# ID: svediakorp-gov446126
# author: Oomen-Ruijten (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 563
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Eftersom min parlamentskollega Johanna Boogerd-Quaak och jag har stått ensamma i utskottet för sysselsättning och sociala frågor, gläder det mig att se att ett antal kolleger i dag har förstått vad det handlar om.
I dag anpassar vi förordningen om samordning av systemen för social trygghet, vilket vi gör nästan varje år, eftersom något ändras i medlemsstaterna så gott som varje år.
Vi anpassar också förordningen för att ta vederbörlig hänsyn till EG-domstolens domar.
Resultatet är inte nödvändigtvis en fantastisk gåva till de personer som berörs av förordningen.
Tillsammans med några andra parlamentsledamöter har jag återigen visat att Nederländerna har lagt till en förmån till förteckningen över förmåner som inte kan exporteras, avsedd för hushåll med endast en inkomst, i ett försök att förhindra att sådana familjer hamnar under minimiinkomsten, nämligen en förmån på 200 euro i månaden.
Genom att ta upp förmånen i förteckningen dras denna förmån in omedelbart.
Nederländerna sparar därmed pengar.
Detta innebär inte bara att två danska, 193 belgiska, 395 spanska, 94 italienska och 55 franska medborgare förlorar sin förmån, utan även att det enligt min mening är oacceptabelt att ta med denna förmån i förteckningen, eftersom det leder till diskriminering mellan personer inom Europeiska unionen som inte längre erhåller förmånen och personer utanför Europeiska unionen som gör det.
Jag kandiderar visserligen i valet till Europaparlamentet, men bortsett från detta anser jag att en ledamot av Europaparlamentet helt enkelt inte kan försvara att en EU-medborgare behandlas sämre än en tredjelandsmedborgare.
Jag kan till och med ge er detaljer: vi exporterar 1 061 förmåner till Marocko och sammanlagt 1 300 förmåner inom EU.
Vi exporterar förmåner till Bosnien, Indonesien, Tjeckien, USA, Israel och andra länder.
Denna orättvisa behandling har gjort att jag i mitt ändringsförslag tagit med en rad faktorer som jag även hört upprepas av parlamentskolleger i debatten och lagt fram det som en utgångspunkt för en kompromiss.
Mitt ändringsförslag går i korthet ut på – och med detta vänder jag mig även till Anne Van Lancker med anledning av hennes kommentarer – att Nederländerna skall få ta med den aktuella förmånen i förteckningen först när EU-medborgare och tredjelandsmedborgare behandlas jämlikt.
Det andra villkoret är att åtgärder även borde ha vidtagits för att gradvis avskaffa dessa förmåner och hitta en ersättning till dem.
Om dessa två faktorer läggs in i kompromissen anser jag att vi har en lösning inom räckhåll.
Jag respekterar rådet som har lyckats mobilisera personer i frågan genom att ge intrycket av att något fruktansvärt är på gång, fast parlamentet faktiskt har rätt att utan vidare anta texten genom vanlig kvalificerad majoritet.
Till saken hör att denna sociala fråga kräver enhällighet i rådet, men om vi märker att saker och ting går på tok har vi rätt att visa tänderna.
Hela min grupp stöder Marie-Hélène Gilligs kompromissändringsförslag och kommer också att stödja kompromisserna och Anne Van Lanckers krav på mer exakta formuleringar.
Jag hoppas att detta medför att vi kan enas.
Gränsöverskridande arbete är mycket viktigt i min region.
Rörlighet är också ett tema inom ramen för Lissabonmålen.
Om vi inte reglerar rörligheten effektivt kan vi lika gärna glömma bort Lissabonmålen.
