# ID: svediakorp-gov445998
# author: De Palacio, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,330
# sentences: 76
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill först tacka er alla för era inlägg, och naturligtvis särskilt föredraganden, Philip Charles Bradbourn, för det mycket omfattande arbete han har utfört, liksom hela utskottet för regionalpolitik, transport och turism, som har omarbetat ändringsförslagen och tillfört ett stort mervärde för Europa och kommit fram till mycket intressanta förslag.
Jag vill meddela parlamentsledamöterna att jag i går vid transportministerrådets möte sade att om rådet hade ändrat kommissionens första föreslagna projekt – även om det var en enda ändring som behandlades och stöddes av Van Miert-gruppen men som först inte hade fått grönt ljus av staterna – så måste vi tillåta parlamentet att handla på ett liknande sätt.
Med andra ord att inkludera och att där så är nödvändigt ändra projekten, under förutsättning att de hade behandlats av Van Mierts högnivågrupp, diskuterats av alla staters representanter – även av EIB och andra – och dessutom fått grönt ljus av staterna i fråga.
Jag sade också till dem att det inte handlade om att göra några omfattande ändringar i bilaga III eller i fråga om alla projekten, utan om att tillåta parlamentet att utöva sina särskilda rättigheter, alltså att påverka förslagen för de transeuropeiska nätverken.
I detta sammanhang noterade jag flexibiliteten från rådets sida, en konstruktiv flexibilitet som man skulle kunna tolka in följande betydelse i: ” Vi har också visat stor respekt – det har varit ett exceptionellt fall – och frågan kan nu inte plötsligt öppnas upp för diskussion igen. ”
Och det är inom ramen för denna balans vi måste verka.
Mina damer och herrar, jag skulle vilja säga att det utöver de specifika ändringar av specifika projekt som jag kommer att hänvisa till i slutet av mitt inlägg finns olika förslag till ändringar från er som gäller allmänna frågor, och att många av dem har godkänts.
I detta sammanhang är jag glad att kunna berätta för er att de flesta av dem vars syfte var att förtydliga texten i förslaget till beslut kan godkännas av kommissionen.
Exempel på detta är ändringsförslag 1, 3, 4, 5, 6, 9, 11 (första delen), 12 (andra delen) och 16 och 17.
Andra kan godkännas med vissa ändringar av ordalydelsen, exempelvis nummer 10 (första och andra delen) och nummer 40, i fråga om hänvisningen till miljöanalyser.
Det står klart att alla projekt som finansieras av kommissionen måste ligga inom ramarna för gällande miljölagstiftning – det är ett krav.
Kommissionen godkänner därför tillägget av den hänvisning i texten där syftet är att betona denna aspekt, liksom i ändringsförslagen 33, 34, 37, 42, 43 och 44.
Vad gäller de andra ändringsförslagen kan vissa inte godkännas eftersom de redan underförstått har inkluderats i förslaget och därför är överflödiga.
Några exempel är ändringsförslag 11 (andra delen), 12 (första delen), 18 och 21.
Andra ändringsförslag har förkastats eftersom de ligger utanför tillämpningsområdet för förslaget till beslut, till exempel ändringsförslag nummer 2 och 13 (andra delen).
Ändringsförslag 7, 8 och 15 motsvarar inte direkt målen med förslaget och därför är det inte relevant att godkänna dem.
Ändringsförslag 7 kan vi inte godkänna i dess helhet eftersom vi inte anser att vi bör utsträcka begreppet ” motorvägar till sjöss ” så långt, då detta i slutändan skulle förta den kraft som ligger i att man koncentrerar sig på vissa utvalda projekt.
Ändå finns det en del som jag skulle vilja nämna som vi kan godkänna och som gäller ändringsförslag 22 från Georg Jarzembowski, nämligen att vi uttryckligen skulle kunna nämna det faktum att motorvägar till sjöss också syftar på kanaler mellan två hav.
Jag anser att detta är rimligt, och vi kan ta med denna ändring.
Vi bör inte avskaffa den öppna konkurrensprocessen, det vill säga framläggandet av förslag.
Mina damer och herrar, vi får inte bara överlåta motorvägar till sjöss till dem vi känner, då detta skulle stå i klar motsats till vår hållning.
Vad vi måste göra är att öppna kontrakten för konkurrens, eftersom det är det enda sättet att vidmakthålla balansen i systemen, att dra största möjliga fördel av olika möjligheter och att upprätthålla fördragens grundläggande principer.
Vi måste se till att garantera insyn och konkurrens, och det betyder att vi måste ha öppna procedurer för anbudsförfaranden, tillkännagivanden och förslag.
