# ID: svediakorp-gov445968
# author: Laschet (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 406
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Under de år som vi här i kammaren ägnade oss åt resolutioner om utvidgningsprocessen tyckte jag ibland att det var oroväckande när vi ställde ganska ingående och exakta krav på länderna i fråga, när vi ålade dem krav som vi själva inte uppfyllde och talade om för dem att det, det och det måste förändras i grunden.
Därför anser jag att kommissionsledamot Günter Verheugens kommentar om jordbrukspolitiken i förmiddags var till stor hjälp.
Om anslutningsländernas förvaltningar inte kan genomföra de här sakerna riktigt så snabbt borde vi kanske allvarligt fundera på om problemet inte ligger hos oss i stället för hos de länder som vi kräver allt detta av.
Efter att de har anslutit sig till oss skulle jag vilja se en stor del av vår egen dödvikt granskas, precis som vi i Tyskland fick göra efter återföreningen.
På så sätt kan vi titta närmare på all den byråkrati som har ackumulerats under årens lopp och överväga om inte de nya medlemsstaterna kanske kunde komma med flexiblare och snabbare lösningar.
Allt detta är en allmän kommentar.
Jag är skuggföredragande för Ungern, som självklart alltid har varit föregångslandet, ett land som så tidigt som i augusti 1989 hjälpte till att bryta igenom järnridån och riva muren.
Mitt i den alleuropeiska glädjen i augusti 1989, när allting hängde på en skör tråd, sände Ungern en avgörande signal till Europa, och de har alltid lyckats mycket bra med att uppfylla kriterierna, så att de verkligen kunde bli ett föredöme för de andra.
Jag är därför särskilt förbluffad över den ungerske premiärministerns märkliga förslag att kandidaterna skulle stå på ett slags enhetslista, med mandat fördelade mellan regeringen och oppositionen, och att detta skulle vara sättet att gå in i det nya Europa.
Detta är verkligen ett gammalt sätt att tänka.
Ganska många stats- eller regeringschefer skulle vilja att saker och ting delades lika mellan regering och opposition, kanske skulle den tyske förbundskanslern också vilja det i sin nuvarande situation.
Det enda är att demokrati handlar om konkurrens, det handlar om att brottas med problem för att hitta de rätta lösningarna.
Jag önskar därför att Péter Medgyessy, Ungerns premiärminister, slopar idén och återgår till vårt sätt att föra parlamentariska debatter och, i sin inrikespolitik
