# ID: svediakorp-gov445981
# author: Jarzembowski (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 577
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru vice kommissionsordförande!
Det hade varit trevligt om rådsordföranden fortfarande varit här för att höra oss diskutera detta, men vad skall man göra – vi är vana vid sådana saker.
Fru vice ordförande!
Jag skulle vilja börja med att upprepa att ni verkligen har bemödat er om att lägga fram ett mycket väl övervägt förslag.
Att tillsätta Van Miert-gruppen var en mycket god idé och kommissionens förslag har påverkats av vad gruppen producerade och ni reviderade.
Ett stort tack för det, och ett särskilt tack också till min kollega Philip Charles Bradbourn, vars betänkande är resultatet av ett mycket grundligt arbete.
Som det ser ut nu är betänkandet inte helt som han hade velat ha det, eftersom en tillfällig majoritet i utskottet drev igenom genomgripande ändringar av bilaga III.
Detta är föremål för ett antal ändringsförslag, men det kan vi kanske lösa i morgon.
Det finns bara tre viktiga punkter som jag vill diskutera.
Min grupp är med på att de prioriterade projekten i förteckningen nu utvidgas till 30.
Men jag får nu höra att rådet plötsligt har beslutat att det inte längre vill ha det trettionde projektet.
Då måste rådet besluta vad det egentligen vill ha.
Även om vi är beredda att utvidga förteckningen genom att till exempel lägga till projektet för en fast förbindelse över Fehmarnbelt, vill vi ha en mer precis definition av projekten på vissa av de områden som omfattas av bilaga III.
Detta är vad flera ändringsförslag handlar om, och jag hoppas att rådet kommer att godta dem.
Min grupp är för närvarande beredd att hålla förteckningen till 30 projekt, eftersom vi vet att beslut om transeuropeiska transportnät enligt artikel 156.2 inte får fattas mot medlemsstaternas vilja.
Därför är det ingen idé att göra några viktigare tillägg till förteckningen på den korta tid vi har på oss.
Detta betyder att vi intar samma linje som kommissionsledamot Loyola de Palacio, och jag hoppas att de andra grupperna kommer att göra likadant.
Fru vice ordförande!
Vi välkomnar verkligen idén om motorvägar till sjöss.
Jag ser utvecklingen av närsjöfarten, särskilt färjetrafiken, som oerhört viktig.
Som transportsätt sparar den mycket energi, är mycket miljövänlig och minskar trycket på vägar och järnvägskorridorer.
Men, fru vice ordförande, vi står bakom föredraganden.
Motorvägar till sjöss får inte användas som ursäkt för att pumpa in offentliga medel i form av bidrag, och för att staten till och med skall köpa fartyg för att konkurrera med privata företag.
Detta strider mot hela idén med transeuropeiska transportnät, vars syfte alltid har varit att förbättra infrastrukturen så att företag kan använda den.
Att utnyttja dem för att bygga ut infrastrukturen är inte acceptabelt.
Jag tror att vi kommer att reda ut saker och ting med rådet på ett förnuftigt sätt, men vi har mycket lite tid på oss för att nå en överenskommelse.
Om rådet inte har preciserat sina intressen på måndag kväll och därmed gett oss möjlighet att komma överens om detaljerna, kommer ingenting att ha hänt den 1 maj.
Faktum är att parlamentet helt enkelt inte kommer att överge de utmärkta ståndpunkterna i Bradbournbetänkandet bara för att rådet envist håller sig till sina egna.
Detta är en fråga om medbeslutande.