De ekonomiska villkoren anges i budgetförordningen och inte i detta dokument.
I fråga om den europeiska samordnaren godkänner kommissionen som jag nyss nämnde ändringsförslagen 9 och 10, med vissa klargöranden, medan ändringsförslag 8 inte kan godkännas som sådant av kommissionen, vilket inte betyder att parlamentet inte kommer att bli informerat om utnämningen av samordnare, men att kommissionen kommer att informera parlamentet om utnämningarna när de är klara.
Vad gäller bilaga III anser kommissionen som sagt att frågan inte bör öppnas upp för diskussion igen, utan att det bör finnas viss flexibilitet, eftersom kammaren – vilket jag vidhåller – stiftar lagar på helt jämställd basis med rådet.
Rådet har öppnat frågan för diskussion på nytt och därför anser vi att vi måste lämna visst utrymme för flexibilitet.
Vidare har rådet hört kommissionens argument.
I detta sammanhang skulle jag vilja nämna att fyra ändringsförslag som innefattar ändringar av eller detaljer om rutter för projekt som redan ingår i bilaga III, som föreslagits av kommissionen, måste godkännas under förutsättning att länderna i fråga accepterar dessa ändringar.
För vi kan inte göra något mot deras vilja.
Och som svar till Juan Manuel Ferrández Lezaun vill jag säga att ni inte kan ana hur väl jag förstår er.
Tyvärr är fallet inte unikt – när man är i min ställning inser man att detta inte är det enda landet, och att Pyrenéerna inte heller är den enda gränsen, där det uppstår vad vi kanske kan kalla situationer där det råder otakt eller bristande tidssamordning, och att detta är negativt för alla.
Vi kan därför inte göra ändringar som inte accepteras av länderna.
I denna fråga försökte vi i går att nå fram till en överenskommelse med länderna om ändringar av detta slag som de skulle vara beredda att acceptera.
Jag har fått vissa svar som jag skall nämna för er.
Till exempel skulle första delen av ändringsförslag 22 kunna godkännas, det vill säga sammanlänkningen av de två kanalerna, antingen därför att vi presenterar det svart på vitt eller därför att vi presenterar det på ett allmänt sätt, men i det här fallet är de berörda länderna beredda att ta med det.
Första delen av ändringsförslag 20, Algeciras – Bobadilla, som är ett blandat projekt, inte som det är just nu, då det bedöms som transport: Det ingår redan i projekt 19 och vad vi måste göra är att inkludera det som en del av Sines – Madrid – Paris, den stora godstrafiksträckan, och vi måste få grönt ljus här också.
Andra delen av ändringsförslag 22, farleden i Östersjön, projekt 21, kan gå så långt som till Nordsjön.
Namnet kommer att ändras till Farleden i västra Europa, och vi har fått grönt ljus från de berörda länderna.
I första delen av ändringsförslag 19, som gäller projekt 6, alltså Lyon – Turin – Trieste / Koper – Ljubljana – Budapest, skulle det handla om att specificera att järnvägslinjen från Trieste till Ljubljana skulle gå genom Divaca och att linjen mellan Venedig och Trieste skulle gå genom södra Ronchi.
Kommissionen har svårigheter här eftersom de berörda länderna inte ger sitt samtycke.
Vi talar om ändringar som innebär att skapa en rutt som går 20 km längre norr- eller söderut, som till exempel i fallet södra Ronchi.
På den ungefärliga skiss vi har på vår karta är det inte klart om den går lite längre norrut eller lite längre söderut.
Vad det till slut kommer att handla om är viljan hos landet i fråga, och om de sträckningar som kan definieras i enlighet med miljökrav och alla andra typer av kriterier.
Ändå, mina damer och herrar, är det svårt för staterna att acceptera det som det är.
Och samma sak gäller för förslaget att sträckningen Trieste – Ljubljana skall gå genom Divaca.
I Slovenien säger man att man har svårt att acceptera det.
Låt mig göra det helt klart att kommissionen inte har något problem, utan att problemet finns i de berörda länderna, och att det vi talar om är ändringar på 20 km, om diskussioner om detaljer på de viktiga sträckningarna.
Jag betonar att kommissionen inte ser några problem, men att vi behöver samtycke från staterna i fråga.
Vissa ändringsförslag gäller tillägg av projekt eller sektioner som redan noga har utvärderats av Van Miert-gruppen.
I fråga om dessa – om villkoren i artikel 19 uppfylls, vilket även omfattar staternas bestämda åtagande att genomföra dem – är kommissionen helt beredd att bidra till att en överenskommelse skall bli möjlig.
