# ID: svediakorp-gov445979
# author: De Palacio, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,049
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Det var i oktober 2001 som kommissionen med utgångspunkt i vitboken lade fram ett första förslag om ändring av beslutet om riktlinjerna och uppdatering av de 14 prioriterade projekt som hade godkänts 1994 av Europeiska rådet i Essen.
Vid första behandlingen godkände parlamentet huvudpunkterna i förslaget till revidering av riktlinjerna för de transeuropeiska transportnäten, enligt den kompromiss som träffats.
Kommissionens förslag av den 1 oktober – som nu ligger hos parlamentet för den här typen av ” första andra behandling ” – fullbordar detta.
Under tiden har rådet nått en politisk överenskommelse om den text som innefattar de båda förslagen där de transeuropeiska näten, vilket vi måste komma ihåg, utformas för ett utvidgat EU, ett EU med 27 medlemsstater.
Jag måste säga att kommissionens förslag i dag uppdaterar de prioriterade projekten men också – vilket jag vill betona – de organisatoriska resurser som skall förbättra planeringen, övervakningen, samordningen och finansieringen av projekten och således också deras genomförande på EU-nivå.
Vår avsikt i det här fallet är att vägkartorna skall bli verklighet inom vårt geografiska område i Europa.
Vilka är då de viktigaste målen med detta förslag?
Jag vill för det första påpeka att högnivågruppen utifrån ca 100 förslag från staterna rekommenderade en närmare granskning av de projekt som uppfyller följande kriterier: att de ligger längs viktiga europeiska vägar, att staterna i fråga verkligen har åtagit sig att genomföra dem med en tidtabell som innehåller ett slutdatum och att de ger fördelar till exempel i form av miljöskydd, jämvikt mellan olika transportsätt och regional sammanhållning.
I denna högnivågrupp, som leddes av f.d. kommissionsledamoten Karel van Miert, var inte bara unionens stater, de tio anslutande länderna och de två anslutningsländerna representerade, utan även Europeiska investeringsbanken, vars utlåtanden om projektens ekonomiska aspekter har varit mycket värdefulla.
Det bör noteras att ett av dessa prioriterade projekt rör de så kallade motorvägarna till sjöss, som är alternativ till de igenproppade landkorridorerna, och som bör förbättra tillgängligheten till regioner som är mindre gynnade på grund av sitt geografiska läge, dvs. de avlägset belägna regionerna.
Den viktigaste nyheten är att det inom ramen för de transeuropeiska näten blir möjligt att – på särskilda villkor – bevilja bidrag för genomförande av projekt -som utgör intressanta alternativ för det europeiska transportsystemet, men som också lägger tonvikt på utrustningen i förbindelsehamnar och hamnarnas länkar med omgivande områden.
Jag måste säga att stödet till de nya leder som kommer att bilda motorvägar till sjöss blir begränsat till vad som är absolut nödvändigt för att garantera hållbara ekonomiska förhållanden mellan de två stater som gemensamt beslutar sig för att upprätta en sådan reguljär länk som ett alternativ till andra transportsätt.
Den fullständiga förteckningen över prioriterade projekt – varav tre har avslutats – motsvarar en investering på 224 000 miljoner euro från i dag och fram till 2020.
Men detta är bara den allra viktigaste delen, toppen av isberget, för vi måste komma ihåg att den totala kostnaden för projekten i det transeuropeiska transportnätet för en union med 27 medlemsstater är mer än 600 000 miljoner euro.
Med andra ord: om vi verkligen skulle genomföra alla projekt som vi anser har ett transeuropeiskt intresse i syfte att strukturera transporterna i Europeiska unionen, ja då talar vi om en investering på mer än 600 000 miljoner euro.
Det vi menar är att av dessa 600 000 är åtminstone 225 000 miljoner euro den mest överhängande summan.
Det gläder mig att föredraganden i sitt betänkande understryker behovet av att koncentrera stödet och finansieringen till prioriterade projekt inom ramen för ett projekt som har ett europeiskt intresse.
Ett sådant första urval är mycket viktigt för att klargöra vad som har ett gemensamt intresse inom ramen för större nät och vad som till exempel hör till regional utveckling.
För att förbättra samordningen mellan unionens stater föreslår kommissionen – nu kommer vi in på nya tillskott som inte har att göra med utstakningen av stora vägar – en EU-samordnare för ett eller flera specifika projekt med ett transeuropeiskt inslag.
Samordnarens arbete blir att ge råd till projektansvariga när det gäller finansiering och bedömning och att främja samtidig utveckling på bägge sidorna gränsen ifall det handlar om transeuropeiska projekt, liksom att sköta de olika administrativa rutinerna kring den typen av projekt.
När det gäller utvärdering bör det påpekas att vi är medvetna om att detta kommer att kräva samråd och arbete, inte bara med staterna i första hand, utan i många fall också med berörda regioner och närboende människor.
Kommissionen föreslår också ett förfarande för förklaring om europeiskt intresse som innebär att staterna uppmuntras att respektera tidtabellen för de arbeten som anges i förslaget och att bedömningsförfaranden som delats upp mellan olika stater slås samman.
Det slutliga målet är med andra ord att införa enhetliga och samordnade utvärderingsförfaranden mellan de två staterna, vilket gör att gränsområden kan göra framsteg samtidigt och, där det är nödvändigt, att gränsregionerna blir bättre samordnade.
Enligt kommissionens förslag skall denna förklaring kunna dras tillbaka om kraven inte uppfylls, särskilt när det gäller tidtabellen för arbetet och processens framsteg.
Alla mål som jag har beskrivit är tydliga, möjliga att uppnå och enligt vår mening centrala.
Jag skulle vilja avsluta med att säga att det fortfarande är möjligt att anta förslaget under denna mandatperiod – även om vi ju inte har mycket tid – och det är därför nödvändigt att de tre institutionernas tillvägagångssätt bygger på samarbete och en vilja att göra framsteg och uppvisa ett visst mått av flexibilitet.
Såvitt jag vet är de nuvarande skillnaderna egentligen inte så stora och jag tror att det är möjligt att nå en överenskommelse – och detta vill jag trycka på – före mandatperiodens slut.
Att detta förslag godkänns före den 1 maj skulle vara ytterst viktigt, särskilt för de nya staterna, som från och med detta datum skulle kunna gagnas av och verkligen omfattas av detta stora projekt som vi nu bygger upp bland oss alla.
