# ID: svediakorp-gov446070
# author: Dhaene (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 482
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Mot bakgrund av att det råder ett brett samförstånd om mitt betänkande och kollegerna Nicholas Cleggs och James Nicholsons betänkanden kan jag fatta mig kort, och jag skall inte använda mer talartid än nödvändigt.
Enligt kommissionen måste säkerhetsåtgärderna vid mycket små flygplatser anpassas eftersom de var svåra att genomföra i praktiken.
Det var nödvändigt att mildra de problem som blev resultatet av tillämpningen av förordning (EG) nr 2320 / 2002 av den 16 december 2002 där gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten fastlades.
Flygsäkerhet har alltid varit viktigt för allmänheten, och därför också för detta parlament, särskilt efter den 11 september 2001.
Därför studerade utskottet för regionalpolitik, transport och turism ämnet noga under 2002 och betonade betydelsen av hundraprocentig kontroll och lämpliga tekniska standarder och vikten av frågan om vem som skall betala för alltihop.
Den 16 december 2002 antogs en förordning som trädde i kraft ungefär en månad senare.
Jag var fortfarande ny i parlamentet vid den tidpunkten och hade ingen egentlig möjlighet att följa dessa diskussioner.
Förordningen i fråga hade arbetats fram av kommissionen på kort tid, som ett svar på den ökade oron för bristande säkerhet inom den civila luftfarten.
Parlamentet var mycket angeläget om att godkänna förordningen så fort som möjligt.
Erfarenheterna av de första försöken att tillämpa den visade att det fanns utrymme för förbättringar på vissa områden och att vissa saker behövde förtydligas.
Det var så detta främst tekniska ändringsförslag kom till.
Det framstod som ineffektivt och dyrt att tillämpa samma säkerhetsföreskrifter på flygplatser för endast små flygplan och på närliggande områden för små flygplan inom större flygplatser.
Ändå måste säkerheten garanteras också på dessa platser.
Detta är skälet till att säkerhetsåtgärder som har beslutats nationellt nu kommer att gälla vid varje tillfälle då det i förordningen föreskrivs åtgärder som objektivt sett är opraktiska eller oproportionerliga.
Följaktligen har det för små flygplan inom allmänflyget införts särskilda områden som är avgränsade från resten av flygplatsen.
Dessutom har ett villkor för vad som skall få räknas som en liten flygplats förtydligats.
Ordet ” kontroll ” har också förtydligats, och ett antal inkonsekvenser har tagits bort.
Jag anser att det är viktigt att förordningen görs tydligare och att misstagen i lagtexten rättas till, men framför allt att förordningarna går att tillämpa praktiskt.
Vi har återigen haft ett mycket bra samarbete med kommissionen, men om rådet vid första behandlingen intar en hållning som leder till att förordningen förändras dramatiskt bör vi förmodligen ompröva vårt synsätt.
Jag föreslår att vi i det här stadiet godkänner förslaget till ändring av förordningen, och jag vill tacka enheterna för det stöd jag har fått då jag har utarbetat mitt betänkande.