Men bara två projekt har analyserats enligt detta kriterium: Det ena är Sena – Escalda-flodprojektet, som inte verkar utgöra något problem, eftersom rådet godkände det vid mötet den 5 december, och om parlamentet föreslår det har kommissionen naturligtvis inget problem.
Och det andra projektet är ändringsförslag 26, som gäller Prag – Linz-länken.
Jag vet att detta är mycket viktigt för vissa parlamentsledamöter.
För den här sträckan kan vi mycket väl få grönt ljus av de berörda länderna, men jag är inte lika säker på att vi kommer att få grönt ljus av dem för resten av projektet.
Jag vill därför be er, mina damer och herrar, att inte rösta för detta projekt, eller åtminstone att bara ta den första delen i beaktande.
Kommissionen kommer naturligtvis att acceptera det man från de berörda ländernas sida säger i rådet, eftersom vi inte kan gå emot deras åsikt.
Andra ändringsförslag innebär betydande förändringar som inte har utvärderats av Van Miert-gruppen, till exempel järnvägslinjen Marseilles – Turin, som behandlas i ändringsförslag 19, och som har förkastats.
Detsamma gäller Haparandalinjen, som behandlas i ändringsförslag 47.
Dessa projekt presenterades inte inledningsvis av staterna i fråga och uppfyller inte alla urvalskriterierna i artikel 19, särskilt medlemsstaternas anslutning till en tidtabell.
I enlighet med artikel 156 i fördraget krävs för projektriktlinjer samtycke från staten i fråga, och kommissionen måste därför motsätta sig dessa ändringsförslag.
Andra ändringsförslag gäller sträckningar i tredjeländer.
I detta fall kan kommissionen inte inkludera rutter som korsar tredjeländer i de transeuropeiska nätverken, men vi är medvetna om det problem som efter utvidgningen ligger i att det finns en enklav som omges av EU: s territorium.
I Compostela kommer vi i juni att träffa de ansvariga för de olika paneuropeiska korridorerna för att utvärdera dem, mot bakgrund av att två tredjedelar av dessa korridorer efter utvidgningen till 27 stater kommer att finnas inom unionen och kommer att vara transeuropeiska nätverk, vilket är vad vi godkänner i dag.
I denna utvärdering av de paneuropeiska korridorerna kommer vi att bli tvungna att på ett mycket konkret och dynamiskt sätt handskas med de projekt som innebär en anslutning av europeiskt territorium via icke-europeiskt territorium, som i fallet med vissa länder i det tidigare Jugoslavien på Balkanhalvön.
Mina damer och herrar, i vissa ändringsförslag föreslås tillbakadraganden eller borttaganden av delar som redan har integrerats inom ramen för förslagen från kommissionens Van Miert-grupp och godkänts av rådet.
Dessa ändringsförslag, som kommissionen inte kan godkänna, är ändringsförslag 1, 7, 20 och 25.
Jag vill betona att projekten i bilaga III är baserade på ekonomiska studier och på politiskt godkännande från både Van Miert-gruppen och rådet.
Mina damer och herrar, det har begärts att man i samband med motorvägar till sjöss uttryckligen skall nämna Spanien och Portugal i stället för att bara säga ” södra Europa ” – detta är vad Felipe Camisón sade.
Jag skall undersöka detta, men vad jag vet står det kvar i förslagen.
I fråga om den centrala övergången i Vignemal, den centrala övergången i Pyrenéerna, vill jag insistera på att vi måste respektera staternas vilja.
Vi måste försöka uppmuntra dem, men vi måste respektera det som står i fördragen: Utan en stats samtycke kan arbeten inte utföras på dess territorium.
Jag skulle vilja avsluta med att ännu en gång tacka parlamentsledamöterna och säga att kommissionens och rådets respektive hållningar som ni kan se ger möjlighet till viss flexibilitet med syftet att beakta vissa av de förslag och bidrag från parlamentet som innebär förbättringar av den ursprungliga texten, och som dessutom visar på respekt för balansen mellan institutionerna.
Jag vill be parlamentet att uppmärksamma att detta utrymme för flexibilitet finns, men att det är omöjligt att helt och hållet på nytt överväga de grundläggande frågorna och alla förslagen för dessa nya transeuropeiska nätverk, som vi måste godkänna snabbt så att de tio nya medlemsstaterna inkluderas i dem från och med den 1 maj 2004 när vi är 25 i stället för 15 länder, eftersom de kommer att ingå i unionen som helhet.
Jag skulle vilja tacka Philip Charles Bradbourn och hela utskottet för regionalpolitik, transport och turism för det arbete de utfört.
