# ID: svediakorp-gov446117
# author: Solbes Mira, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 627
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Tack så mycket, fru talman.
Tyvärr måste vi nu återvända till arbetet, men jag vill först och främst säga att jag instämmer fullständigt med vad talman Pat Cox just har framfört.
Fru talman!
Målet med dagens förslag från kommissionen är att uppdatera gemenskapens förordningar (EEG) nr 1408 / 71 och nr 574 / 72 med hänsyn till förändringar i nationella lagstiftningar, klargöra den juridiska situationen för vissa artiklar i förordningarna och ta hänsyn till EG-domstolens senaste domar.
Det föreliggande förslaget, som bygger på kriterier som godkänts av rådet, innehåller en ny förteckning över de särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner som skall samordnas.
Denna samordning, som grundas på principen om bosättning, befästes av EG-domstolen i målet Snares.
I sin dom fastställde domstolen dels att förmånerna i fråga inte får exporteras och dels att den nya bosättningsstaten är skyldig att bevilja förmåner på sitt territorium.
På grundval av denna dom var det nödvändigt att på nytt se över förteckningen i bilaga IIa för att kontrollera att alla förmåner uppfyller kriterierna för särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner.
I detta avseende är särskilda förmåner sådana förmåner som ligger mitt emellan särskilda socialförsäkringsförmåner och socialbidrag, och som framför allt syftar till att garantera – i form av ett komplement eller tilläggsbelopp – en social trygghetsförmån, en minimiinkomst, vars nivå fastställs i enlighet med de socioekonomiska förhållandena i bosättningsstaten eller i enlighet med de förmåner som skall garantera ge funktionshindrade personer särskilt skydd.
Granskningen av bilaga IIa har visat att många av de förmåner som för närvarande anges i den inte bör behållas.
Jag avser de förmåner vars huvudsakliga mål, trots att de är avsedda för funktionshindrade personer, är att minska dessa människors beroende samt förbättra hälsotillstånd och levnadsvillkor för de personer som behöver särskild omsorg.
Vad anser kommissionen om ändringsförslagen?
Jag vill först och främst gratulera Marie-Hélène Gillig för ett utmärkt betänkande i en känslig och tekniskt komplicerad fråga.
Kommissionen kan godta parlamentets ändringsförslag 1 – 3, eftersom de förmåner som tas upp i dem uppfyller de kriterier jag nämnde tidigare.
Kommissionen kan dock inte godta ändringsförslagen 4 – 8, som handlar om att undanta två holländska förmåner från bilaga IIa: förmåner vid arbetsoförmåga för unga funktionshindrade och tilläggsbelopp eller minimiinkomster för personer som uppbär förmåner.
Kommissionen tar upp dessa två förmåner i sitt förslag; det första ingår redan i den nu gällande bilaga IIa, eftersom kommissionen vid granskningen av deras karaktär konstaterade att de utgör särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner.
Kommissionen kan inte heller godta ändringsförslagen nr 9 – 12, som inte syftar till att undanta, utan snarare till att infoga, fyra förmåner som fastställs i svensk lagstiftning i bilaga IIa, eftersom de är familjeförmåner och följaktligen kan exporteras.
I förordningen definieras familjeförmåner som förmåner som är avsedda att täcka en familjs utgifter.
EG-domstolens tolkning av denna definition i målen Hoeveroch Zachow var mycket generell.
När det gäller ändringsförslagen nr 4 – 12, som kommissionen inte kan godta, vidhåller kommissionen vikten av att behandla alla förmåner på samma sätt, både de som tas med i bilaga IIa och de som undantas, vid analysen av kriterierna för särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner.
Detta har varit kommissionens inställning i förhandlingarna med kandidatländerna om denna bilaga och vi anser att samma inställning skall gälla gentemot medlemsstaterna.
Att undanta de holländska förmånerna från bilaga IIa och infoga de svenska skulle följaktligen äventyra den balans som kommissionen föreslår när det gäller bilagan.
Av dessa skäl kan kommissionen som sagt godkänna ändringsförslag 1 – 3, men inte övriga.
