning är endast möjlig om det finns bilaterala bestämmelser om ersättningar mellan medlemsstaterna.
Jag välkomnar Marie-Hélène Gilligs beredvillighet att genom ett muntligt ändringsförslag införa ett skäl i texten som parlamentet förhoppningsvis kommer att anta.
Medlemsstaterna bör därefter ta itu med sitt arbete och kommissionen bör se till att arbetet utförs väl.
