# ID: svediakorp-gov446081
# author: Koukiadis (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Millerbetänkandets stora förtjänst är att det intar en global hållning.
Således är det helt riktigt att strategin för marknaden, tillsammans med riktlinjerna för en bred ekonomisk politik och sysselsättning, är ett av de tre medlen för att främja Lissabon- och Göteborgsmålen.
En korrekt fungerande marknad förutsätter därför att detta grundläggande politiska mål accepteras.
Om Lissabonstrategin misslyckades med att åstadkomma de resultat som vi förväntade oss, berodde detta på oklarheter om dess riktiga innehåll.
Vi anser att den sociala dimensionen i strategin också bör utvärderas gemensamt utan farhågor, på samma sätt som konkurrenskraft föreslås för marknaden.
Därmed blir konkurrenskraft en allmän princip för alla sociala relationer, i meningen ” konkurrenskraft baserad på kvalitet ” snarare än ” konkurrenskraft baserad på undergrävande arbetskostnader ”, liksom en bärande princip för ekonomiska förbindelser.
Endast då blir det möjligt för den europeiska modellen att exporteras och att spela en ledande roll på den globala marknaden.
Om detta strategiska mål accepteras oreserverat, kan vi lösa de enskilda problemen på den inre marknaden på ett effektivare sätt.
Vårt främsta problem är att medlemsstaterna till sist måste övertygas om att en inre marknad inte kan fungera utan en avancerad harmonisering av lagstiftningen, inklusive avskaffandet av skattehinder, och inte heller utan ökat ansvar för att de avtalade reglerna tillämpas utan försening och utan snedvridning.
Det nuvarande systemet som övervakar tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna har misslyckats, och radikala reformer behövs.
Det andra problemet är företeelsen på den inre marknaden att bara vissa delar av företagen och den aktiva befolkningen utvecklas.
Om inte små och medelstora företag och konsumenter beaktas, kommer eventuella beslut som vi fattar på EU-nivå att få begränsade resultat.
Därför måste vi framför allt titta på vad det är som gör att mannen på gatan är emot den inre marknaden och hur vi kan koppla ihop dess framtid med Europas vision.
